Eva Andén

1886-1970.

Advokat.

Efter sin studentexamen började Eva Andén läsa juridik vid Uppsala universitet och utexaminerades 1912.

Efter juristexamen reste hon runt i landet och föreläste om äktenskaps-, barnavårds- och fattigvårdslagarna. Andén ledde också kurser i lagkunskap för landsbygdens kvinnor, anordnade av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR).

1915 tog Andén över en juristbyrå för kvinnliga klienter, Kvinnliga juristbyrån, och tre år senare blev hon som första kvinna medlem i Sveriges advokatsamfund.

Andéns specialitet var familjerätt och biträdde huvudsakligen klienter i samband med skilsmässor, arv, underhållsbidrag, vårdnadsfrågor och bodelningar vid skilsmässor. Som klienter hade Andén Selma Lagerlöf och Astrid Lindgren.

Eva Andén ingick även i en kommitté som fick utgöra Advokatsamfundets remissinstans rörande familjerättslig lagstiftning och kom där tidvis att få stort inflytande.

Under åren 1950-1962 var hon också ordförande i Samfundet De Nio. Andén bedrev sin advokatverksamhet fram till sin död 1970.

 

Gravplats: 0106-0343

Toppbild: Eva Andén, okänt år. Foto: Atelier Hedström, Uppsala / KvinnSam, Göteborgs universitetsbibliotek. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Emma Schenson

1827-1913.

Fotograf, akvarellmålare.

Emma Schenson var sannolikt den första kvinnliga yrkesfotografen i Uppsala och därtill en av de första kvinnorna i Sverige som fotograferade yrkesmässigt.

Hon utbildade sig först till akvarellmålare men arbetade från 1860-talet parallellt med både måleriet och fotografin. Under fotografins barndom var det ovanligt att kvinnor fotograferade yrkesmässigt, men efter 1864 års näringsfrihetsförordning blev det möjligt för kvinnor att gå ut på marknaden och etablera sig som företagare och fotografer.

Schenson var verksam i Uppsala från 1860-talet och framåt och hade fast ateljé på Östra Ågatan 25 (mellan Nybron och Dombron). I Fotografiska föreningen, som organiserade fotografer, fanns 1888 tre kvinnliga medlemmar av totalt 65. Dessa kvinnor var Anna Hwass, Wilhelmina Skogh och Emma Schenson.

Under Schensons verksamma tid blev visitkortsfotografiet liksom det större kabinettsfotografiet (format c:a 12×16,5 cm) mycket populärt i alla samhällsklasser. Det finns med stor sannolikhet bilder hos äldre Uppsalafamiljer utförda av henne.

Kvarteret Domen, Fyristorg och Uppsala domkyrka, Fjärdingen, Uppsala före 1885. Fotograf: troligen Emma Schensson, Uppsala / Upplandsmuseet.

“Svartbäcksgubbar” i Kvarnfallet vid Akademikvarnen, kvarteret Holmen, Uppsala 1880 – 1890-tal. Fotograf: Emma Schenson / Upplandsmuseet.

Under åren 1885-1893 dokumenterade Emma Schenson den stora restaureringen av Uppsala domkyrka. Genom hennes bilder kan vi följa restaureringen från början till slut.

Av Schensons fotografier finns idag inga negativ bevarade, men en del foton har bevarats och finns idag i Kart- och bildsamlingarna på Uppsala universitetsbibliotek.

Där finns också ett album som visar domkyrkans förvandling under tiden för den stora restaureringen. Man insåg tidigt värdet av denna fotodokumentation, vilket kan ses i en inskrift i Schensons album, som avslutas ”ensamt i sitt slag och viktigt för framtiden”. De fotografier som är bevarade, är en anmärkningsvärd kulturhistorisk skatt.

 

Gravplats: 0101-0031

Toppbild: Emma Schenson, ca 1865-ca 1875. Foto: UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

 

Anna-Lisa Thomson

1905–1952.

Keramiker, målare.

Anna-Lisa Thomson studerade vid den Högre Konstindustriella skolan i Stockholm mellan 1924–1928 och därefter i Italien, Österrike, Prag och Dresden.

Mellan 1928–1933 var hon verksam vid S:t Eriks lervarufabrik i Uppsala och formgav teserviser i grön lasyr och keramiska föremål med reliefdekor. I mitten av 1930-talet kom Thomson till Upsala Ekeby och arbetade där hela sitt verksamma liv.

Huvudsakligen skapade Thomson konstgods i olika keramiska material med rena, ofta naturinspirerade, dekorativa element. Bland de mest kända verken finns vasen Paprika (1948) som utfördes i olika former och storlekar och urnan Lancett (1949). Thomson finns representerad på Nationalmuseum och på ett flertal andra museer.

Hon målade också, och verken var ofta naturinspirerade med motiv från västkusten där hon tillbringade delar av året. Postumt utgavs boken Eko av dagars ljusa klang (1953) med dikter och illustrationer av Anna-Lisa Thomson.

 

Gravplats: 0318–1310

Toppbild: Anna-Lisa Thomson med keramik, Uppsala 1937. Foto: Gunnar Sundgren / Upplandsmuseet. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Maria Henschen

1840–1927.

Guvernant, lärare.

Maria Henschen öppnade en privatskola för flickor i faderns (Lars W. Henschen) gårdar som låg mellan Kyrkogårdsgatan, Åsgränd och Övre Slottsgatan.

Hon blev sedan den första föreståndarinnan för ”Magdeburg” (Uppsala högre elementarläroverk för kvinnor), vilket hon också ägde.

 

Gravplats: 0101-0023

Toppbild: Maria Henschen, Uppsala 1877. Foto: Heinrich Osti / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Ellen Hagen

1873–1967.

Kvinnosakskämpe, publicist och politiker.

Ellen Hagen tog initiativet till bildandet av Uppsala Kvinnliga Rösträttsförening 1902 och var dess ordförande fram till 1923. Hagen var en av de främsta i arbetet för rösträtt åt kvinnor i Sverige. Hon var gift med Robert Hagen som var landshövding i Gävleborgs län 1918–1922.

Hon var också en av initiativtagarna till Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, samt en av grundarna av Frisinnade kvinnor 1914. Hagen var ordförande för Folkpartiets kvinnoförbund 1938–1946 och för Svenska Kvinnors Medborgarförbund 1936–1963.

Ellen Hagen deltog också i internationellt freds- och rösträttsarbete samt var svensk delegat vid nedrustningskonferensen i Paris 1931.

 

Gravplats: 0103-1967

Toppbild: Ellen Hagen, okänt år. Foto: Länsmuseet Gävleborg. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Barbro Holmdahl

1925–1998.

Sjuksköterska, författare, lärare.

Barbro Holmdahl var lärare vid Vårdhögskolan och utbildad sjuksköterska vid Uppsala sjuksköterskehems sjuksköterskeskola. 1990 blev hon hedersdoktor vid samhällsvetenskapliga fakulteten vid Uppsala universitet. Dessförinnan hade Holmdahl utbildat sig till psykolog.

Som författare har hon bland annat gett ut Boken om Henrik (1986), vilken skildrar den egna sonens sjukdom och död. Andra böcker hon gett ut är Tusen år i det svenska barnets historia (2000) och Sjuksköterskans historia (1994).

Ett av flera sätt som hon använde för att utbilda sina studenter var att ta med dem på rundvandring i Uppsala och berätta om dåtida sjukvårdsinrättningar och fattighus. Hon undervisade också i krishantering.

 

Gravplats: 0101-0018

Toppbild: Barbro Holmdahl, okänt år. Foto: Från privat samling. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Hildur Akselsson

1887–1944.

Privatlärare för småskolebarn.

I åttaårsåldern drabbades Hildur Akselsson av barnförlamning (polio) och som rullstolsburen lyckades hon skaffa sig en god humanistisk utbildning. Hon hade ingen formell lärarutbildning men hade talang för att undervisa barn.

Vid 19 års ålder påbörjade hon en verksamhet i sitt föräldrahem på Villavägen 3 (Villa Tomtebo) som skulle bli känd som ”tant Hildurs skola” och en välkänd institution i Uppsala i 37 år.

1913 flyttade familjen till hörnhuset Skolgatan 33 vid västra Strandgatan med utsikt över ån och ”Magdeburg”. Till hennes elever hörde bland andra Dag Hammarskjöld och Gunnar Weman. Om Hammarskjöld, nämnde Hildur Akselsson att han hade lätt för att lära.

 

Gravplats: 0131-1351

Toppbild: Hildur Akselsson, Uppsala 1901. Foto: Heinrich Osti / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Agnes Hamilton f. Geijer

1824–1885.

Kulturperson, dotter till E.G. Geijer

Agnes Hamilton hade en central ställning i Uppsalas kulturliv under mitten av 1800-talet. Hon var dotter till Erik Gustaf Geijer och Anna Lisa Liljebjörn. Hamilton var även nära vän med Helena Nyblom.

Agnes Hamilton gifte sig med Adolf Hamilton som under en period var landshövding i Uppsala.

Ett av makarna Hamiltons barn, Anna Hamilton Geete, blev författare och skrev memoarverket I solnedgången (4 band 1910-1914). I den skildrades Erik Gustaf Geijers sista årtionde i livet.

 

Gravplats: 0116-0842

Toppbild: Agnes Hamilton f. Geijer, okänt år. Foto: Från privat samling. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Ester Bobeck

1889–1974.

Egenföretagare.

Ester Bobeck kallades ”Uppsalas tobaksdrottning” och startade tobakshandel först 1908 på Östra Ågatan 27. Anmärkningsvärt är att Ester Bobeck gjorde detta vid 18 års ålder. Bobeck gifte sig 1914 med officeren Otto Bobeck.

Hon hade en fallenhet för affärer och drev den första butiken ensam, vilken kom att bli en träffpunkt för Uppsalas studenter. Studenterna kom till Bobecks butik för att röka cigarr och diskutera.

Fyra år senare, på Östra Ågatan 59 i ”Sju helvetes gluggar”, öppnades den andra butiken som drevs fram till 1935 då huset revs. Butiken låg bra placerad eftersom Flustret, Akademiska sjukhuset och regementena vid Polacksbacken låg i närheten. Likaså låg Uppsala hamn intill. I samband med rivningen av huset sparades tobaksbutiken en tid i den så kallade sjunde gluggen.

Ester Bobecks (då Ericsson) första tobaksbutik på Östra Ågatan 27 i Uppsala. Foto: Från privat samling.

“Sjunde gluggen” på Östra Ågatan 59 i Uppsala 1936. Foto: Gunnar Sundgren / Upplandsmuseet.

1964 etablerades tobaksaffär på Fyris torg i Fenixhuset. Då övertogs Carl Perschel Barowiaks tobakshandel.

Under de verksamma åren öppnades butiker även på Dragarbrunnsgatan 26, Kungsängsgatan 8, Drottninggatan 8 och på Skolgatan 8. Bobeck var även en av de första medlemmarna i Tobakshandlarnas riksförbund och tilldelades 1964 med förbundets guldmedalj.

 

Gravplats: 0102-0136

Toppbild: Ester Bobeck i butik, okänt år. Foto: Från privat samling. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Agnes Geijer

1898–1989.

Textilhistoriker, lärare.

Agnes Geijer föddes i oktober 1898 i ett akademikerhem i Uppsala. Hon blev sedermera lärare i konst- och textilhistoria vid Fackskolan för huslig ekonomi 1921–1927 och amanuens vid Statens historiska museum samt vid Nationalmuseum. Hon var även sin tids ledande forskare inom nordisk textilhistoria.

Hon var ledare för Pietas konserveringsavdelning 1930–1949 samt chef för Riksantikvarieämbetets textilavdelning.

1938 disputerade Geijer med en avhandling om forntida textilier från utgrävningarna på Björkö (Birka) och gjorde en banbrytande insats inom textilforskningen. Textilierna funna vid Birka var av olika material och framställda olika, ibland med okända tekniker. Geijers arbete med Birkafynden visade att vikingatida dräkter kunde rekonstrueras samt att de kunde ursprungsbestämmas.

Agnes Geijer gav ut flera skrifter, exempelvis Medeltida textilier av svensk tillverkning, Textila skatter i Uppsala domkyrka och Ur textilkonstens historia som har översatts till engelska, vilket gett henne internationellt erkännande.

För att stärka den nordiska textilforskningen inrättade hon stiftelsen Agnes Geijers fond för nordisk textilforskning och stiftelsen har varit aktiv sedan 1988.

Agnes Geijer t.h. vid en konserverad polsk fana från 1600-talet tillhörande Svenska Statens trofésamling. Foto: Statens Trofésamling 1959.

Agnes Geijer t.h. på Pietas textilkonservering. Foto: Ur Svenska Journalen 1942.

 

Gravplats: 0129-2152

Toppbild: Agnes Geijer, 1968. Foto: Ingrid Bergman. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild