Anders Gustaf Ekeberg

1767–1813.

Kemist.

Anders Gustaf Ekeberg var son till skeppsbyggmästaren Joseph Eric Ekeberg och Hedvig Ulrica Kilberg.

1784 skrevs Ekeberg in vid Uppsala universitet där han bland andra, undervisades av Carl Peter Thunberg. Efter examen och studieresor, blev Ekeberg docent i kemi 1794.

Ekeberg blev 1799 invald i Kungliga Vetenskapsakademin. 1802 upptäckte han grundämnet tantal (Ta).

En explosionsolycka i början av 1800-talet, ledde till att Ekeberg blev blind på ena ögat.

En av de vetenskapliga upptäckter som Ekeberg gjorde var en metod för att tillverka ett starkt, klart och genomskinligt porslin. Hemligheten bakom metoden, tog han med sig i graven.

Vännerna ristade in hans namn på en stenpelare i kyrkogårdsmuren och tre ord på latin: Chemico (han var kemist) Amicitia (vänskapen) Memor (minnet) samt dödsåret med romerska bokstäver MDCCCXIII. Foto: Henrik Zetterberg.

Bilden föreställer Ekebergspriset som delas ut av Tantalum-Niobium International Study Center. Foto: TIC.

Som erkännande av Ekebergs banbrytande arbete, inrättades 2017 en utmärkelse av TIC (Tantalum-Niobium International Study Center), för att främja kunskapen och förståelsen för tantal. Utmärkelsen kallades för Anders Gustaf Ekeberg Tantalumpriset (”Ekebergpriset”) i hans minne.

 

Gravplats: 0101-0030

Toppbild: Porträtt av Anders Gustaf Ekeberg ur Mellin, Gustaf Henrik (red.) 427 porträtter af namnkunniga svenske män och fruntimmer, Stockholm, 1847. Foto: LIBRIS-ID:1579474. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Fredrik Tamm

1847–1905.

Språkforskare.

Fredrik Tamm föddes i Tveta i Södermanland och disputerade 1875 med en avhandling om svensk etymologi, vilket är läran om ords språkhistoriska ursprung och utarbetade Etymologisk svensk ordbok till och med bokstaven K.

Tamm ägnade sig särskilt åt etymologiska arbeten och svensk ordbindningslära. Under många år vikarierade Tamm för den sjuklige professorn i Svenska språket, Frits Läffler. Mellan 1883–1898 var Tamm tillförordnad professor i nordiska språk.

Uppsala universitet försökte inrätta en professur till Tamm, men det beviljades inte av konungen. 1897 fick Tamm i stället professors namn och värdighet.

Strax därefter gick Tamms hustru bort och han drabbades av cancer i ansiktet. Operationen som gjordes medförde att hans tal blev krafigt nedsatt.

På sin födelsedag, den 30 mars 1905 avled han och Nathan Söderblom höll griftetalet där det sades:

“Ingen kunde vara en bättre åhörare än han, detta vare sig det gällde roliga historier eller vetenskapliga föredrag, hvilka sednare han in i det sista troget besökte, hvar hälst de bjödos”.

 

Gravplats: 0132-1406

Toppbild: Fredrik Tamm med sin fru Augusta Josefina Elisabeth Lundqvist, Uppsala 1894. Foto: Alfred Dahlgren / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Herman Baumbach

1857–1931.

Student.

Herman Baumbach föddes i närheten av Grästorp och brukar kallas den mest kände överliggaren. Han kom till Uppsala 1876 och avlade sin fil. kand. vid 61 års ålder efter 84 terminers studier. Han tillhörde Västgöta nation från 1876 till sin död 1931. 

Blyertsteckning föreställande Herman Baumbach, tecknad av Carl Lindorm Möllersvärd. Teckningen finns med i häftet (från 1925) Upsalagubbar. Foto: UUB.

Häfte med 20 teckningar gjorda av konstnären Lindorm Möllerswärd. Motiven är kända profiler i Uppsala. Foto: Anja Szyszkiewicz / Upplandsmuseet.

Baumbach studier var inriktade på latin, tyska och engelska och han hade höga betyg. Med plommonstop, stor överrock och kippande galoscher blev Baumbach en sevärdhet i gatulivet.

 

Gravplats: 0119-1013

Toppbild: Herman Baumbach, Uppsala ca 1876-ca 1885. Foto: Heinrich Osti / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Fredric Mallet

1728-1797.

Astronom, matematiker.

Fredric Mallet skrevs 1745 in vid Uppsala universitet med huvudämnena astronomi och matematik.

1754 startade Mallet en bildningsresa i Europa, en resa som varade i 28 månader. Efter hemkomsten utnämndes han till observatör vid Uppsalaobservatoriet på Svartbäcksgatan i kvarteret S:t Per, en tjänst som han innehade i 16 år.

Vid slutet av 1700-talet hade Celsiusobservatoriet förfallit, men byggnaden finns fortfarande kvar i centrala Uppsala. Placeringen mitt i staden gjorde det inte särskilt lämpligt för observationer. Instrumenten darrade när hästfororna drog fram på Svartbäcksgatan och utsikten skymdes av skorstensrök.

Astronomiska observatoriet, Uppsala. Gravör Fredrik Akrel. Illustration ur Busser, Johan B., Utkast till beskrifning om Upsala, del 2, Uppsala 1769, s. 112. Huset stod färdigt 1741. Foto: UUB.

Huset 2019, vilket inrymmer en guldsmed samt olika universitetsavdelningar. Foto: Henrik Zetterberg.

1769 fick Mallet i uppdrag av Vetenskapsakademien att studera Venuspassagen från Pello i Tornedalen. Venuspassagerna, då Venus passerar över solskivan, var förr i tiden viktiga ur vetenskaplig synvinkel. Genom att studera Venuspassagen från flera olika platser på jorden lyckades forskarna bestämma avståndet mellan jorden och solen.

1773 utnämndes Fredric Mallet till professor i matematik, en tjänst som han innehade fram till 1794.

 

Gravplats: 0109-0466

Toppbild: Porträtt av Fredric Mallet. Målning av O. Arenius. Foto: Svenskt biografiskt lexikon / Riksarkivet. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Adolph Murray

1751–1803.

Anatom, kirurg.

1764 skrevs Murray in vid Uppsala universitet. Till en början ägnade han sig åt botaniken, men kom alltmer att intressera sig för anatomin och dissektioner.

Hans anatomistudier ledde 1771 fram till en avhandling som han försvarade under Linnés ledning. 1772 promoverades Murray till medicine doktor i Uppsala. Efter sin avhandling påbörjade Murray en bildningsresa i Europa och blev 1774 utnämnd till professor i anatomi vid Uppsala universitet.

Han återvände till Uppsala 1776 och trädde då in i sitt ämbete. 1778 blev Murray Uppsalas förste professor i kirurgi. I sitt vetenskapliga arbete utgav han en mängd avhandlingar och publicerade även många andra skrifter.

Ett nämnvärt bidrag på svenska är Avhandling om anatomiens framsteg i nyare tiden, vilket utgjorde hans omfångsrika presidietal i Vetenskapsakademien 1794 då han blev dess ordförande.

Sida från föreläsningsanteckningar. Murray är författaren. Foto: UUB.

Murrays amputationsredskap för mjukdelar och för att kapa ben. På bilden syns även en avhandling av Murray från 1798. Foto: Urban Josefsson, Medicinhistoriska museet.

På medicinhistoriska museet i Uppsala finns en unik samling kirurgiska och gynekologiska instrument som insamlats av Adolph Murray. Brev mellan Murray och Linné finns bevarade på Uppsala universitet.

 

Gravplats: 0109-0461A

Toppbild: Adolph Murray, ca 1787–ca 1835. Gravör, Erik Åkerland. Foto: UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Margit Sahlin

1914-2003.

Präst, teolog, författare.

Margit Sahlin var en av Sveriges tre första kvinnliga präster och prästvigdes 1960 sedan Svenska kyrkan genom ett kyrkomötesbeslut öppnat portarna för kvinnliga präster och en ny lag tillkom 1958 och trädde i kraft 1959.

Dessförinnan hade hon skaffat sig en bred akademisk bakgrund samt disputerat i romanska språk om den kyrkliga dansen och folkdansvisan, La Carole médiévale et ses rapports avec l´église (Den medeltida dansen och dess kontakt med kyrkan). Redan 1940 är hon i sin avhandling tvärvetenskaplig.

Sahlin tog initiativ till bildandet av Katharinastiftelsen och var dess direktor under sammanlagt 34 år. Stiftelsen beskrivs som en mötesplats för samtal mellan kyrka och samhälle.

Sahlin var sekreterare i Svenska kyrkans centralråd 1945-1970 och utsågs till teologie hedersdoktor i Uppsala 1978.

På 1970-talet var hon även kyrkoherde i Engelbrekts församling i Stockholm. Hon utförde ett pionjärarbete genom bildandet av stiftskvinnoråd runt om i landet samt dess paraplyorganisation Kyrkliga kvinnorådet (idag kvinnor i svenska kyrkan). 1995 tog hon emot jämställdhetspris av jämställdhetsminister Marita Ulvskog.

Bland de flertal böcker Margit Sahlin skrivit kan nämnas Evangelisation (1947), Man och kvinna i Kristi kyrka (1950), Ordets tjänst i en förändrad värld (1959), Dags för omprövning (1980), Med Petrus (1982), Hurdan är Gud (1985), Den hemlighets fulla boken. Att läsa bibeln idag (1994) och Jesus. Guds hemlighet (1999).

Margit Sahlin Akademin bildades 2015 och är plattform för meningsutbyte mellan forskning, samhälle, kultur, och kyrka i Margit Sahlins anda.

 

Gravplats: 0154-0137

Toppbild: Margit Sahlin vid sitt sommarhus i Dalarna, okänt år. Foto: Ulf Palm. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Sonja Lyttkens

1919-2014.

Matematiker.

Sonja Lyttkens blev 1956 den andra kvinnan i Sverige med en doktorsgrad i matematik på en doktorsavhandling som behandlade harmonisk analys.

1963 blev hon landets första universitetslektor i matematik, en tjänst hon innehade till 1984. Lyttkens var också engagerad i arbetet med att förbättra kvinnors villkor i den akademiska världen.

Vid sidan av sitt arbete ägnade sig Lyttkens åt akvarellmålning och hade redan innan hon pensionerades haft flera utställningar. Hennes akvareller finns representerade hos Statens konstråd.

Så sent som 1986 publicerade Lyttkens ett arbete: General Tauberian Theorems Connected with a Theorem of Korenblum. Efter pensioneringen ägnade sig Lyttkens helt åt sitt akvarellmåleri.

 

Gravplats: 0327-2121

Toppbild: Sonja Lyttkens vid sjön Vin, okänt år. Foto: Från privat samling. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Axel W Persson

1888–1951.

Arkeolog.

Axel W. Persson föddes i Kvidinge och var tidigt intresserad av arkeologi.

Perssons studier och intresse av det grekiska språket ledde till att han blev docent i grekiska språket och litteraturen 1915, i klassisk fornkunskap och antikens historia 1921. I Uppsala blev Persson professor i klassisk fornkunskap och antikens historia 1924.

Persson var ledare för framgångsrika utgrävningar i Grekland (Asine 1922–1930, Dendra och Midea 1926–1927, 1937 och 1939 och i Berbati 1936–1937) samt Turkiet (Milas 1938 och Labraynda 1948–1950).

Särskild uppmärksammad blev den oplundrade kupolgraven i Dendra med skatter från mykensk tid som grävdes ut 1926. Upptäckten betecknades som det största arkeologiska fyndet efter Tutankhamuns grav i Egypten. I graven vilade en kung, en drottning och en prinsessa. Därtill återfanns dyrbara gravgåvor såsom guldsvärd och skålar av ädla metaller. Fynden från kupolgraven hamnade på Atens nationalmuseum. Perssons resultat publicerades i vetenskapliga monografier såsom The Royal tombs at Dendra near Midea (1931). Det verket anses som en klassiker.

Han publicerade också populärvetenskapliga skrifter samt medverkade i uppslagspress, veckotidningar och som föreläsare i radio.

Tillsammans med sin maka gjorde han under andra världskriget en viktig humanitär insats för Grekland i Röda Korsets tjänst. Efter andra världskrigets slut, gjorde Persson nya utgrävningar. I Labraynda var målet att hitta ursprunget till den minoiska kulturen. Emellertid återfanns en tempelplats för klassisk och romersk tid. Strax därefter, avled Persson av ett slaganfall.

Mellan 1924–1951 var Axel W. Persson professor i klassisk fornkunskap och gjorde genom sina fynd, sitt författarskap och sina föredrag den klassiska arkeologin känd och uppskattad i Sverige. Persson belönades med Övralidpriset.

Persson betraktades vid sin död som en av världens ledande arkeologer. Han är också far till Viktor Persson, mer känd som Bok-Viktor.

 

Gravplats: 0310-0273

Toppbild: Axel W. Persson, troligen 1924. Foto: Museum Gustavianum. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Pontus Wikner

1837–1888.

Filosof, författare.

Pontus Wikner föddes i ett fattigt torparhem i Valbo-Ryrs socken i Dalsland.

Han kom till Uppsala 1856 och tog där bestående intryck av ny-evangelismen samt av Rydberg och Geijer.

Som lärjunge till filosofen Christopher Jacob Boström utvecklade Wikner till en början dennes idéer, för att senare utsätta dem för religionsfilosofisk och kunskapsteoretisk kritik. Mot Boströms filosofi, som utgick från Gud som det absoluta förnuftet, ställde Wikner en gudsbild präglad av helig vilja och såg religionen som ett jag-du-förhållande.

Mellan 1863–1884 var Wikner docent i teoretisk filosofi i Uppsala och blev lektor i teologi och hebreiska vid Högre allmänna läroverket i Uppsala 1873, samt professor i filosofi och estetik i Kristiania (Oslo) 1884.

I det mest lästa arbetet Tankar och frågor inför Människones Son (1872) tog Wikner personlig ställning i samtidens kristologiska strider. Han ville förena en biblisk inspirerad väckelsefromhet med en kulturöppen humanism och blev uppburen i kristna kretsar, främst inom ungkyrkligheten och Förbundet för kristen humanism.

När Pontus Wikner avlidit i Oslo efter ett liv präglat av sjukdom och personliga kriser, fördes hans stoft till Uppsala genom studentkårens försorg. Ett stort antal studenter följde stoftet till graven.

Först 80 år efter Wikners död utgavs hans anteckningar, i vilka han beskriver sin homosexuella läggning och de lidanden de vållat honom.

 

Gravplats: 0121-1085

Toppbild: Pontus Wikner, ca 1850-1888. Foto: Okänd fotograf / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Otto von Friesen

1870–1942.

Språkforskare, runolog.

Otto von Friesen föddes i Kulltorps socken, Jönköpings län och hans viktigaste vetenskapliga arbeten behandlar runskriften.

1897 blev von Friesen docent vid i nordiska språk vid Uppsala universitet.

Han gav ut Om runskriftens härkomst (1906) och Rökstenen (1920) där han hävdade att den gåtfulla stenen handlar om en konflikt mellan östgötar och frisiska köpmän.

Under åren 1905–1936 var von Friesen professor i svenska språket, blev ledamot av Vetenskapsakademien 1928 och invald i Svenska Akademien år 1929.

 

Gravplats: 0106-0332

Toppbild: Otto von Friesen, Uppsala 1940-tal. Foto: Gunnar Sundgren / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild