Henrik Wilhelm Söderman

1829–1901.

Grosshandlare, företagare.

Henrik Wilhelm Söderman från Österbybruk blev vid 13 års ålder lärling hos skräddaren Nyblom i Uppsala.

Senare öppnade Söderman kryddkramhandel och mjölbod och köpte även jord i Rasbo (sju gårdar blev tillsammans egendomen Henriksberg), följt av bränneriet i Lejstabro.

Husbehovsbränningen förbjöds 1855 och 1860 övertogs bränneriet vid Fabriksgatan 4 i Svartbäcken av Frans Otto Törnlund och Söderman. De hade tillräckligt med skattelagd jord för att påbörja brännvinsbränning.

”Brännvinspengar” blev en stor del av stadens inkomstkälla och finansierade också mycket av Uppsalas industrialisering. Exempel är Bayerska bryggeriet och Upsala Ångkvarn, vilka köptes av Söderman och Törnlund. Uppsala Ångkvarn med kvarn, jästfabrik och brännvinsbränneri var vid sekelskiftet 1900 stadens största arbetsplats.

Centrala Uppsala, med murarna kring Fyrisån, tillkom under perioden 1860–1890 och finansierades av brännvinsförsäljning och beskattning. På 1860-talet fanns 29 försäljningsställen och 27 utskänkningsställen för alkohol i Uppsala.

Söderman var ledamot av stadsfullmäktige 1875–1878 och 1883–1900 samt ledamot av drätselkammaren och byggnadsnämnden.

Gravstenen torde vara den största på kyrkogården i fråga om tyngd och volym och lär ha sprängts ut från en berghäll i Vaksala.

 

Gravplats: 0124-1125

Toppbild: Henrik Wilhem Söderman, Uppsala ca 1878. Heinrich Osti / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Gabriel W. Gillberg

1801–1890.

Kryddkramhandlare, bryggare.

Gabriel Wilhelm Gillberg föddes i Tegelsmora i Uppland, blev borgare i Uppsala 1840 och var ombud för Uppsala borgerskap på riksdagarna på 1840-talet.

Gillberg restaurerade också sitt bostadshus vid Fyristorg (mellan Dombron och S:t Eriks gränd) i italiensk nyrenässans. Det medförde att den så kallade Gillbergska genomfarten kunde avhjälpa stadens då svåraste trafikproblem.

Gillbergska huset vid Fyris torg, innan genomfarten byggdes 1934. Foto: Paul Sandberg / Upplandsmuseet.

Målning av körbanan innan invigningen 1935. Foto: Paul Sandberg / Upplandsmuseet.

I början av 1860-talet, blev Gillberg donator till Ultuna lantbruksinstitut. Han donerade en stor summa pengar till Akademiska sjukhusets nybyggnad. Det medförde att Gillberg tilldelades Kungliga Serafimermedaljen.

Efter sin död testamenterade Gillberg sina tillgångar till Gillbergska barnhemmet på Sysslomansgatan i Luthagen.

Gillbergska barnhemmet grundades 1843 och fanns kvar till 1983. Många av de intagna barnen var mycket unga och hade föräldrar som saknade förmåga att fostra sina barn.

 

Gravplats: 0103-0178

Toppbild: Oljemålning av G. W. Gillberg. Förmodligen målad av Alexis Wetterberg 1858. På porträttet syns Serafimermedaljen. Foto: Henrik Zetterberg. Tavlan finns i Sveriges lantbruksuniversitets arkiv. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Viktor Persson

1918–2000.

Antikvariatsbokhandlare.

Viktor Persson, med smeknamnet “Bok-Viktor”, var en känd antikvariatsbokhandlare och en välkänd Uppsalaprofil. Viktor Persson bodde på Övre Slottsgatan i Uppsala och i den lilla lägenheten delade han utrymmet med sina akvarier och många böcker.

Han etablerade, med stöd av sin far arkeolog Axel W Persson, på 1950-talet ett antikvariat på Drottninggatan 3 nära Politiska knuten kallat Bokfenix, vilket blev en träffpunkt för bokvänner och studenter. Detta ledde att Persson sedermera blev känd som “Bok-Viktor” och på flera sätt levde han upp till namnet då han dels hade en diger samling, dels visste precis var böckerna var placerade.

Viktor Persson i sitt bokantikvariat på Drottninggatan i Uppsala. Foto: Rolf Nodén. Hämtad från en almanacka tryckt av RK tryck 2003.

Viktor Persson i sin “andra” Bokfenix. Foto: Från privat samling.

Persson gav ut en del skämtböcker och annan kuriosa i miniformat på eget förlag och bästsäljaren var Svenska invektiv (1963), en svordomsförteckning som under tre år såldes i sju upplagor.

I maj 1980 brann det 1700-talshus som inhyste antikvariatet ned, dock undkom de mest värdefulla böckerna lågorna. Bokfenix flyttade så småningom till hörnet Skolgatan-Rundelsgränd.

 

Gravplats: 0310-0274

Toppbild: Viktor Persson utanför sitt antikvariat på Drottninggatan i Uppsala, troligtvis 1950-1960-tal. Foto: Från privat samling. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Ester Bobeck

1889–1974.

Egenföretagare.

Ester Bobeck kallades ”Uppsalas tobaksdrottning” och startade tobakshandel först 1908 på Östra Ågatan 27. Anmärkningsvärt är att Ester Bobeck gjorde detta vid 18 års ålder. Bobeck gifte sig 1914 med officeren Otto Bobeck.

Hon hade en fallenhet för affärer och drev den första butiken ensam, vilken kom att bli en träffpunkt för Uppsalas studenter. Studenterna kom till Bobecks butik för att röka cigarr och diskutera.

Fyra år senare, på Östra Ågatan 59 i ”Sju helvetes gluggar”, öppnades den andra butiken som drevs fram till 1935 då huset revs. Butiken låg bra placerad eftersom Flustret, Akademiska sjukhuset och regementena vid Polacksbacken låg i närheten. Likaså låg Uppsala hamn intill. I samband med rivningen av huset sparades tobaksbutiken en tid i den så kallade sjunde gluggen.

Ester Bobecks (då Ericsson) första tobaksbutik på Östra Ågatan 27 i Uppsala. Foto: Från privat samling.

“Sjunde gluggen” på Östra Ågatan 59 i Uppsala 1936. Foto: Gunnar Sundgren / Upplandsmuseet.

1964 etablerades tobaksaffär på Fyris torg i Fenixhuset. Då övertogs Carl Perschel Barowiaks tobakshandel.

Under de verksamma åren öppnades butiker även på Dragarbrunnsgatan 26, Kungsängsgatan 8, Drottninggatan 8 och på Skolgatan 8. Bobeck var även en av de första medlemmarna i Tobakshandelns riksförbund och tilldelades 1964 med förbundets guldmedalj.

 

Gravplats: 0102-0136

Toppbild: Ester Bobeck i butik, okänt år. Foto: Från privat samling. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Elin Eriksson

1868–1950.

Affärsidkare, torgförsäljare.

Elin Eriksson och maken Josef Theodor Eriksson startade Stabbylunds åkeri och slakteri vid Jumkilsgatan i Uppsala.

I Saluhallen hade de försäljning liksom på S:t Eriks torg där bland annat hästkött såldes.

I trettiofem år, i värme och köld, stod hon på torget. Hennes stövlar finns bevarade på Upplandsmuseet.

 

Gravplats: 0142-1656

Toppbild: Elin Eriksson troligtvis 1940-talet. Foto: Från privat samling. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild