Egmont Tornberg

1891-1951

Överste, flygpionjär

Egmont Tornberg föddes 1891 i Rytterne och blev senare i livet underlöjtnant vid flottan 1914, löjtnant 1917 och började flyga 1918.

Han övergick till flygvapnet när det bildades 1926 och samma år satte han som kapten höjdrekord i höjdflygning med sjöflygplan. Höjdrekordet sattes till 5731 m med en Heinkel med 500 kg last (motsv. stridslast). Rekordet godkändes vederbörligen av den internationella federationen och överträffade tidigare rekord med 700 m.

1928 var Egmont chef för den svenska räddningsexpeditionen av överlevande från det italienska luftskeppet Italia norr om Spetsbergen. Han visade ett imponerande ledarskap under två månadernas hårda materiella och personella påfrestningar under mycket svåra snabbt växlande väderförhållanden förhållanden med riskabel flygning över ishavet, isdrift och tjocka.

Del av räddningsstyrkan med Tornberg i mitten.
Foto: Från privat bidrag.

Från Italia-aktionen 1928.
Foto: Från privat bidrag.

Senare i livet var Tornberg chef för F 1, Jämtlands flygflottilj F 4 och för Norrbottens flygbaskår F 21.

1940 blev Tornberg överste och elva år senare avled han 59 år gammal och var då den siste bland de marinflygare som börjat sin flygkarriär 1917.

 

Gravplats: 0115-0811B

Toppbild: Porträttfotografi av Egmont Tornberg, chef för Västra flygbasområdet 1943-1946. Signerat, inramat foto. Foto: Okänd fotograf / Flygvapenmuseum. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Robert Fredrik von Kræmer

1791–1880.

Landshövding, riksdagsledamot.

Robert Fredrik von Kræmer kom från Tavastland i Finland och deltog som officer i fälttåget till Tyskland 1813 och till Norge 1814.

Han var landshövding i Uppsala från 1830–1862 och var som länschef en obestridd centralgestalt och tog en rad betydelsefulla initiativ. Kommunikationerna förbättrades genom vägbyggen, brobyggen, muddring av segelleder, samt bildandet av ångbåtsbolag.

Kræmer tog också initiativet till grundandet av Ultuna lantbruksinstitut och till att Sveriges första kooperativa handel startades i Örsundsbro 1850.

Kræmer spelande även en betydande roll för utvecklandet av staden Uppsala. Stadsparken, promenaden vid Flustret och Västgötaspången tillkom under hans medverkan och han var känd för sina trädplanteringar, vilka omnämndes i Gunnar Wennerbergs Gluntarne:

”Kors vad den där Kræmer är bra för staden. Han bygger broar och planterar trän”.

 

Gravplats: 0156-0249

Toppbild: Robert Fredrik von Kræmer, Stockholm, ca 1870. Foto: W.A Eurenius & P.L Quist / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Måns von Rosenstein

1755–1801.

Militär, konteramiral.

Måns von Rosenstein, äldre bror till Carl, blev löjtnant vid arméns flotta 1774.

Mellan 1776–1778 tjänstgjorde han i den brittiska flottan och deltog i Sir Peter Parkers eskader i Västindien samt bevistade slaget vid Quessant mot Frankrike. Som fransk sjöofficer deltog Rosenstein i det amerikanska frihetskriget, blev tillfångatagen av sin tidigare chef amiral Parker, och förd till England.

Vid återkomsten till Sverige 1783 blev han sekundmajor vid arméns flotta. Rosenstein utmärkte sig särskilt i det första slaget vid Svensksund 24 augusti 1789. Han med sitt fartyg Oden lyckades hålla ryska flottan stången för att slutligen tvingas stryka flagg efter vilket han blev tillfångatagen.

Vid krigsslutet 1790 blev Rosenstein överste i armén och blev sju år senare konteramiral.

 

Gravplats: 0109-0462A

Toppbild: Måns von Rosenstein, målning av Per Krafft d ä. Foto: Svenskt biografiskt lexikon / Riksarkivet. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Carl Hård

1768–1840.

Generalmajor.

Carl Hård föddes på Jällsta gård i Viksta socken och blev vid 20 års ålder löjtnant vid Upplands regemente. Han deltog i Finska kriget 1788–1790 och utmärkte sig i första slaget vid Svensksund 1789. Året efter deltog Hård vid sjöslaget i Fredrikshamn, ett slag där Gustav III förde befälet.

Som major deltog Hård i belägringen av Stralsund 1807, av Liers skans 1808 i Norge samt i försvaret av Sävar och Ratan 1809. Vid slaget i Leipzig 1813 anförde han som överstelöjtnant regementet och utsågs sedan till överste i armén. Därefter deltog han i marschen till Brüssel och i fälttåget till Norge.

Carl Hård blev generalmajor 1822 och tog avsked 1835. Vid sidan av sin karriär som militär, var Hård konstsamlare och under sina sista år bodde han i Uppsala nära Fyrisån (sedermera Ofvandalska gården). I Uppsala tillbringade han tid i de akademiska kretsarna kring Geijer och Atterbom.

Hårds konstsamling, bestående av ett hundratal oljemålningar, skänktes sedermera till Uppsala Universitet. Donationen lade grunden till Uppsala universitets konstmuseum

 

Gravplats: 0103-0177

Toppbild: Porträtt av Carl Hård målad av J.G. Sandberg. Foto: Riksarkivet / Svenskt Biografiskt Lexikon. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild