Cristopher Jacob Boström

1797–1866.

Filosof.

Christopher Jacob Boström föddes i Piteå och blev student i Uppsala 1815.

Under åren 1842–1863 var han professor i praktisk filosofi i Uppsala och var under 1800-talet Sveriges mest inflytelserika filosof. Han byggde upp ett metafysiskt system med rötter i tysk och svensk idealism. Boström var en övertygande föreläsare och utmärkte sig i tal.

Boströms s.k. rationella idealism med sitt starka betonande av den enskildes plikter i ett moraliskt och rationellt samhälle kom att utöva ett djupgående inflytande på tänkesätten i Sverige under senare hälften av 1800-talet.

Boströmianismen, uppkallat efter sin upphovsman, var det enda originella filosofiska system som uppstod i Sverige under 1800-talet och kom genom Boströms lärjungar att dominera svensk universitetsfilosofi under hela senare delen av 1800-talet.

Till hans lärjungar hörde Sigurd Ribbing, Yngve Sahlin och Axel Nyblaeus. Boströms brorsdotter är Ebba Boström, grundare av samariterhemmet. Hon är också gravsatt på Gamla kyrkogården.

 

Gravplats: 0119-0995

Toppbild: Christopher Jacob Boström, 1865. Foto: Litografiskt allehanda, femte årgången. Sigrid Flodins förlag. / Wikimedia Commons. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Pontus Wikner

1837–1888.

Filosof, författare.

Pontus Wikner föddes i ett fattigt torparhem i Valbo-Ryrs socken i Dalsland.

Han kom till Uppsala 1856 och tog där bestående intryck av ny-evangelismen samt av Rydberg och Geijer.

Som lärjunge till filosofen Christopher Jacob Boström utvecklade Wikner till en början dennes idéer, för att senare utsätta dem för religionsfilosofisk och kunskapsteoretisk kritik. Mot Boströms filosofi, som utgick från Gud som det absoluta förnuftet, ställde Wikner en gudsbild präglad av helig vilja och såg religionen som ett jag-du-förhållande.

Mellan 1863–1884 var Wikner docent i teoretisk filosofi i Uppsala och blev lektor i teologi och hebreiska vid Högre allmänna läroverket i Uppsala 1873, samt professor i filosofi och estetik i Kristiania (Oslo) 1884.

I det mest lästa arbetet Tankar och frågor inför Människones Son (1872) tog Wikner personlig ställning i samtidens kristologiska strider. Han ville förena en biblisk inspirerad väckelsefromhet med en kulturöppen humanism och blev uppburen i kristna kretsar, främst inom ungkyrkligheten och Förbundet för kristen humanism.

När Pontus Wikner avlidit i Oslo efter ett liv präglat av sjukdom och personliga kriser, fördes hans stoft till Uppsala genom studentkårens försorg. Ett stort antal studenter följde stoftet till graven.

Först 80 år efter Wikners död utgavs hans anteckningar, i vilka han beskriver sin homosexuella läggning och de lidanden de vållat honom.

 

Gravplats: 0121-1085

Toppbild: Pontus Wikner, ca 1850-1888. Foto: Okänd fotograf / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild