Robert Fredrik von Kræmer

1791–1880.

Landshövding, riksdagsledamot.

Robert Fredrik von Kræmer kom från Tavastland i Finland och deltog som officer i fälttåget till Tyskland 1813 och till Norge 1814.

Han var landshövding i Uppsala från 1830–1862 och var som länschef en obestridd centralgestalt och tog en rad betydelsefulla initiativ. Kommunikationerna förbättrades genom vägbyggen, brobyggen, muddring av segelleder, samt bildandet av ångbåtsbolag.

Kræmer tog också initiativet till grundandet av Ultuna lantbruksinstitut och till att Sveriges första kooperativa handel startades i Örsundsbro 1850.

Kræmer spelande även en betydande roll för utvecklandet av staden Uppsala. Stadsparken, promenaden vid Flustret och Västgötaspången tillkom under hans medverkan och han var känd för sina trädplanteringar, vilka omnämndes i Gunnar Wennerbergs Gluntarne:

”Kors vad den där Kræmer är bra för staden. Han bygger broar och planterar trän”.

 

Gravplats: 0156-0249

Toppbild: Robert Fredrik von Kræmer, Stockholm, ca 1870. Foto: W.A Eurenius & P.L Quist / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Cristopher Jacob Boström

1797–1866.

Filosof.

Christopher Jacob Boström föddes i Piteå och blev student i Uppsala 1815.

Under åren 1842–1863 var han professor i praktisk filosofi i Uppsala och var under 1800-talet Sveriges mest inflytelserika filosof. Han byggde upp ett metafysiskt system med rötter i tysk och svensk idealism. Boström var en övertygande föreläsare och utmärkte sig i tal.

Boströms s.k. rationella idealism med sitt starka betonande av den enskildes plikter i ett moraliskt och rationellt samhälle kom att utöva ett djupgående inflytande på tänkesätten i Sverige under senare hälften av 1800-talet.

Boströmianismen, uppkallat efter sin upphovsman, var det enda originella filosofiska system som uppstod i Sverige under 1800-talet och kom genom Boströms lärjungar att dominera svensk universitetsfilosofi under hela senare delen av 1800-talet.

Till hans lärjungar hörde Sigurd Ribbing, Yngve Sahlin och Axel Nyblaeus. Boströms brorsdotter är Ebba Boström, grundare av samariterhemmet. Hon är också gravsatt på Gamla kyrkogården.

 

Gravplats: 0119-0995

Toppbild: Christopher Jacob Boström, 1865. Foto: Litografiskt allehanda, femte årgången. Sigrid Flodins förlag. / Wikimedia Commons. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Olof von Nackreij

1728–1783.

Hovrättsråd, landshövding.

Olof von Nackreij föddes i Filipstad och blev student i Uppsala 1743.

Han var hovrättsråd i Göta hovrätt, landshövding i Halland, Kronobergs län och blev landshövding i Uppsala län 1782. 1778 upphöjdes Nackreij till friherre och tillhörde de ledande inom mösspartiet.

Början av friherrebrevet från 1778. Foto: UUB.

Vapenbilden från friherrebrevet. Foto: UUB.

Olof von Nackreij avled ogift på Uppsala slott 1783 och slöt därmed sin friherrliga ätt. Nackreij hade begärt att få bli begravd på Fattigkyrkogården som den kallades då.

 

Gravplats: 0112-0610A

Toppbild: Olof von Nackreijs vapensköld från 1778. Foto: UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Anders Gustaf Ekeberg

1767–1813.

Kemist.

Anders Gustaf Ekeberg var son till skeppsbyggmästaren Joseph Eric Ekeberg och Hedvig Ulrica Kilberg.

1784 skrevs Ekeberg in vid Uppsala universitet där han bland andra, undervisades av Carl Peter Thunberg. Efter examen och studieresor, blev Ekeberg docent i kemi 1794.

Ekeberg blev 1799 invald i Kungliga Vetenskapsakademin. 1802 upptäckte han grundämnet tantal (Ta).

En explosionsolycka i början av 1800-talet, ledde till att Ekeberg blev blind på ena ögat.

En av de vetenskapliga upptäckter som Ekeberg gjorde var en metod för att tillverka ett starkt, klart och genomskinligt porslin. Hemligheten bakom metoden, tog han med sig i graven.

Vännerna ristade in hans namn på en stenpelare i kyrkogårdsmuren och tre ord på latin: Chemico (han var kemist) Amicitia (vänskapen) Memor (minnet) samt dödsåret med romerska bokstäver MDCCCXIII. Foto: Henrik Zetterberg.

Bilden föreställer Ekebergpriset som delas ut av Tantalum-Niobium International Study Center. Foto: TIC.

Som erkännande av Ekebergs banbrytande arbete, inrättades 2017 en utmärkelse av TIC (Tantalum-Niobium International Study Center), för att främja kunskapen och förståelsen för tantal. Utmärkelsen kallades för Anders Gustaf Ekeberg Tantalumpriset (”Ekebergpriset”) i hans minne.

 

Gravplats: 0101-0030

Toppbild: Porträtt av Anders Gustaf Ekeberg ur Mellin, Gustaf Henrik (red.) 427 porträtter af namnkunniga svenske män och fruntimmer, Stockholm, 1847. Foto: LIBRIS-ID:1579474. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Johan Bredman

1770–1859.

Astronom.

Johan Bredman, född i Oviken i Jämtland, blev docent i matematik 1801 och 1802 amanuens vid observatoriet.

Vid denna tid var observatoriet i sådant skick att det praktiska arbetet inte kunde utföras tillfredsställande. Samtliga instrument var från Celsius tid och redan vid slutet av 1700-talet ansågs observatoriet utdömt. Bredman var professor i astronomi 1811–1841 och även läroboksförfattare.

Han omnämns i Wennerbergs Glunterne angående ”en annan planet vars namn ej självaste Bredman vet” (Gluntarne nr.3 Uppsala är bäst). Av samtiden sades det att Bredman var en skicklig föreläsare och intresserad lärare.

Johan Bredman var Norrlands nations förste inspektor och välgörare och hedrades med nationens största gravsten. Han testamenterade pengar till observatoriet och till stipendier för norrlänningar och andra välgörande ändamål.

 

Gravplats: 0119-0995

Toppbild: Johan Bredman, oljemålning från 1841 av Carl Staaff. Foto: Wikimedia Commons. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Fredric Mallet

1728-1797.

Astronom, matematiker.

Fredric Mallet skrevs 1745 in vid Uppsala universitet med huvudämnena astronomi och matematik.

1754 startade Mallet en bildningsresa i Europa, en resa som varade i 28 månader. Efter hemkomsten utnämndes han till observatör vid Uppsalaobservatoriet på Svartbäcksgatan i kvarteret S:t Per, en tjänst som han innehade i 16 år.

Vid slutet av 1700-talet hade Celsiusobservatoriet förfallit, men byggnaden finns fortfarande kvar i centrala Uppsala. Placeringen mitt i staden gjorde det inte särskilt lämpligt för observationer. Instrumenten darrade när hästfororna drog fram på Svartbäcksgatan och utsikten skymdes av skorstensrök.

Astronomiska observatoriet, Uppsala. Gravör Fredrik Akrel. Illustration ur Busser, Johan B., Utkast till beskrifning om Upsala, del 2, Uppsala 1769, s. 112. Huset stod färdigt 1741. Foto: UUB.

Huset 2019, vilket inrymmer en guldsmed samt olika universitetsavdelningar. Foto: Henrik Zetterberg.

1769 fick Mallet i uppdrag av Vetenskapsakademien att studera Venuspassagen från Pello i Tornedalen. Venuspassagerna, då Venus passerar över solskivan, var förr i tiden viktiga ur vetenskaplig synvinkel. Genom att studera Venuspassagen från flera olika platser på jorden lyckades forskarna bestämma avståndet mellan jorden och solen.

1773 utnämndes Fredric Mallet till professor i matematik, en tjänst som han innehade fram till 1794.

 

Gravplats: 0109-0466

Toppbild: Porträtt av Fredric Mallet. Målning av O. Arenius. Foto: Svenskt biografiskt lexikon / Riksarkivet. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Adolph Murray

1751–1803.

Anatom, kirurg.

1764 skrevs Murray in vid Uppsala universitet. Till en början ägnade han sig åt botaniken, men kom alltmer att intressera sig för anatomin och dissektioner.

Hans anatomistudier ledde 1771 fram till en avhandling som han försvarade under Linnés ledning. 1772 promoverades Murray till medicine doktor i Uppsala. Efter sin avhandling påbörjade Murray en bildningsresa i Europa och blev 1774 utnämnd till professor i anatomi vid Uppsala universitet.

Han återvände till Uppsala 1776 och trädde då in i sitt ämbete. 1778 blev Murray Uppsalas förste professor i kirurgi. I sitt vetenskapliga arbete utgav han en mängd avhandlingar och publicerade även många andra skrifter.

Ett nämnvärt bidrag på svenska är Avhandling om anatomiens framsteg i nyare tiden, vilket utgjorde hans omfångsrika presidietal i Vetenskapsakademien 1794 då han blev dess ordförande.

Sida från föreläsningsanteckningar. Murray är författaren. Foto: UUB.

Murrays amputationsredskap för mjukdelar och för att kapa ben. På bilden syns även en avhandling av Murray från 1798. Foto: Urban Josefsson, Medicinhistoriska museet.

På medicinhistoriska museet i Uppsala finns en unik samling kirurgiska och gynekologiska instrument som insamlats av Adolph Murray. Brev mellan Murray och Linné finns bevarade på Uppsala universitet.

 

Gravplats: 0109-0461A

Toppbild: Adolph Murray, ca 1787–ca 1835. Gravör, Erik Åkerland. Foto: UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Uno von Troil

1746–1803.

Ärkebiskop.

Uno Trolius, senare Uno von Troil, föddes i Stockholm. Efter teologistudier i Uppsala företog von Troil 1770–1773 en lång utlandsresa i Europa och besökte då även Island. Hans reserapport därifrån skildrade han i verket Bref rörande resa till Island. Boken blev mycket uppmärksammad och översattes till tyska, engelska och franska.

von Troil prästvigdes 1773 och gjorde tack vare goda förbindelser med Gustav III snabb karriär. Han blev ärkebiskop vid 40 års ålder och intresserade i sitt arbete främst för fattigvård och undervisningsväsende.

von Troil ivrade också för allmänkyrkliga frågor och utgav 1793 Förslag till kyrkosånger till kyrkosånger för Svenska församlingen och Förslag till ny kyrkohandbok, vilkas båda präglades av hans strävan att modernisera det svenska språkbruket.

Som forskare i kyrkohistoria utgav han verket Skrifter och handlingar till upplysning i svenska kyrko- och reformations-historien (5 band, 1790-91).

Uno von Troils ”Självbiografi och reseanteckningar” finns publicerade i den av Henrik Schücks och Oscar Levertins utgivna Svenska memoarer och brev.

von Troil satt vid Gustav III:s dödsbädd och höll senare likpredikan över honom.

 

Gravplats: 0104-0225

Toppbild: Uno von Troil, målning Lorens Pasch den yngre. Foto: Valda tidsbilder ur Amiral Carl Tersmedens memoarer av Ann Margret Holmgren, Stockholm 1925 / Wikimedia Commons. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Johan Henrik Schröder

1791-1857.

Arkeolog, numismatiker, universitetsbibliotekarie.

Redan under sina studieår fick Schröder uppdraget att biträda vid förtecknandet av biskop Carl Nordins stora handskriftsamling till Uppsala universitetsbibliotek. 1815 blev Schröder filosofie magister vid Uppsala universitet och docent i litteraturhistoria.

Schröder engagerades även i arbetet med utgåvorna av äldre svenska urkunder Scriptores rerum Suecicarum medii aevi (tre delar, 1818, 1828, 1871-1876). Han intresserade sig också för fornsaker och konst och företog flera resor genom landet för att uppteckna samlingar och arkiv samt att beskriva fornlämningar och dokument.

Numismatiken var ett särskilt intresse som Schröder ägnade sig åt och 1820 blev han prefekt för Uppsala universitets myntkabinett och senare chef för universitetets museum för nordiska fornsaker. Schröders kunskaper inom bokväsendet ledde till att han också anlitades vid katalogisering och utökande av flera privatbibliotek.

1830 blev Johan Henrik Schröder universitetsbibliotekarie i Uppsala och i augusti 1841 överfördes boksamlingarna från Gustavianum till det nybyggda universitetsbiblioteket Carolina Rediviva. Bibliotekets personal, universitets- och studentnationsvaktmästare, lärare och studenter deltog i kärrtransporterna uppför Odinslund.

Schröders kontakter med privata boksamlare och hans många förvärvsresor i Europa bidrog till utöka Uppsala universitetsbibliotek med en ansenlig mängd rariteter.

 

Gravplats: 0104-0247

Toppbild: Johan Henrik Schröder, oljemålning från 1840 av Johan Gustaf Sandberg. Foto: UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Måns von Rosenstein

1755–1801.

Militär, konteramiral.

Måns von Rosenstein, äldre bror till Carl, blev löjtnant vid arméns flotta 1774.

Mellan 1776–1778 tjänstgjorde han i den brittiska flottan och deltog i Sir Peter Parkers eskader i Västindien samt bevistade slaget vid Quessant mot Frankrike. Som fransk sjöofficer deltog Rosenstein i det amerikanska frihetskriget, blev tillfångatagen av sin tidigare chef amiral Parker, och förd till England.

Vid återkomsten till Sverige 1783 blev han sekundmajor vid arméns flotta. Rosenstein utmärkte sig särskilt i det första slaget vid Svensksund 24 augusti 1789. Han med sitt fartyg Oden lyckades hålla ryska flottan stången för att slutligen tvingas stryka flagg efter vilket han blev tillfångatagen.

Vid krigsslutet 1790 blev Rosenstein överste i armén och blev sju år senare konteramiral.

 

Gravplats: 0109-0462A

Toppbild: Måns von Rosenstein, målning av Per Krafft d ä. Foto: Svenskt biografiskt lexikon / Riksarkivet. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild