Adolph Murray

1751–1803.

Anatom, kirurg.

1764 skrevs Murray in vid Uppsala universitet. Till en början ägnade han sig åt botaniken, men kom alltmer att intressera sig för anatomin och dissektioner.

Hans anatomistudier ledde 1771 fram till en avhandling som han försvarade under Linnés ledning. 1772 promoverades Murray till medicine doktor i Uppsala. Efter sin avhandling påbörjade Murray en bildningsresa i Europa och blev 1774 utnämnd till professor i anatomi vid Uppsala universitet.

Han återvände till Uppsala 1776 och trädde då in i sitt ämbete. 1778 blev Murray Uppsalas förste professor i kirurgi. I sitt vetenskapliga arbete utgav han en mängd avhandlingar och publicerade även många andra skrifter.

Ett nämnvärt bidrag på svenska är Avhandling om anatomiens framsteg i nyare tiden, vilket utgjorde hans omfångsrika presidietal i Vetenskapsakademien 1794 då han blev dess ordförande.

Sida från föreläsningsanteckningar. Murray är författaren. Foto: UUB.

Murrays amputationsredskap för mjukdelar och för att kapa ben. På bilden syns även en avhandling av Murray från 1798. Foto: Urban Josefsson, Medicinhistoriska museet.

På medicinhistoriska museet i Uppsala finns en unik samling kirurgiska och gynekologiska instrument som insamlats av Adolph Murray. Brev mellan Murray och Linné finns bevarade på Uppsala universitet.

 

Gravplats: 0109-0461A

Toppbild: Adolph Murray, ca 1787–ca 1835. Gravör, Erik Åkerland. Foto: UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Karta laddas, vänta …

Fritz Ehrengranat

1827–1873.

Stationsinspektor.

Georg Fredrik (Fritz) Ehrengranat föddes i Rangtorp och började sin yrkesbana på sjön och avlade sjökaptensexamen 1847.

Efter avslutad tjänst som sjökapten blev Ehrengranat anställd av SJ som stationsinspektor vid Skövde järnvägsstation.

Därefter blev han anställd som den förste stationsinspektorn vid Uppsala centralstation från invigningen 1866. Han arbetade där  fram till sin död.

 

Gravplats: 0152-0004

Toppbild: Fritz Ehrengranat, troligtvis 1860-tal. Foto: Okänd fotograf / Järnvägsmuseet. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Karta laddas, vänta …

Uno von Troil

1746–1803.

Ärkebiskop.

Uno Trolius, senare Uno von Troil, föddes i Stockholm. Efter teologistudier i Uppsala företog von Troil 1770–1773 en lång utlandsresa i Europa och besökte då även Island. Hans reserapport därifrån skildrade han i verket Bref rörande resa till Island. Boken blev mycket uppmärksammad och översattes till tyska, engelska och franska.

von Troil prästvigdes 1773 och gjorde tack vare goda förbindelser med Gustav III snabb karriär. Han blev ärkebiskop vid 40 års ålder och intresserade i sitt arbete främst för fattigvård och undervisningsväsende.

von Troil ivrade också för allmänkyrkliga frågor och utgav 1793 Förslag till kyrkosånger till kyrkosånger för Svenska församlingen och Förslag till ny kyrkohandbok, vilkas båda präglades av hans strävan att modernisera det svenska språkbruket.

Som forskare i kyrkohistoria utgav han verket Skrifter och handlingar till upplysning i svenska kyrko- och reformations-historien (5 band, 1790-91).

Uno von Troils ”Självbiografi och reseanteckningar” finns publicerade i den av Henrik Schücks och Oscar Levertins utgivna Svenska memoarer och brev.

von Troil satt vid Gustav III:s dödsbädd och höll senare likpredikan över honom.

 

Gravplats: 0104-0225

Toppbild: Uno von Troil, målning Lorens Pasch den yngre. Foto: Valda tidsbilder ur Amiral Carl Tersmedens memoarer av Ann Margret Holmgren, Stockholm 1925 / Wikimedia Commons. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Karta laddas, vänta …

Johan Henrik Schröder

1791-1857.

Arkeolog, numismatiker, universitetsbibliotekarie.

Redan under sina studieår fick Schröder uppdraget att biträda vid förtecknandet av biskop Carl Nordins stora handskriftsamling till Uppsalauniversitetsbibliotek. 1815 blev Schröder filosofie magister vid Uppsala universitet och docent i litteraturhistoria.

Schröder engagerades även i arbetet med utgåvorna av äldre svenska urkunder Scriptores rerum Suecicarum medii aevi (tre delar, 1818, 1828, 1871-1876). Han intresserade sig också för fornsaker och konst och företog flera resor genom landet för att uppteckna samlingar och arkiv samt att beskriva fornlämningar och dokument.

Numismatiken var ett särskilt intresse som Schröder ägnade sig åt och 1820 blev han prefekt för Uppsala universitets myntkabinett och senare chef för universitetets museum för nordiska fornsaker. Schröders kunskaper inom bokväsendet ledde till att han också anlitades vid katalogisering och utökande av flera privatbibliotek.

1830 blev Johan Henrik Schröder universitetsbibliotekarie i Uppsala och i augusti 1841 överfördes boksamlingarna från Gustavianum till det nybyggda universitetsbiblioteket Carolina Rediviva. Bibliotekets personal, universitets- och studentnationsvaktmästare, lärare och studenter deltog i kärrtransporterna uppför Odinslund.

Schröders kontakter med privata boksamlare och hans många förvärvsresor i Europa bidrog till utöka Uppsala universitetsbibliotek med en ansenlig mängd rariteter.

 

Gravplats: 0104-0247

Toppbild: Johan Henrik Schröder, oljemålning från 1840 av Johan Gustaf Sandberg. Foto: UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Karta laddas, vänta …

Finn Malmgren

1895–1928.

Forskningsresande, meteorolog, hydrolog.

Finn Malmgren föddes i Göteborg. 1912 skrevs Malmgren in vid Uppsala universitet där han sedermera tog en fil.kandexamen med matematik, fysik och kemi som huvudämnen.

Malmgren deltog senare i polarforskaren Roald Amundsens ishavsexpedition som assistent åt vetenskapsmannen Harald Ulrik Sverdrup.

Ombord på fartyget Maud lämnade de Nome i Alaska sommaren 1922 för att, efter att ha tillbringat tre och halvt år i packisen, återvända till Alaska i augusti 1925. Tillsammans lyckades de samla in ett stort forskningsmaterial och åtskilliga observationer.

1927 disputerade Malmgren på en avhandling om havsisens egenskaper. Senare blev Malmgren docent i meteorologi.

Finn Malmgren, maj 1925, framför det magnetiska observationsfältet. Foto: Stockholms universitet.

Finn Malmgren, maj 1925 vid sin rimfrostregistrator. Foto: Harald Ulrik Sverdrup / Stockholms universitet.

Vid nordpolsexpeditionen med luftskeppet Italia 1928, kraschade planet på isen norr om Spetsbergen. Efter en lång vandring, omkom Finn Malmgren och hans kvarlevor blev kvar på isen. Delar av expeditionen räddades av den ryska isbrytaren Krassin.

Malmgrens namn finns på Västmanlands-Dala nations gravplats och en staty av honom, utförd av skulptören Nils Sjögren, restes 1931 i Börjeparken intill Västmanland-Dalas nation.

 

Gravplats: 0136-1508

Toppbild: Finn Malmgren, 1928. Foto: Wikimedia commons. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Karta laddas, vänta …

Johan von Bahr

1860–1929.

Borgmästare i Uppsala.

Johan von Bahr föddes i Stockholm och blev sedermera borgmästare i Uppsala.

Efter avlagd hovrättsexamen i Uppsala 1883, blev von Bahr auditör vid Upplands regemente 1885, vice häradshövding 1886 och 1891 ombudsman vid Uppsala universitet. 1915 blev han borgmästare i Uppsala.

På hans initiativ, planterades den sedermera så kallade ”von Bahrska häcken” i stadsdelen Löten norr om Heidenstams torg. Syftet med häcken var att skydda Uppsala mot nordanvinden.

Häcken är en kilometer lång och 100 meter bred och består huvudsakligen av barrträd. Planteringsarbetet, som blev klart 1910, utfördes av frivilliga skolungdomar som då samtidigt fick en praktisk lektion i naturkunskap.

 

Gravplats: 0112-0562

Toppbild: Johan von Bahr, Uppsala, 1896. Foto: Alfred Dahlgren / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Karta laddas, vänta …

Rosalie Olivecrona

1823-1898.

Författare, kvinnosakskämpe.

Rosalie Olivecrona var en av pionjärerna inom den svenska kvinnorörelsen. Som samhällsdebattör och kvinnorättskämpe gjorde hon betydande insatser.

1857 publicerade Olivecrona ett antal artiklar i Aftonbladet under rubriken ”En ropandes röst i öknen”. Artiklarna försvarade Fredrika Bremers roman Hertha, som var ett inlägg i debatten om den ogifta kvinnans myndighet.

Tillsammans med Sophie Adlersparre startade hon Tidskrift för hemmet 1859 där hon publicerade en mängd texter. Internationellt hade hon flera uppdrag inom den växande kvinnliga offentligheten.

Olivecrona hade huvudansvaret för utställningen om kvinnlig slöjd vid världsutställningen i Wien 1873 och hade liknade uppdrag i Philadelphia, Paris och Chicago.

Rosalie Olivecronas skönlitterära författarskap påbörjades på 1840-talet med dikter och noveller i Göteborgs Handels- och sjöfartstidning under pseudonymen La Straniera. Diktsamlingen Skogsblommor utkom 1855 och sent i livet studien Mary Carpenter och hennes verksamhet (1887) och Spridda blad (1889).

 

Gravplats: 0104-0255

Toppbild: Rosalie Olivercrona, 1874. Foto: Bertha Valerius / Västergötlands museum. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Karta laddas, vänta …

Axel W Persson

1888–1951.

Arkeolog.

Axel W. Persson föddes i Kvidinge och var tidigt intresserad av arkeologi.

Perssons studier och intresse av det grekiska språket ledde till att han blev docent i grekiska språket och litteraturen 1915, i klassisk fornkunskap och antikens historia 1921. I Uppsala blev Persson professor i klassisk fornkunskap och antikens historia 1924.

Persson var ledare för framgångsrika utgrävningar i Grekland (Asine 1922–1930, Dendra och Midea 1926–1927, 1937 och 1939 och i Berbati 1936–1937) samt Turkiet (Milas 1938 och Labraynda 1948–1950).

Särskild uppmärksammad blev den oplundrade kupolgraven i Dendra med skatter från mykensk tid som grävdes ut 1926. Upptäckten betecknades som det största arkeologiska fyndet efter Tutankhamuns grav i Egypten. I graven vilade en kung, en drottning och en prinsessa. Därtill återfanns dyrbara gravgåvor såsom guldsvärd och skålar av ädla metaller. Fynden från kupolgraven hamnade på Atens nationalmuseum. Perssons resultat publicerades i vetenskapliga monografier såsom The Royal tombs at Dendra near Midea (1931). Det verket anses som en klassiker.

Han publicerade också populärvetenskapliga skrifter samt medverkade i uppslagspress, veckotidningar och som föreläsare i radio.

Tillsammans med sin maka gjorde han under andra världskriget en viktig humanitär insats för Grekland i Röda Korsets tjänst. Efter andra världskrigets slut, gjorde Persson nya utgrävningar. I Labraynda var målet att hitta ursprunget till den minoiska kulturen. Emellertid återfanns en tempelplats för klassisk och romersk tid. Strax därefter, avled Persson av ett slaganfall.

Mellan 1924–1951 var Axel W. Persson professor i klassisk fornkunskap och gjorde genom sina fynd, sitt författarskap och sina föredrag den klassiska arkeologin känd och uppskattad i Sverige. Persson belönades med Övralidpriset.

Persson betraktades vid sin död som en av världens ledande arkeologer. Han är också far till Viktor Persson, mer känd som Bok-Viktor.

 

Gravplats: 0310-0273

Toppbild: Axel W. Persson, troligen 1924. Foto: Museum Gustavianum. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Karta laddas, vänta …

Jane Miller Thengberg

1822-1902.

Seminarielärare.

Jane Miller Thengberg föddes i Greenock, Skottland och efter faderns död flyttade modern med sina två barn tillbaka till Sverige.

Miller Thengberg bedrev pedagogiska studier i Sverige och utomlands och undervisade som guvernant i Stockholm 1845-1852. En kort tid var hon också guvernant i Skottland.

1853 flyttade hon till Uppsala där hon snart träffade sin blivande make, bibliotekarien och läraren vid katedralskolan Pehr Adrian Thengberg.

Miller Thengberg var starkt engagerad i frågan om flickors utbildning. Med stöd av sin man Adrian Thengberg, P. D. Atterbom, Malla Silfverstolpe och Gunnar Wennerberg grundade hon en flickskola 1855 med namnet Klosterskolan.

Undervisningen bedrevs i den byggnad på Klostergatan som nu är Akademiens hus. Skolan fick snabbt rykte om sig att vara landets bästa flickskola. Akademiens hus har sina rötter i den medeltida bebyggelsen och ligger i kvarteret norr om det gamla klosterområdet.

När Miller Thengberg åtta år senare rekryterades som föreståndare för Högre lärarinneseminariet, med övningsskola i Stockholm, hade 130 flickor hunnit få skolundervisning i huset.

Hon var också en av initiativtagarna till Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala.

Jane Miller Thengberg ligger begravd på Västgöta nations gravplats som tillkom genom en donation av makarna Adrian Thengberg (död 1859) och Jane Miller Thengberg. Hon betalade såväl det långa järnstaketet som gjutningen av det skulpterade lejonet utfört av bildhuggaren W. Hoffman.

 

Gravplats: 0119-1013

Toppbild: Jane Miller Thengberg, målning av M. Röhl. Foto: Svenskt Biografiskt Lexikon / Riksarkivet. [Bilden är beskuren]
Klicka här en obeskuren bild

 

 

Karta laddas, vänta …

Eva Andén

1886-1970.

Advokat.

Efter sin studentexamen började Eva Andén läsa juridik vid Uppsala universitet och utexaminerades 1912.

Efter juristexamen reste hon runt i landet och föreläste om äktenskaps-, barnavårds- och fattigvårdslagarna. Andén ledde också kurser i lagkunskap för landsbygdens kvinnor, anordnade av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR).

1915 tog Andén över en juristbyrå för kvinnliga klienter, Kvinnliga juristbyrån, och tre år senare blev hon som första kvinna medlem i Sveriges advokatsamfund.

Andéns specialitet var familjerätt och biträdde huvudsakligen klienter i samband med skilsmässor, arv, underhållsbidrag, vårdnadsfrågor och bodelningar vid skilsmässor. Som klienter hade Andén Selma Lagerlöf och Astrid Lindgren.

Eva Andén ingick även i en kommitté som fick utgöra Advokatsamfundets remissinstans rörande familjerättslig lagstiftning och kom där tidvis att få stort inflytande.

Under åren 1950-1962 var hon också ordförande i Samfundet De Nio. Andén bedrev sin advokatverksamhet fram till sin död 1970.

 

Gravplats: 0106-0343

Toppbild: Eva Andén, okänt år. Foto: Atelier Hedström, Uppsala / KvinnSam, Göteborgs universitetsbibliotek. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Karta laddas, vänta …