Gamla kyrkogårdens historia

Med anor från 1600-talet och med sina lövträd och vackra alléer, ligger Gamla kyrkogården centralt i Uppsala.

En vandring här ger en inblick i gångna tiders samhällen och sociala förhållanden.

Kyrkogården omfattar ca 18 hektar, med drygt 14 000 gravplatser.

Den äldre delen

Kyrkogården var ursprungligen en begravningsplats för fattiga belägen utanför stadskärnan. Längs nuvarande Kyrkogårdsgatan fanns en länga av lador och boskap gick och betade bland gravarna.

Den som hade råd, kunde förse graven med ett järnstaket som skydd mot ovälkomna gäster. Många av dessa staket finns fortfarande kvar, nu som prydnad.

Kyrkogården kom senare att bli Domkyrkoförsamlingens allmänna begravningsplats och 1794 beslutades det att begravningar skulle upphöra i stadens kyrkor och i själva staden.

Detta gällde även Helga Trefaldighet som fick en särskild avdelning på kyrkogården (invid nuvarande Engelska parken).

Den nyare delen av kyrkogården

Delen tillkom omkring 1900 då mark väster om Villavägen förvärvades, vilket kom att bli grunden till den så kallade Ängskyrkogården.

Den senaste utvidgningen ägde rum 1959.

Här återfinns bland annat Stillhetens kapell, minneslunden och Estoniaplatsen.

Kapellen

Gamla gravkapellet byggdes 1882–1883 och ritades av arkitekten Carl Axel Ekholm. Det ersatte ett äldre kapell, som legat på ungefär samma plats.

Den sista jordfästningen ägde rum 1973.

Stillhetens kapell, beläget på kyrkogårdens nyare del, byggdes 1961– 1963 och ritades av arkitekten Gösta Wikfors.

Kapellet rymmer 90 personer och är ett öppet, ljust kapell med inredning i mjuka färger som sprider lugn och ro.

Nationsgravarna

Det är studentnationernas gravar på kyrkogården. De äldsta härstammar från slutet av 1700-talet. I äldre tider fanns inget skyddsnät för studenter och nationen fick ofta ersätta detta. Det var dessutom dyrbart och besvärligt att frakta en död person till hemsocknen.

Många som vilar i nationsgravarna är unga studenter som avlidit under sin studietid i Uppsala. Men det kan också röra sig om ämbetsmän vid nationen eller andra med anknytning till den.

Estoniaplatsen

Platsen anlades för att hedra de som omkom vid Estonias förlisning den 28 september 1994. Uppsalas kommunstyrelse och kulturnämnd beslutade att en minnesplats skulle inredas på Gamla kyrkogården.