Johan Fredrik Carlsson

1845–1922.

Smidesmästare.

Johan Fredrik Carlsson föddes i Mådra skogstorp i Almunge och etablerade sig som smidesmästare i den gamla f.d. kvarnsmedjan vid Akademikvarnen mitt i Uppsala.

När domkyrkan restaurerades på 1880-talet tillverkade Carlsson låsen till kyrkportarna. Som entreprenör engagerades han av Uppsala stad 1910 när gas- vatten- och avloppsledningarna skulle läggas i gatorna (J. F. Carlssons rörledningsaffär).

Johan Fredrik Carlson satt i stadsfullmäktige i 24 år, var en av huvudmännen i Uppsala Sparbank, ledamot av styrelsen för Gillbergska barnhusfonden och för Tekniska skolan, ledamot av Borgerskapets äldste och Gävle Handelskammare samt medlem i Uppsala Missionsförening.

 

Gravplats: 0130-1305

Toppbild: Johan Fredrik Carlsson, eventuellt år 1915. Foto: Okänd fotograf / Svenskt porträttarkiv (CC BY-SA 4.0). [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Martin Edlund

1884–1955.

Företagsledare.

Martin Edlund växte upp i Börje utanför Uppsala. Som tonåring kom Edlund till sin farbror Gustaf Edlund som ägde kvarnen vid Vasksala torg.

1914 blev Edlund vd i Uppsala Valskvarn som farbrodern köpt upp och utökade verksamheten genom kontrakt med Skellefteåbagaren Karl Lundström, som på Edlunds förslag saluförde Uppsalabolagets mjöl under namnet Vasa med landsfaderns bild på förpackningarna.

Lundström startade senare Wasabröd i Filipstad. 1917 började den initiativrike Edlund tillverka Vasa ångpreparerade havregryn och havremjöl.

Senare köptes Holmgrens ättiksfabrik som förvandlades till Uppsala Ättiksfabrik AB med bland annat senap som huvudprodukt. Det bytte sedan namn till Slotts AB.

Från Tyskland hämtades den tekniskt begåvade ingenjören Bruno Knebel (som blev produktionschef) och Edlund lyckades få världspatent på sitt slutna system för tillverkning av biologisk ättiksprit.

1936 grundade Edlund dessutom Uppsala sidenväverier med en uppmärksammad barnkrubba för de anställdas barn. Han startade också barnkolonin i Örsand (mittemot Skokloster) och var ledande inom Barnens Dagsrörelsen.

 

Gravplats: 0150-2038

Toppbild: Martin Edlund, oljemålning. Foto: Från privat samling. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Johan Bredman

1770–1859.

Astronom.

Johan Bredman, född i Oviken i Jämtland, blev docent i matematik 1801 och 1802 amanuens vid observatoriet.

Vid denna tid var observatoriet i sådant skick att det praktiska arbetet inte kunde utföras tillfredsställande. Samtliga instrument var från Celsius tid och redan vid slutet av 1700-talet ansågs observatoriet utdömt. Bredman var professor i astronomi 1811–1841 och även läroboksförfattare.

Han omnämns i Wennerbergs Glunterne angående ”en annan planet vars namn ej självaste Bredman vet” (Gluntarne nr.3 Uppsala är bäst). Av samtiden sades det att Bredman var en skicklig föreläsare och intresserad lärare.

Johan Bredman var Norrlands nations förste inspektor och välgörare och hedrades med nationens största gravsten. Han testamenterade pengar till observatoriet och till stipendier för norrlänningar och andra välgörande ändamål.

 

Gravplats: 0119-0995

Toppbild: Johan Bredman, oljemålning från 1841 av Carl Staaff. Foto: Wikimedia Commons. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Herman Baumbach

1857–1931.

Student.

Herman Baumbach föddes i närheten av Grästorp och brukar kallas den mest kände överliggaren. Han kom till Uppsala 1876 och avlade sin fil. kand. vid 61 års ålder efter 84 terminers studier. Han tillhörde Västgöta nation från 1876 till sin död 1931. 

Blyertsteckning föreställande Herman Baumbach, tecknad av Carl Lindorm Möllersvärd. Foto: UUB.

Häfte med 20 teckningar gjorda av konstnären Lindorm Möllerswärd. Motiven är kända profiler i Uppsala, bl. a. Herman Baumbach. Foto: Anja Szyszkiewicz / Upplandsmuseet.

Baumbach studier var inriktade på latin, tyska och engelska och han hade höga betyg. Med plommonstop, stor överrock och kippande galoscher blev Baumbach en sevärdhet i gatulivet.

 

Gravplats: 0119-1013

Toppbild: Herman Baumbach, Uppsala ca 1876-ca 1885. Foto: Heinrich Osti / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Adolph Murray

1751–1803.

Anatom, kirurg.

1764 skrevs Murray in vid Uppsala universitet. Till en början ägnade han sig åt botaniken, men kom alltmer att intressera sig för anatomin och dissektioner.

Hans anatomistudier ledde 1771 fram till en avhandling som han försvarade under Linnés ledning. 1772 promoverades Murray till medicine doktor i Uppsala. Efter sin avhandling påbörjade Murray en bildningsresa i Europa och blev 1774 utnämnd till professor i anatomi vid Uppsala universitet.

Han återvände till Uppsala 1776 och trädde då in i sitt ämbete. 1778 blev Murray Uppsalas förste professor i kirurgi. I sitt vetenskapliga arbete utgav han en mängd avhandlingar och publicerade även många andra skrifter.

Ett nämnvärt bidrag på svenska är Avhandling om anatomiens framsteg i nyare tiden, vilket utgjorde hans omfångsrika presidietal i Vetenskapsakademien 1794 då han blev dess ordförande.

Sida från föreläsningsanteckningar. Murray är författaren. Foto: UUB.

Murrays amputationsredskap för mjukdelar och för att kapa ben. På bilden syns även en avhandling av Murray från 1798. Foto: Urban Josefsson, Medicinhistoriska museet.

På medicinhistoriska museet i Uppsala finns en unik samling kirurgiska och gynekologiska instrument som insamlats av Adolph Murray. Brev mellan Murray och Linné finns bevarade på Uppsala universitet.

 

Gravplats: 0109-0461A

Toppbild: Adolph Murray, ca 1787–ca 1835. Gravör, Erik Åkerland. Foto: UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Fritz Ehrengranat

1827–1873.

Stationsinspektor.

Georg Fredrik (Fritz) Ehrengranat föddes i Rangtorp och började sin yrkesbana på sjön och avlade sjökaptensexamen 1847.

Efter avslutad tjänst som sjökapten blev Ehrengranat anställd av SJ som stationsinspektor vid Skövde järnvägsstation.

Därefter blev han anställd som den förste stationsinspektorn vid Uppsala centralstation från invigningen 1866. Han arbetade där fram till sin död.

 

Gravplats: 0152-0004

Toppbild: Fritz Ehrengranat, troligtvis 1860-tal. Foto: Okänd fotograf / Järnvägsmuseet. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Uno von Troil

1746–1803.

Ärkebiskop.

Uno Trolius, senare Uno von Troil, föddes i Stockholm. Efter teologistudier i Uppsala företog von Troil 1770–1773 en lång utlandsresa i Europa och besökte då även Island. Hans reserapport därifrån skildrade han i verket Bref rörande resa till Island. Boken blev mycket uppmärksammad och översattes till tyska, engelska och franska.

von Troil prästvigdes 1773 och gjorde tack vare goda förbindelser med Gustav III snabb karriär. Han blev ärkebiskop vid 40 års ålder och intresserade i sitt arbete främst för fattigvård och undervisningsväsende.

von Troil ivrade också för allmänkyrkliga frågor och utgav 1793 Förslag till kyrkosånger till kyrkosånger för Svenska församlingen och Förslag till ny kyrkohandbok, vilkas båda präglades av hans strävan att modernisera det svenska språkbruket.

Som forskare i kyrkohistoria utgav han verket Skrifter och handlingar till upplysning i svenska kyrko- och reformations-historien (5 band, 1790-91).

Uno von Troils ”Självbiografi och reseanteckningar” finns publicerade i den av Henrik Schücks och Oscar Levertins utgivna Svenska memoarer och brev.

von Troil satt vid Gustav III:s dödsbädd och höll senare likpredikan över honom.

 

Gravplats: 0104-0225

Toppbild: Uno von Troil, målning Lorens Pasch den yngre. Foto: Valda tidsbilder ur Amiral Carl Tersmedens memoarer av Ann Margret Holmgren, Stockholm 1925 / Wikimedia Commons. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Johan Henrik Schröder

1791-1857.

Arkeolog, numismatiker, universitetsbibliotekarie.

Redan under sina studieår fick Schröder uppdraget att biträda vid förtecknandet av biskop Carl Nordins stora handskriftsamling till Uppsala universitetsbibliotek. 1815 blev Schröder filosofie magister vid Uppsala universitet och docent i litteraturhistoria.

Schröder engagerades även i arbetet med utgåvorna av äldre svenska urkunder Scriptores rerum Suecicarum medii aevi (tre delar, 1818, 1828, 1871-1876). Han intresserade sig också för fornsaker och konst och företog flera resor genom landet för att uppteckna samlingar och arkiv samt att beskriva fornlämningar och dokument.

Numismatiken var ett särskilt intresse som Schröder ägnade sig åt och 1820 blev han prefekt för Uppsala universitets myntkabinett och senare chef för universitetets museum för nordiska fornsaker. Schröders kunskaper inom bokväsendet ledde till att han också anlitades vid katalogisering och utökande av flera privatbibliotek.

1830 blev Johan Henrik Schröder universitetsbibliotekarie i Uppsala och i augusti 1841 överfördes boksamlingarna från Gustavianum till det nybyggda universitetsbiblioteket Carolina Rediviva. Bibliotekets personal, universitets- och studentnationsvaktmästare, lärare och studenter deltog i kärrtransporterna uppför Odinslund.

Schröders kontakter med privata boksamlare och hans många förvärvsresor i Europa bidrog till utöka Uppsala universitetsbibliotek med en ansenlig mängd rariteter.

 

Gravplats: 0104-0247

Toppbild: Johan Henrik Schröder, oljemålning från 1840 av Johan Gustaf Sandberg. Foto: UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Finn Malmgren

1895–1928.

Forskningsresande, meteorolog, hydrolog.

Finn Malmgren föddes i Göteborg. 1912 skrevs Malmgren in vid Uppsala universitet där han sedermera tog en fil.kandexamen med matematik, fysik och kemi som huvudämnen.

Malmgren deltog senare i polarforskaren Roald Amundsens ishavsexpedition som assistent åt vetenskapsmannen Harald Ulrik Sverdrup.

Ombord på fartyget Maud lämnade de Nome i Alaska sommaren 1922 för att, efter att ha tillbringat tre och halvt år i packisen, återvända till Alaska i augusti 1925. Tillsammans lyckades de samla in ett stort forskningsmaterial och åtskilliga observationer.

1927 disputerade Malmgren på en avhandling om havsisens egenskaper. Senare blev Malmgren docent i meteorologi.

Finn Malmgren, maj 1925, framför det magnetiska observationsfältet. Foto: Stockholms universitet.

Finn Malmgren, maj 1925 vid sin rimfrostregistrator. Foto: Harald Ulrik Sverdrup / Stockholms universitet.

Vid nordpolsexpeditionen med luftskeppet Italia 1928, kraschade det på isen norr om Spetsbergen. Efter en lång vandring, omkom Finn Malmgren och hans kvarlevor blev kvar på isen. Delar av expeditionen räddades av den ryska isbrytaren Krassin.

Malmgrens namn finns på Västmanlands-Dala nations gravplats och en staty av honom, utförd av skulptören Nils Sjögren, restes 1931 i Börjeparken intill Västmanland-Dalas nation. Institutionen för geovetenskaper vid Uppsala universitet utdelar vart tredje år ett pris till hans minne för “insatser gällande arktisk forskning”.

 

Gravplats: 0136-1508

Toppbild: Finn Malmgren, 1928. Foto: Wikimedia commons. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Johan von Bahr

1860–1929.

Borgmästare i Uppsala.

Johan von Bahr föddes i Stockholm och blev sedermera borgmästare i Uppsala.

Efter avlagd hovrättsexamen i Uppsala 1883, blev von Bahr auditör vid Upplands regemente 1885, vice häradshövding 1886 och 1891 ombudsman vid Uppsala universitet. 1915 blev han borgmästare i Uppsala.

På hans initiativ, planterades den sedermera så kallade ”von Bahrska häcken” i stadsdelen Löten norr om Heidenstams torg. Syftet med häcken var att skydda Uppsala mot nordanvinden.

Häcken är en kilometer lång och 100 meter bred och består huvudsakligen av barrträd. Planteringsarbetet, som blev klart 1910, utfördes av frivilliga skolungdomar som då samtidigt fick en praktisk lektion i naturkunskap.

 

Gravplats: 0112-0562

Toppbild: Johan von Bahr, Uppsala, 1896. Foto: Alfred Dahlgren / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild