Asta Ödman föddes i Göteborg och var skulptör och konstnär.
Ödman studerade för Sten Teodorsson och under studietiden blev hon vän med Inger Manne, med vilken hon målade tillsammans med under många år.
I början av 1960-talet studerade Ödman för Fritz Gahn och hon var medlem i en grupp konstnärer som skulpterade, tecknade och målade.
Ödman hade ett antal egna utställningar. Hon blev även postumt representerad med flera verk i Norrköpings konstmuseums samlingsutställning “Kvinnliga konstnärer” från 2013.
I Norrköping finns det även offentliga verk som Asta Ödman skapat, exempelvis i rådhuset och konserthuset De Geerhallen.
Toppbild: Asta Ödman med skulpturer. Foto: Mikael Strand. Fotot publicerades först i Norrköpings Tidningar. [Bilden är beskuren] Klicka här för en obeskuren bild
Louise Stiernstedt föddes i Uppsala och var tecknare och grafiker.
Efter att ha studerat vid Tekniska skolan 1895–1896 och vid Konstakademien i Stockholm 1897–1893, vidareutbildade Stiernstedt sig vid olika skolor i Italien och München.
Stiernstedt var en skicklig trä- och linoleumsnittare och hennes konst består av porträtt, landskapsmotiv och stilleben. Hon är representerad vid Nationalmuseum.
Toppbild: Louise Stiernstedt, Landskapsskolan vid Konstakademin, Stockholm, 1898. Bakre raden: Helene Herslow, Astrid Kjellberg, Esther Salmson, Louise Stiernstedt, Mathilde Wigert, John Österlund, Manne Hallengren, Seth Nilsson. Främre raden: Herman Österlund, professor Per Daniel Holm, Hildur Hult.Foto: Okänd fotograf / UUB. [Bilden är beskuren] Klicka här för en obeskuren bild
Ragni Kjellberg var föreståndare för ”Magdeburg” (Elementarläroverket för flickor) och dess rektor 1942–1969. Hon var också ordförande i Fyrisgården och i Yrkeskvinnornas förening.
Till Kjellbergs minne instiftades en minnesfond i hennes namn för elever med konstnärlig begåvning.
Toppbild: Ragni Kjellberg, tredje fr. v. Uppsala 1934 vid 17:de allmänna flickskolemötet i Uppsala. Publicerad i Upsala Nya Tidning. Fr. v. rektor Josef Lundén, fröken Karin Winroth och fru Ragni Kjellberg, rektor Sven Graners, rektor Karin Akselsson, rektorerna Martha Grönvall och Thyra Kullgren, samt undervisningsråden Nils Hänninger och August Johansson. Foto: Paul Sandberg / Upplandsmuseet. [Bilden är beskuren] Klicka här för en obeskuren bild
Anna-Ma Toll genomgick Socialinstitutet i Stockholm 1934–1936 och utbildades vid Röda Korsets sjuksköterskeskola 1936–1939.
Mellan 1941–1943 arbetade hon som kurator på pensionsstyrelsens kuranstalt i Korseberga samt som sjukhuskurator på Akademiska sjukhuset i Uppsala och var sjukhusintendent där mellan 1948–1953.
Toll deltog till räddningsarbetet i Ungern 1956 och i Skopje 1963 och var också under en period anställd vid Rädda Barnen och var byrådirektör vid SIDA 1968–1980.
Toppbild: Anna-Ma Toll, ca 1970 från Wennergren Center i Stockholm med personal från avdelningen Befolkningsbyrån. Foto: Pelle Stackman / SIDA. [Bilden är beskuren] Klicka här för en obeskuren bild
Ebba Ruzsica Sörbom föddes som Ruzsica Schreiber i en judisk familj i Novi Sad, f.d. Jugoslavien. Som barn talade hon tyska, ungerska och serbiska.
1944 fördes Sörbom till koncentrationsläger där modern och den yngre brodern gasades ihjäl. Trots allt överlevde Sörbom Auschwitz och Bergen-Belsen och kom till Sverige 1945.
Hon läste drama vid Uppsala Universitet, arbetade med dramaterapi på Ulleråkers sjukhus och informerade om förintelsen i skolor.
1994 fick Sörbom ett kulturstipendium av Uppsala kommun och 1997 ett stipendium ur Författarfonden för att studera på Simon Wiesenthal-center i Wien.
Debutboken Bortom minnet, bortomglömskan kom ut 1988. Ebba Sörbom har genom sin diktning speglat personliga minnen från koncentrationslägren och gett röst åt de överlevande.
1933 bosatte hon sig i Uppsala och var mycket engagerad i folkbildning. Hon arbetade även med äldreomsorg och patienter på psykiatriska sjukhus. Grieg Cederblad var även barnboksförfattare och föredragshållare.
Grieg Cederblad var även översättare av svensk skönlitteratur till norska under tiden från när hon kom till Sverige till slutet av 1940-talet. Jobbet hade hon fått av sin bror Harald (grundare, storägare och vd i Gyldendal Norsk Forlag). Hon skrev också artiklar i Alle Kvinners Blad.
Johanne Grieg Cederblad och Bothild Fredriksson granskar klädesplagg som samlats in av Svenska Norgehjälpen. Bilden är publicerad i UNT 1940. Foto: Paul Sandberg / Upplandsmuseet.
Minnesfest för Nordahl Grieg i Stockholm 1944. På bilden syns, från vänster: läroverksadjunkt Carl Cederblad, Uppsala, fru Johanne Grieg Cederblad, minister Bull, Sigurd Hoel och teaterchef Hans Jacob Nielsen. Foto: Riksarkivet Norge.
Under krigsåren och under den tyska ockupationen av Norge var Grieg Cederblad mycket aktiv i Norge-hjälpen. 1946 blev hon tilldelad Haakon VII:s Frihetskors för sitt arbete.
Margit Sahlin var en av Sveriges tre första kvinnliga präster och prästvigdes 1960 sedan Svenska kyrkan genom ett kyrkomötesbeslut öppnat portarna för kvinnliga präster och en ny lag tillkom 1958 och trädde i kraft 1959.
Dessförinnan hade hon skaffat sig en bred akademisk bakgrund samt disputerat i romanska språk om den kyrkliga dansen och folkdansvisan, La Carole médiévale et ses rapports avec l´église (Den medeltida dansen och dess kontakt med kyrkan). Redan 1940 är hon i sin avhandling tvärvetenskaplig.
Sahlin tog initiativ till bildandet av Katharinastiftelsen och var dess direktor under sammanlagt 34 år. Stiftelsen beskrivs som en mötesplats för samtal mellan kyrka och samhälle.
Sahlin var sekreterare i Svenska kyrkans centralråd 1945-1970 och utsågs till teologie hedersdoktor i Uppsala 1978.
På 1970-talet var hon även kyrkoherde i Engelbrekts församling i Stockholm. Hon utförde ett pionjärarbete genom bildandet av stiftskvinnoråd runt om i landet samt dess paraplyorganisation Kyrkliga kvinnorådet (idag kvinnor i svenska kyrkan). 1995 tog hon emot jämställdhetspris av jämställdhetsminister Marita Ulvskog.
Bland de flertal böcker Margit Sahlin skrivit kan nämnas Evangelisation (1947), Man och kvinna i Kristi kyrka (1950), Ordets tjänst i en förändrad värld (1959), Dags för omprövning (1980), Med Petrus (1982), Hurdan är Gud (1985), Den hemlighets fulla boken. Att läsa bibeln idag (1994) och Jesus. Guds hemlighet (1999).
Margit Sahlin Akademin bildades 2015 och är plattform för meningsutbyte mellan forskning, samhälle, kultur, och kyrka i Margit Sahlins anda.
Sonja Lyttkens blev 1956 den andra kvinnan i Sverige med en doktorsgrad i matematik på en doktorsavhandling som behandlade harmonisk analys.
1963 blev hon landets första universitetslektor i matematik, en tjänst hon innehade till 1984. Lyttkens var också engagerad i arbetet med att förbättra kvinnors villkor i den akademiska världen.
Vid sidan av sitt arbete ägnade sig Lyttkens åt akvarellmålning och hade redan innan hon pensionerades haft flera utställningar. Hennes akvareller finns representerade hos Statens konstråd.
Så sent som 1986 publicerade Lyttkens ett arbete: General Tauberian Theorems Connected with a Theorem of Korenblum. Efter pensioneringen ägnade sig Lyttkens helt åt sitt akvarellmåleri.
Rosalie Olivecrona var en av pionjärerna inom den svenska kvinnorörelsen. Som samhällsdebattör och kvinnorättskämpe gjorde hon betydande insatser.
1857 publicerade Olivecrona ett antal artiklar i Aftonbladet under rubriken ”En ropandes röst i öknen”. Artiklarna försvarade Fredrika Bremers roman Hertha, som var ett inlägg i debatten om den ogifta kvinnans myndighet.
Tillsammans med Sophie Adlersparre startade hon Tidskrift för hemmet 1859 där hon publicerade en mängd texter. Internationellt hade hon flera uppdrag inom den växande kvinnliga offentligheten.
Olivecrona hade huvudansvaret för utställningen om kvinnlig slöjd vid världsutställningen i Wien 1873 och hade liknade uppdrag i Philadelphia, Paris och Chicago.
Rosalie Olivecronas skönlitterära författarskap påbörjades på 1840-talet med dikter och noveller i Göteborgs Handels- och sjöfartstidning under pseudonymen La Straniera. Diktsamlingen Skogsblommor utkom 1855 och sent i livet studien Mary Carpenteroch hennes verksamhet (1887) och Spridda blad (1889).
Jane Miller Thengberg föddes i Greenock, Skottland och efter faderns död flyttade modern med sina två barn tillbaka till Sverige.
Miller Thengberg bedrev pedagogiska studier i Sverige och utomlands och undervisade som guvernant i Stockholm 1845-1852. En kort tid var hon också guvernant i Skottland.
1853 flyttade hon till Uppsala där hon snart träffade sin blivande make, bibliotekarien och läraren vid katedralskolan Pehr Adrian Thengberg.
Miller Thengberg var starkt engagerad i frågan om flickors utbildning. Med stöd av sin man Adrian Thengberg, P. D. Atterbom, Malla Silfverstolpe och Gunnar Wennerberg grundade hon en flickskola 1855 med namnet Klosterskolan.
Undervisningen bedrevs i den byggnad på Klostergatan som nu är Akademiens hus. Skolan fick snabbt rykte om sig att vara landets bästa flickskola. Akademiens hus har sina rötter i den medeltida bebyggelsen och ligger i kvarteret norr om det gamla klosterområdet.
När Miller Thengberg åtta år senare rekryterades som föreståndare för Högre lärarinneseminariet, med övningsskola i Stockholm, hade 130 flickor hunnit få skolundervisning i huset.
Hon var också en av initiativtagarna till Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala.
Jane Miller Thengberg ligger begravd på Västgöta nations gravplats som tillkom genom en donation av makarna Adrian Thengberg (död 1859) och Jane Miller Thengberg. Hon betalade såväl det långa järnstaketet som gjutningen av det skulpterade lejonet utfört av bildhuggaren W. Hoffman.
Toppbild: Jane Miller Thengberg, målning av M. Röhl. Foto: Svenskt Biografiskt Lexikon / Riksarkivet. [Bilden är beskuren] Klicka här en obeskuren bild
