Robert Fredrik von Kræmer

1791–1880.

Landshövding, riksdagsledamot.

Robert Fredrik von Kræmer kom från Tavastland i Finland och deltog som officer i fälttåget till Tyskland 1813 och till Norge 1814.

Han var landshövding i Uppsala från 1830–1862 och var som länschef en obestridd centralgestalt och tog en rad betydelsefulla initiativ. Kommunikationerna förbättrades genom vägbyggen, brobyggen, muddring av segelleder, samt bildandet av ångbåtsbolag.

Kræmer tog också initiativet till grundandet av Ultuna lantbruksinstitut och till att Sveriges första kooperativa handel startades i Örsundsbro 1850.

Kræmer spelande även en betydande roll för utvecklandet av staden Uppsala. Stadsparken, promenaden vid Flustret och Västgötaspången tillkom under hans medverkan och han var känd för sina  trädplanteringar, vilka omnämndes i Gunnar Wennerbergs Gluntarne:

”Kors vad den där Kræmer är bra för staden. Han bygger broar och planterar träd”.

 

Gravplats: 0156-0249

Toppbild: Robert Fredrik von Kræmer, Stockholm, ca 1870. Foto: W.A Eurenius & P.L Quist / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Karta laddas, vänta …

Louise Stiernstedt

1878–1940.

Tecknare.

Louise Stiernstedt föddes i Uppsala och var tecknare och grafiker.

Efter att ha studerat vid Tekniska skolan 1895–1896 och vid Konstakademien i Stockholm 1897–1893, vidareutbildade Stiernstedt sig vid olika skolor i Italien och München.

Stiernstedt var en skicklig trä- och linoleumsnittare och hennes konst består av porträtt, landskapsmotiv och stilleben. Hon är representerad vid Nationalmuseum.

 

Gravplats: 0155-0220

Toppbild: Louise Stiernstedt, Landskapsskolan vid Konstakademin, Stockholm, 1898. Bakre raden: Helene Herslow, Astrid Kjellberg, Esther Salmson, Louise Stiernstedt, Mathilde Wigert, John Österlund, Manne Hallengren, Seth Nilsson. Främre raden: Herman Österlund, professor Per Daniel Holm, Hildur Hult.Foto: Okänd fotograf / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Karta laddas, vänta …

Olof von Nackreij

1728–1783.

Hovrättsråd, landshövding.

Olof von Nackreij föddes i Filipstad och blev student i Uppsala 1743.

Han var hovrättsråd i Göta hovrätt, landshövding i Halland, Kronobergs län och blev landshövding i Uppsala län 1782. 1778 upphöjdes Nackreij till friherre och tillhörde de ledande inom mösspartiet.

Början av friherrebrevet från 1778. Foto: UUB.

Vapenbilden från friherrebrevet. Foto: UUB.

Olof von Nackreij avled ogift på Uppsala slott 1783 och slöt därmed sin friherrliga ätt. Nackreij hade begärt att få bli begravd på Fattigkyrkogården som den kallades då.

 

Gravplats: 0112-0610A

Toppbild: Olof von Nackreijs vapensköld från 1778. Foto: UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Karta laddas, vänta …

Carl David af Wirsén

1842–1912.

Författare, litteraturkritiker, poet.

Carl David af Wirsén föddes i Vallentuna och blev senare i livet docent i litteraturhistoria 1868 samt lektor i svenska och latin vid Högre Allmänna Löroverket i Uppsala 1870.

Wirsén gav ut Dikter (1876) och senare ytterligare sex volymer traditionellt idyllisk lyrik samt flertalet samlingar med religiösa dikter.

Kyrkogården i Uppsala förärades ett poem och Wirsén skrev texten till psalmen ”En vänlig grönskas rika dräkt” (Svenska psalmboken, psalm 201).

Wirsén valdes till ledamot av Svenska akademien 1879 och blev dess ständige sekreterare 1884. På sin post kom han med sin uttalade konservatism att inta en till samtida litteratur avvisande hållning.

Som litteraturrecensent i Post- och Inrikes Tidningar och i Vårt Land kunde Wirsén under många år ge uttryck för en reaktionär litteratursyn. Ett urval av hans recensioner finns i Kritiker (1901).

 

Gravplats: 0140-1606

Toppbild: Carl David af Wirsén, Stockholm ca 1880-ca 1890. Foto: Johannes Jaeger / UUB [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Karta laddas, vänta …

Johan von Bahr

1860–1929.

Borgmästare i Uppsala.

Johan von Bahr föddes i Stockholm och blev sedermera borgmästare i Uppsala.

Efter avlagd hovrättsexamen i Uppsala 1883, blev von Bahr auditör vid Upplands regemente 1885, vice häradshövding 1886 och 1891 ombudsman vid Uppsala universitet. 1915 blev han borgmästare i Uppsala.

På hans initiativ, planterades den sedermera så kallade ”von Bahrska häcken” i stadsdelen Löten norr om Heidenstams torg. Syftet med häcken var att skydda Uppsala mot nordanvinden.

Häcken är en kilometer lång och 100 meter bred och består huvudsakligen av barrträd. Planteringsarbetet, som blev klart 1910, utfördes av frivilliga skolungdomar som då samtidigt fick en praktisk lektion i naturkunskap.

 

Gravplats: 0112-0562

Toppbild: Johan von Bahr, Uppsala, 1896. Foto: Alfred Dahlgren / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Karta laddas, vänta …

Måns von Rosenstein

1755–1801.

Militär, konteramiral.

Måns von Rosenstein, äldre bror till Carl, blev löjtnant vid arméns flotta 1774.

Mellan 1776–1778 tjänstgjorde han i den brittiska flottan och deltog i Sir Peter Parkers eskader i Västindien samt bevistade slaget vid Quessant mot Frankrike. Som fransk sjöofficer deltog Rosenstein i det amerikanska frihetskriget, blev tillfångatagen av sin tidigare chef amiral Parker, och förd till England.

Vid återkomsten till Sverige 1783 blev han sekundmajor vid arméns flotta. Rosenstein utmärkte sig särskilt i det första slaget vid Svensksund 24 augusti 1789. Han med sitt fartyg Oden lyckades hålla ryska flottan stången för att slutligen tvingas stryka flagg efter vilket han blev tillfångatagen.

Vid krigsslutet 1790 blev Rosenstein överste i armén och blev sju år senare konteramiral.

 

Gravplats: 0109-0462A

Toppbild: Måns von Rosenstein, målning av Per Krafft d ä. Foto: Svenskt biografiskt lexikon / Riksarkivet. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Karta laddas, vänta …

Edvard Raab

1841–1901.

Polismästare, friherre, rådman.

Edvard Raab blev polismästare i Uppsala 1879 och dog på sin post.

Hans ryktbarhet, som nådde långt utanför Uppsalas gränser, bygger dock inte så mycket på polisiära gärningar utan mer på Raabs språkliga kullerbyttor och tankevurpor. Albert Engström förevigade Raab genom många historier och teckningar i tidningen Strix.

Mycket av vad denne polismästare Raab sägs vara upphovsman till är uppenbart tillrättalagt av andra. Emellertid finns det förordningar och dekret från hans penna, vilka påvisar säregenheten.

Exempelvis stadgades det i ett gatureglemente:

”När ny snö fallit skall genast den gamla först undanskaffas”.

I en brottsplatsundersökning fastslogs: ”Att döma av hålets storlek i planket tycktes inbrottstjuvarnas antal blott ha varit en”. I instruktion för handhavande av anonyma brev stadgades: ”Anonyma brev skola oöppnade returneras till afsändaren”.

Edvard Raab, som beskrivits som hederlig, god och välgörande, gick ofta klädd i sin polismästaruniform. Gemytlig, faderlig och populär var Raab bland studenterna, trots att de då och då tillbringade nätter i arresten.

I förgrunden till höger polismästare Raab, bakom honom konstapel Sandgren, vid Uppsala domkyrka i samband trehundraårsminnet av Uppsala möte, Jubelfesten 1893. Fotograf: Heinrich Osti / UUB.

Poliskåren XII:5. Polismästaren Raab med sina mannar i vid Linneanum i Botaniska trädgården i Uppsala ca 1880-ca 1901. Flera av polismännens namn är antecknade på baksidan av monteringsarket. Fotograf: Alfred Dahlgren / UUB.

Gravplats: 0116-0836

Toppbild: Edvard Raab, Uppsala 1882. Foto: Heinrich Osti / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Karta laddas, vänta …

Lotten von Kræmer

1828–1912.

Författare, filantrop.

Lotten von Kræmer växte upp i landshövdingefamiljen på Uppsala slott. Där fick hon ta del av uppsalaromantikens glansfulla sällskapsliv innehållandes personer såsom Malla Silfverstolpe, Atterbom och Wennerberg.

Själv debuterade von Kræmer 1863 med samlingen Dikter och gav också ut reseskildringar och skådespel. Hon blev också vän och lärde känna Thekla Knös och Ann Margret Holmgren.

Lotten von Kræmer intog en radikal position i kvinno- och fredsfrågor, deltog i den offentliga debatten och stödde kvinnorörelsen ekonomiskt. Hon inrättade det första kvinnliga stipendiet för kvinnliga studenter vid Uppsala Universitet.

Sin generositet visade Kræmer också mot Fredrika Bremerförbundet, Handarbetets vänner, Östermalms arbetsstuga för fattiga barn och Föreningen för kvinnans rösträtt i Stockholm.

Kræmer flyttade på 1870-talet till Östermalm i Stockholm och bodde där till sin död. Huset donerades till Samfundet De Nio som von Kræmer inrättade genom att testamentera större delen av sin förmögenhet till det. Samfundet De Nio, som fortfarande består, är en litterär akademi med uppgiften att stödja svensk litteratur genom prisbelöningar till svenska författare.

 

Gravplats: 0152-0048

Toppbild: Lotten von Kræmer, okänt år. Foto: Från Samfundet De Nios arkiv. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Karta laddas, vänta …

Hans Järta

1774–1847.

Ämbetsman, politiker, författare.

Hans Järta (ursprungligen friherre Hans Hierta) blev student i Uppsala vid 13 års ålder, tjänsteman i kabinettet för utrikes brevväxling som 18-åring och sekreterare i Justitierevisionsexpeditionen fyra år senare.

Som artonåring umgicks Järta med männen i sammansvärjningen mot Gustav III. Järta befann sig på maskeradbalen 1792 när skottet mot Gustav III avlossades. Efteråt gav Järta delvis vilseledande uppgifter om skottillfället men huruvida han var inblandad i själva mordplanen, finns bara indiciebevisning. Han stod heller aldrig anklagad för inblandning i mordet.

Järta avsade sig både adelskap och sitt riksdagsmannaskap vid riksdagen 1800 i protest mot Gustav IV Adolf och det monarkiska enväldet och tog namnet Järta (släktnamnet var Hierta).

Järta var en av männen bakom 1809 års statskupp och tillhörde, efter kungens abdikation, de ledande vid riksdagen samma år. Han var sekreterare i konstitutionsutskottet vid utarbetandet av 1809 års regeringsform.

Järta var också landshövding i Kopparbergs län 1812–1822, ledamot av Svenska Akademien 1819 samt flyttade till Uppsala 1825 där han verkade som författare. I Uppsala höll Järta litterär salong, vilken konkurrerade med Malla Silfverstolpes salong.

Senare blev Järta chef för riksarkivet från 1837–1844.

Den höga gravstenen som pryder gravplatsen avser hans son med samma namn, vilken som ung student avled 1825.

 

Gravplats: 0112-0588

Toppbild: Hans Järta. Foto: Ur Emil Hildebrand, Sveriges historia intill tjugonde seklet, vol 9 (1910) / Wikimedia Commons. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Karta laddas, vänta …

Malla Silfverstolpe

1782–1861.

Författare.

Magdalena (Malla) Silfverstolpe blev tidigt moderlös och växte upp hos moderns släktingar på släktgodset Edsberg. Hon och maken David Silfverstolpe flyttade till Uppsala 1812 och fann sig snabbt tillrätta i den stimulerande akademiska och vittra miljön.

Efter makens död 1819 började Silfverstolpe ”hålla salong” på fredagsaftnarna för dåtidens högre socitet där personer ur de kulturella och vetenskapliga kretsarna deltog. Salongen hölls i Uppsalahemmet vid Stora torget, där bland andra romantikerna Geijer och Atterbom samlades.

Här erbjöds möjlighet att lyssna till både högläsning av litteratur och till musik. Det debatterades, sjöngs visor och lästes brev. Både Malla Silfverstolpe och Thekla Knös, som själv höll salong, har beskrivit dessa träffar i sina respektive dagböcker.

Malla Silfverstolpe hade en förmåga att samla och bjuda in talanger och i hemmet togs flera berömdheter emot, såsom Jenny Lind, H.C. Andersen och C.J.L. Almqvist. Malla Silfverstolpe deltog i striden kring Almqvists bok Det går an (1839) med motskriften Månne det går an? (1840).

 

Gravplats: 0104-0249

Toppbild: Malla Silfverstolpe 1850-tal. Foto: Okänd fotograf / Wikimedia Commons. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Karta laddas, vänta …