Rosalie Olivecrona

1823-1898.

Författare, kvinnosakskämpe.

Rosalie Olivecrona var en av pionjärerna inom den svenska kvinnorörelsen. Som samhällsdebattör och kvinnorättskämpe gjorde hon betydande insatser.

1857 publicerade Olivecrona ett antal artiklar i Aftonbladet under rubriken ”En ropandes röst i öknen”. Artiklarna försvarade Fredrika Bremers roman Hertha, som var ett inlägg i debatten om den ogifta kvinnans myndighet.

Tillsammans med Sophie Adlersparre startade hon Tidskrift för hemmet 1859 där hon publicerade en mängd texter. Internationellt hade hon flera uppdrag inom den växande kvinnliga offentligheten.

Olivecrona hade huvudansvaret för utställningen om kvinnlig slöjd vid världsutställningen i Wien 1873 och hade liknade uppdrag i Philadelphia, Paris och Chicago.

Rosalie Olivecronas skönlitterära författarskap påbörjades på 1840-talet med dikter och noveller i Göteborgs Handels- och sjöfartstidning under pseudonymen La Straniera. Diktsamlingen Skogsblommor utkom 1855 och sent i livet studien Mary Carpenter och hennes verksamhet (1887) och Spridda blad (1889).

 

Gravplats: 0104-0255

Toppbild: Rosalie Olivercrona, 1874. Foto: Bertha Valerius / Västergötlands museum. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Axel W Persson

1888–1951.

Arkeolog.

Axel W. Persson föddes i Kvidinge och var tidigt intresserad av arkeologi.

Perssons studier och intresse av det grekiska språket ledde till att han blev docent i grekiska språket och litteraturen 1915, i klassisk fornkunskap och antikens historia 1921. I Uppsala blev Persson professor i klassisk fornkunskap och antikens historia 1924.

Persson var ledare för framgångsrika utgrävningar i Grekland (Asine 1922–1930, Dendra och Midea 1926–1927, 1937 och 1939 och i Berbati 1936–1937) samt Turkiet (Milas 1938 och Labraynda 1948–1950).

Särskild uppmärksammad blev den oplundrade kupolgraven i Dendra med skatter från mykensk tid som grävdes ut 1926. Upptäckten betecknades som det största arkeologiska fyndet efter Tutankhamuns grav i Egypten. I graven vilade en kung, en drottning och en prinsessa. Därtill återfanns dyrbara gravgåvor såsom guldsvärd och skålar av ädla metaller. Fynden från kupolgraven hamnade på Atens nationalmuseum. Perssons resultat publicerades i vetenskapliga monografier såsom The Royal tombs at Dendra near Midea (1931). Det verket anses som en klassiker.

Tillsammans med sin maka gjorde han under andra världskriget en viktig humanitär insats för Grekland i Röda Korsets tjänst.

Efter andra världskrigets slut, gjorde Persson nya utgrävningar. I Labraynda var målet att hitta ursprunget till den minoiska kulturen. Emellertid återfanns en tempelplats för klassisk och romersk tid. Strax därefter, avled Persson av ett slaganfall.

Mellan 1924–1951 var Axel W. Persson professor i klassisk fornkunskap och gjorde genom sina fynd, sitt författarskap och sina föredrag den klassiska arkeologin känd och uppskattad i Sverige. Persson belönades med Övralidpriset.

Persson betraktades vid sin död som en av världens ledande arkeologer. Han är också far till Viktor Persson, mer känd som Bok-Viktor.

 

Gravplats: 0310-0273

Toppbild: Axel W. Persson, troligen 1924. Foto: Museum Gustavianum. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Jane Miller Thengberg

1822-1902.

Seminarielärare.

Jane Miller Thengberg föddes i Greenock, Skottland och efter faderns död flyttade modern med sina två barn tillbaka till Sverige.

Miller Thengberg bedrev pedagogiska studier i Sverige och utomlands och undervisade som guvernant i Stockholm 1845-1852. En kort tid var hon också guvernant i Skottland.

1853 flyttade hon till Uppsala där hon snart träffade sin blivande make, bibliotekarien och läraren vid katedralskolan Pehr Adrian Thengberg.

Miller Thengberg var starkt engagerad i frågan om flickors utbildning. Med stöd av sin man Adrian Thengberg, P. D. Atterbom, Malla Silfverstolpe och Gunnar Wennerberg grundade hon en flickskola 1855 med namnet Klosterskolan.

Undervisningen bedrevs i den byggnad på nuvarande Klostergatan. Skolan fick snabbt rykte om sig att vara landets bästa flickskola. Huset har sina rötter i den medeltida bebyggelsen och ligger i kvarteret norr om det gamla klosterområdet.

När Miller Thengberg åtta år senare rekryterades som föreståndare för Högre lärarinneseminariet, med övningsskola i Stockholm, hade 130 flickor hunnit få skolundervisning i huset.

Hon var också en av initiativtagarna till Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala.

Jane Miller Thengberg ligger begravd på Västgöta nations gravplats som tillkom genom en donation av makarna Adrian Thengberg (död 1859) och Jane Miller Thengberg. Hon betalade såväl det långa järnstaketet som gjutningen av det skulpterade lejonet utfört av bildhuggaren W. Hoffman.

 

Gravplats: 0119-1013

Toppbild: Jane Miller Thengberg, Stockholm 1870. Foto: W. A. Eurenius & P. L. Quist / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här en obeskuren bild

 

 

Eva Andén

1886-1970.

Advokat.

Efter sin studentexamen började Eva Andén läsa juridik vid Uppsala universitet och utexaminerades 1912.

Efter juristexamen reste hon runt i landet och föreläste om äktenskaps-, barnavårds- och fattigvårdslagarna. Andén ledde också kurser i lagkunskap för landsbygdens kvinnor, anordnade av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR).

1915 tog Andén över en juristbyrå för kvinnliga klienter, Kvinnliga juristbyrån, och tre år senare blev hon som första kvinna medlem i Sveriges advokatsamfund.

Andéns specialitet var familjerätt och biträdde huvudsakligen klienter i samband med skilsmässor, arv, underhållsbidrag, vårdnadsfrågor och bodelningar vid skilsmässor. Som klienter hade Andén Selma Lagerlöf och Astrid Lindgren.

Eva Andén ingick även i en kommitté som fick utgöra Advokatsamfundets remissinstans rörande familjerättslig lagstiftning och kom där tidvis att få stort inflytande.

Under åren 1950-1962 var hon också ordförande i Samfundet De Nio. Andén bedrev sin advokatverksamhet fram till sin död 1970.

 

Gravplats: 0106-0343

Toppbild: Eva Andén, okänt år. Foto: Atelier Hedström, Uppsala / KvinnSam, Göteborgs universitetsbibliotek. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Alfred Dahlgren

1861-1908.

Fotograf.

Alfred Dahlgren lärde sig fotografyrket i Tyskland och hos fotograf Dahllöf i Stockholm. 1890 etablerade han egen ateljé på Dragarbrunnsgatan 48 i Uppsala där han var verksam som porträttfotograf.

Uppsala stadsfullmäktige beslutade 1901 att staden skulle fotodokumenteras och Dahlgren fick uppdraget att ta de 350 bilderna som skulle levereras i två inbundna album.

På vardagarna arbetade han i ateljén och tidiga söndagsmorgnar när staden var folktom gick han ut för att ta sina bilder. Efter ett år överlämnades fotografierna i album till stadsfullmäktige.

Nybron i Uppsala, smyckad i samband med Linnéjubileet 1907. Foto: Alfred Dahlgren / UUB.

Kälkåkning genom kung Jans port vid slottet i Uppsala, ca 1890. Foto: Alfred Dahlgren / UUB.

1908 fick han i uppdrag att komplettera dokumentationen med bilder på stadens utkanter och gårdsinteriörer från gamla stadsgårdar. Samma år avled dock Alfred Dahlgren och hans sista bilder kom därför att överlämnas av hans änka.

Sammanlagt 540 glasnegativ finns i Upplandsmuseets ägo och de två albumen med fotografierna finns på Uppsala stadsbibliotek. Fotografierna är en anmärkningsvärd kulturhistorisk skatt.

 

Gravplats: 0125-1150B

Toppbild: Alfred Dahlgren ca 1900. Foto: UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Emma Schenson

1827-1913.

Fotograf, akvarellmålare.

Emma Schenson var sannolikt den första kvinnliga yrkesfotografen i Uppsala och därtill en av de första kvinnorna i Sverige som fotograferade yrkesmässigt.

Hon utbildade sig först till akvarellmålare men arbetade från 1860-talet parallellt med både måleriet och fotografin. Under fotografins barndom var det ovanligt att kvinnor fotograferade yrkesmässigt, men efter 1864 års näringsfrihetsförordning blev det möjligt för kvinnor att gå ut på marknaden och etablera sig som företagare och fotografer.

Schenson var verksam i Uppsala från 1860-talet och framåt och hade fast ateljé på Östra Ågatan 25 (mellan Nybron och Dombron). I Fotografiska föreningen, som organiserade fotografer, fanns 1888 tre kvinnliga medlemmar av totalt 65. Dessa kvinnor var Anna Hwass, Wilhelmina Skogh och Emma Schenson.

Under Schensons verksamma tid blev visitkortsfotografiet liksom det större kabinettsfotografiet (format c:a 12×16,5 cm) mycket populärt i alla samhällsklasser. Det finns med stor sannolikhet bilder hos äldre Uppsalafamiljer utförda av henne.

Kvarteret Domen, Fyristorg och Uppsala domkyrka, Fjärdingen, Uppsala före 1885. Fotograf: troligen Emma Schensson, Uppsala / Upplandsmuseet.

“Svartbäcksgubbar” i Kvarnfallet vid Akademikvarnen, kvarteret Holmen, Uppsala 1880 – 1890-tal. Fotograf: Emma Schenson / Upplandsmuseet.

Under åren 1885-1893 dokumenterade Emma Schenson den stora restaureringen av Uppsala domkyrka. Genom hennes bilder kan vi följa restaureringen från början till slut.

Av Schensons fotografier finns idag inga negativ bevarade, men en del foton har bevarats och finns idag i Kart- och bildsamlingarna på Uppsala universitetsbibliotek.

Där finns också ett album som visar domkyrkans förvandling under tiden för den stora restaureringen. Man insåg tidigt värdet av denna fotodokumentation, vilket kan ses i en inskrift i Schensons album, som avslutas ”ensamt i sitt slag och viktigt för framtiden”. De fotografier som är bevarade, är en anmärkningsvärd kulturhistorisk skatt.

 

Gravplats: 0101-0031

Toppbild: Emma Schenson, ca 1865-ca 1875. Foto: UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

 

Sven Lilja

1887–1951.

Musiklärare, dirigent, allsångsledare.

Genom Hugo Alfvéns förmedling fick Sven Lilja en elevplats vid Musikkonservatoriet i Stockholm och studerade där från 1912–1917.

Efter några år som skådespelare arbetade han som sång- och musiklärare i Sundsvall, musiklärare vid Stockholms folkhögskolor, kantor i Sofia församling och dirigent för Stockholms arbetarsångförening och Stockholms sångarförbund. Sven Lilja introducerade den moderna allsången och gjorde den till en folkrörelse.

Han ledde en allsångsrörelse på landsbygden och i radio men framför allt på Skansen där han för första gången ledde rörelsen 1935. Under följande år kom allsångsaftnarna på Skansen att bli en stående institution.

Sven Lilja spelar också sig själv i filmen “Kärlek och allsång” från 1944.

 

Gravplats: 0132-1384

Toppbild: Sven Lilja iklädd den klassiska allsångskostymen, okänt år. Foto: Från privat samling. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Sven Anders Hägg

1817–1904.

Skomakarmästare, politiker, författare.

Sven Anders Hägg började 10 år gammal som skomakarlärling och fick gesällbrev 1840. Mellan 1845–1848 vistades Hägg i Stockholm, S:t Petersburg och i Paris där han bevittnade Februarirevolutionen.

Hägg kom till Uppsala 1848 och blev verkmästare hos skomakare Lindgrens änka vid Östra Ågatan 45. Hägg tog över verkstaden 1852 och vann burskap (fick rätt att idka borgerlig näring) i Uppsala. Samma år bildade han Allmänna sjuk- och begravningshjälpen i anslutning till Hantverksföreningen och var från 1862–1866 ledamot av stadsfullmäktige.

Hägg var en hängiven nykterist men gick gärna på teatern, vilket sades vara ”hans enda nöje”. Som författare gav han ut Fotbeklädnadens historia, Torghandeln i städerna och Beskrivning över Upsala gamla kyrkogård.

På 67-årsdagen fick Hägg konungens medalj i guld av 5:e storleken för medborgerlig förtjänst överlämnad av landshövding Adolf Hamilton.

Hägg hade sin gård vid Gräsgränden intill nuvarande Bangårdsgatans mynning vid Fyrisån. I boken om Upsala kyrkogård skriver han om sina barn: ”Tvenne barn, en gosse nära två år och en flicka vid fyra års ålder, äro här jordade”.

 

Gravplats: 0156-0253

Toppbild: Sven Anders Hägg, Uppsala ca 1850. Foto: Karl Ågren / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Henrik Gahn

1820–1874.

Kemist, industriman, uppfinnare.

Henrik Gahn genomgick Falu bergsskola 1841–1842 och var elev vid Jernkontoret 1842–1848. Han blev senare direktör för ett bly- och silververk i Boda (Rättvik) och ägnade sig åt skogsaffärer, lantbruk och kemiska experiment.

1867 startade Gahn en kemisk-teknisk fabrik vid Stora torget i Uppsala med bläck, blanksvärta och det av Gahn uppfunna desinfektionsmedlet Aseptin som produkter. Gahns uppfinningar hade stor del i företagets framgångar.

Företaget hade många andra kemisk-tekniska produkter och var känt för sitt tvålsortiment. Fabriken låg från 1899 i kvarteret Gudrun, på Kålsängsgränd 4 i Uppsala.

Företaget fortlevde efter Gahns bortgång under namnet Henrik Gahns AB i andra lokaler och 1964, köptes företaget upp av Barnängen som lade ner fabriken 1968.

Tvålpaketering i fabriken, Uppsala 1917. Foto: UUB.

Fabrikspersonalen, Uppsala 1917. Foto: UUB.

Gravplats: 0140-1608

Toppbild: Henrik Gahn, 1870-tal. Foto: Heinrich Osti / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Sixtus Janson

1883–1957.

Fabrikör, idrottsledare.

Sixtus Janson var med om att bilda idrottsföreningen Thor och flera andra lokalföreningar i Uppsala, exempelvis Uppsala kanotsällskap och Upsala segelsällskap. Janson var också med vid bildandet av Upplands idrottsförbund 1912 och var dess ordförande i fem år.

Tillsammans med Albin Lindqvist och J. E. Friberg övertog han 1906 Upsala kontorsbokfabrik vid Drottninggatan 6. 1917 flyttades verksamheten till Svintorget, dagens Kungsängstorg, där Janson bodde med sin familj.

På riksplanet blev han invald i styrelserna för flera specialförbund inom Riksidrottsförbundet som Cykelförbundet, Friidrottsförbundet, Isseglingsförbundet och Svenska skidförbundet där han var ordförande 1922–1948. Sixtus Janson var också ledamot av Sveriges Olympiska kommitté och ledare för den svenska skidtruppen under fem olympiska vinterspel, från Chamonix 1924 till S:t Moritz 1948.

Sixtus Janson levde ett aktivt liv utöver arbetet med fabriken och idrotten. Hans passion var segling och han var även en flitig fotograf.

IF Thors idrottsmän 1906 uppställda vid sin idrottsplats söder om Uppsala slott. Sixtus Janson tredje från vänster. Foto: Folkrörelsearkivet för Uppsala län.

Upsala kontorsboksfabrik troligtvis 1950-tal, Kungsängstorg i Uppsala. Familjen Janson hade lägenhet högst upp i fabriken. Byggnaden revs omkring 1970. Foto: Folkrörelsearkivet för Uppsala län.

Gravplats: 0108-0417

Toppbild: Sixtus Janson i Kungliga Svenska Segelsällskapets mössa 1907. Foto: Östling, Uppsala / Folkrörelsearkivet för Uppsala län. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild