Manne Ihran

1877–1917.

Konstnär.

Manne (Gustaf Emanuel) Ihran övertog till en början sin fars, skräddarmästare Erik Ihrans affärsrörelse i Uppsala, men kom genom kontakt med konstnärerna Olof Thunman och Gusten Widerbäck att alltmer intressera sig för konstnärlig verksamhet.

Från vänster: Gusten Widerbäck, Olof Thunman och Manne Ihran, ca 1910-ca 1920. Fotograf: Okänd / UUB.

Teckning av Uppsala slott från 1914 gjord av Manne Ihran. Foto: UUB.

Hans motivkrets är helt bunden till Uppsala och dess omgivningar, exempelvis byggnader, bakgårdar, träd och hamnen.

Manne Ihran målade i sann nationalromantisk anda och stämningsbilderna av till exempel Stora Torget med Svedbergska huset från 1905 tillhör några av hans mest berömda verk.

 

Gravplats: 0107-0499B

Toppbild: Manne Ihran, ca 1900. Foto: Alfred Dahlgren / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Ragni Kjellberg

1901–1992.

Rektor.

Ragni Kjellberg var föreståndare för ”Magdeburg” (Elementarläroverket för flickor) och dess rektor 1942–1969. Hon var också ordförande i Fyrisgården och i Yrkeskvinnornas förening.

Till Kjellbergs minne instiftades en minnesfond i hennes namn för elever med konstnärlig begåvning.

 

Gravplats: 0155-0236

Toppbild: Ragni Kjellberg, tredje fr. v. Uppsala 1934 vid 17:de allmänna flickskolemötet i Uppsala. Publicerad i Upsala Nya Tidning. Fr. v. rektor Josef Lundén, fröken Karin Winroth och fru Ragni Kjellberg, rektor Sven Graners, rektor Karin Akselsson, rektorerna Martha Grönvall och Thyra Kullgren, samt undervisningsråden Nils Hänninger och August Johansson. Foto: Paul Sandberg / Upplandsmuseet. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Robin Fåhræus

1888–1968.

Medicine professor, patolog.

Robin Fåhræus föddes i Stockholm och var professor i patologi 1928–1955.

Med sina epokgörande undersökningar av de röda blodkropparnas suspensionsstabilitet (den så kallade sänkan) har Fåhræus nått internationell ryktbarhet.

I sin avhandling 1921, The Suspension Stability of the blood, beskrevs den hastighet varmed blodkropparna sjunker till botten i ett provrör och sänkningsreaktionen (SR, ”sänkan”) som en känslig om än ospecifik indikation på pågående sjukdomsprocesser i kroppen lanserades.

Tillsammans med The Svedberg bidrog Fåhræus till bestämningen av hemoglobinets molekylmassa.

Exempel på hans livslånga författarskap är böckerna Blodet i läkekonstens historia (1924) och Läkekonstens historia (1944–1950).

Fåhræus drev tillsammans med Anders Diös fram restaureringen av rikssalen på Uppsala Slott.

 

Gravplats: 0112-0547

Toppbild: Robin Fåhraeus vid Universitetshuset, Uppsala 1955. Foto: Uppsala-Bild / Upplandsmuseet. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

 

Anna-Ma Toll

1914–1997.

Socialarbetare, kurator, byrådirektör.

Anna-Ma Toll genomgick Socialinstitutet i Stockholm 1934–1936 och utbildades vid Röda Korsets sjuksköterskeskola 1936–1939.

Mellan 1941–1943 arbetade hon som kurator på pensionsstyrelsens kuranstalt i Korseberga samt som sjukhuskurator på Akademiska sjukhuset i Uppsala och var sjukhusintendent där mellan 1948–1953.

Toll deltog till räddningsarbetet i Ungern 1956 och i Skopje 1963 och var också under en period anställd vid Rädda Barnen och var byrådirektör vid SIDA 1968–1980.

 

Gravplats: 0108-0449B

Toppbild: Anna-Ma Toll, ca 1970 från Wennergren Center i Stockholm med personal från avdelningen Befolkningsbyrån. Foto: Pelle Stackman / SIDA. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Carl Axel Ekholm

1845-1932.

Arkitekt.

Carl Axel Ekholm föddes i Sund i Östergötland och var Uppsala första stadsarkitekt 1878–1912.

Ekholm började sin utbildning vid Tekniska Elementarskolan i Norrköping innan han påbörjade arkitektstudier vid Konstakademin i Stockholm. Ekholm var tidigt inspirerad av nyrenässansen, vilket framöver kom att prägla många av de byggnader han ritade.

Efter att ha varit anställd vid olika arkitektkontor samt som stadsingenjör och byggmästare i Oskarshamn 1877, blev Ekholm stadsarkitekt i Uppsala. På 1870-talet blev det på grund av brandrisken förbjudet att bygga nya trähus och i Uppsala bestod stadsbilden till 75 procent av trähus.

Ekholm ritade omkring 150 byggnader i Uppsala under sin verksamma tid. Han skapade hus i olika stilar såsom nyrenässans, nybarock och jugend, varav flera står kvar. 2005 revs, trots protester, det så kallade Bodénska huset och flera andra 1800-talshus i kvarteret för lämna plats för det kritiserade Uppsala Konsert & Kongress.

Österplan 13 i Uppsala, byggt 1888. Foto: Okänd fotograf och okänt år / Upplandsmuseet.

Vaksalagatan i Uppsala år 1970. Stenhuset längst bort t.v. i bilden är Ekholms. Kvarteret rivdes för att ge plats åt Uppsala Konsert & Kongress. Foto: Ola Ehn / Upplandsmuseet.

Exempel på hus som Ekholm varit delaktig i, vilka fortfarande står är: Gästrike-Hälsinge nation (1880), Norrlands nation (1887–1889), gamla Gravkapellet på Gamla kyrkogården i Uppsala (1882–1883), Österplan 13 (1888), Dragarbrunnsgatan 48 (1889), Flickskolan Magdeburg (1890) och Regnellianum (1891–1892).

 

Gravplats: 0128-1256

Toppbild: Carl Axel Ekholm med familj 1899, hustrun Anna Ottilia Hildegard och dottern Signe Hedvig. Foto: Heinrich Osti / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Gunnar Sundgren

1901–1970.

Fotograf.

Gunnar Sundgren växte upp i en syskonskara på nio barn vid en liten järnvägsstation mellan Sala och Gävle. Sundgren.

Han började på H.A.L. (Katedralskolan) i Uppsala 1913 och inackorderades i ett skolhushåll vid Maria Lindgrens bageri på Skolgatan 13.

Som 21-åring antogs Sundgren som elev hos Ellen Claeson, dåtidens ledande fotograf i Uppsala. 1928 öppnade han porträttateljé vid Östra Ågatan 29 och blev en av Uppsalas främste fotografer under 1940–1950-talen.

Gunnar Sundgren vid kameran ca 1969. Foto: Okänd fotograf / UUB.

Gunnar Sundgren med hunden Klumpen, stående på Dombron i Uppsala någon gång på 1950-talet. Foto: Okänd fotograf / UUB.

Porträttbilderna gjordes efter inträngande personlighetsstudier och Sundgren framställde även betydande miljö- och arkitekturbilder.  I ateljén passerade flera kända personer, exempelvis Hugo Alfvén, Bror Hjort, Cora Sandel, Gösta Knutsson, Axel Hägerström, The Svedberg och Bo Setterlind.

Upplandsmuseet förvaltar cirka 300 000 negativ från Sundgrens produktion.  Han framträdde i radio som en stark agitator för fotografi som separat konstform.

Under 1950-talet ledde Gunnar Sundgren guidade turer på Gamla kyrkogården i Uppsala. Vid gravplatsen finns en metallskulptur ”Mor och barn” av okänd konstnär.

Gunnar Sundgrens bevarade fotografier är en anmärkningsvärd kulturhistorisk skatt.

 

Gravplats: 0150-1988

Toppbild: Gunnar Sundgren, okänt år. Foto: Gunnar Sundgren / Upplandsmuseet. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Ebba Sörbom

1927–2001.

Författare.

Ebba Ruzsica Sörbom föddes som Ruzsica Schreiber i en judisk familj i Novi Sad, f.d. Jugoslavien. Som barn talade hon tyska, ungerska och serbiska.

1944 fördes Sörbom till koncentrationsläger där modern och den yngre brodern gasades ihjäl. Trots allt överlevde Sörbom Auschwitz och Bergen-Belsen och kom till Sverige 1945.

Hon läste drama vid Uppsala Universitet, arbetade med dramaterapi på Ulleråkers sjukhus och informerade om förintelsen i skolor.

1994 fick Sörbom ett kulturstipendium av Uppsala kommun och 1997 ett stipendium ur Författarfonden för att studera på Simon Wiesenthal-center i Wien.

Debutboken Bortom minnet, bortom glömskan kom ut 1988. Ebba Sörbom har genom sin diktning speglat personliga minnen från koncentrationslägren och gett röst åt de överlevande.

 

Gravplats: 0104-0266

Toppbild: Ebba Sörboms gravsten. Foto: Henrik Zetterberg. [Inget foto av Ebba Sörbom hittades när sidan gjordes]

 

 

Rune Hammarling

1936–1999.

Konservator.

Rune Hammarling tog korrespondenskurser i teckning och målning och gick som lärling hos konservator Alf Hedman i Gävle där han arbetade i 17 år.

1981 gick han en konservatorutbildning i Köpenhamn och startade två år senare egen verksamhet.

Hammarling har restaurerat medeltidsmålningar i en rad upplandskyrkor och även 1800-talsmålningarna i Uppsala domkyrka, universitetshusets aula, Carolina Rediviva, Geijersgården, samt ett antal studentnationer och slotten i Gävle och Västerås.

 

Gravplats: 0127-1201

Toppbild: Rune Hammarling gör konservatorarbete i Bälinge kyrka, Uppland, 1989. Foto: Rune Hammarling / Upplandsmuseet. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Carl David af Wirsén

1842–1912.

Författare, litteraturkritiker, poet.

Carl David af Wirsén föddes i Vallentuna och blev senare i livet docent i litteraturhistoria 1868 samt lektor i svenska och latin vid Högre Allmänna Löroverket i Uppsala 1870.

Wirsén gav ut Dikter (1876) och senare ytterligare sex volymer traditionellt idyllisk lyrik samt flertalet samlingar med religiösa dikter.

Kyrkogården i Uppsala förärades ett poem och Wirsén skrev texten till psalmen ”En vänlig grönskas rika dräkt” (Svenska psalmboken, psalm 201).

Wirsén valdes till ledamot av Svenska akademien 1879 och blev dess ständige sekreterare 1884. På sin post kom han med sin uttalade konservatism att inta en till samtida litteratur avvisande hållning.

Som litteraturrecensent i Post- och Inrikes Tidningar och i Vårt Land kunde Wirsén under många år ge uttryck för en reaktionär litteratursyn. Ett urval av hans recensioner finns i Kritiker (1901).

 

Gravplats: 0140-1606

Toppbild: Carl David af Wirsén, Stockholm ca 1880-ca 1890. Foto: Johannes Jaeger / UUB [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Henrik Wilhelm Söderman

1829–1901.

Grosshandlare, företagare.

Henrik Wilhelm Söderman från Österbybruk blev vid 13 års ålder lärling hos skräddaren Nyblom i Uppsala.

Senare öppnade Söderman kryddkramhandel och mjölbod och köpte även jord i Rasbo (sju gårdar blev tillsammans egendomen Henriksberg), följt av bränneriet i Lejstabro.

Husbehovsbränningen förbjöds 1855 och 1860 övertogs bränneriet vid Fabriksgatan 4 i Svartbäcken av Frans Otto Törnlund och Söderman. De hade tillräckligt med skattelagd jord för att påbörja brännvinsbränning.

”Brännvinspengar” blev en stor del av stadens inkomstkälla och finansierade också mycket av Uppsalas industrialisering. Exempel är Bayerska bryggeriet och Upsala Ångkvarn, vilka köptes av Söderman och Törnlund. Uppsala Ångkvarn med kvarn, jästfabrik och brännvinsbränneri var vid sekelskiftet 1900 stadens största arbetsplats.

Centrala Uppsala, med murarna kring Fyrisån, tillkom under perioden 1860–1890 och finansierades av brännvinsförsäljning och beskattning. På 1860-talet fanns 29 försäljningsställen och 27 utskänkningsställen för alkohol i Uppsala.

Söderman var ledamot av stadsfullmäktige 1875–1878 och 1883–1900 samt ledamot av drätselkammaren och byggnadsnämnden.

Gravstenen torde vara den största på kyrkogården i fråga om tyngd och volym och lär ha sprängts ut från en berghäll i Vaksala.

 

Gravplats: 0124-1125

Toppbild: Henrik Wilhem Söderman, Uppsala ca 1878. Heinrich Osti / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild