Hjalmar Söderberg

1859–1933.

Fabrikör, företagare.

1885 öppnade handlaren Hjalmar Söderberg en garn-, sybehörs- och vävnadsaffär i gården Vaksalagatan 13 (där stadshuset ligger idag).

Rörelsen utvecklades och flyttades till större lokaler på Vaksalagatan 15 och redan på 1890-talet påbörjades tillverkning av ylletyger och konfektion. Den industriella verksamheten flyttade 1896 till Dragarbrunnsgatan 65 (hörnet Dragarbrunnsgatan-Kålsängsgränd) och företaget utvecklades till att bli det största inom konfektionsbranschen i Uppsala och ett av de större i Sverige.

Söderbergs affär på Vaksalagatan 15, omkring 1901-1902. Foto: Alfred Dahlgren / Upplandsmuseet.

Interiör från Söderbergs affär. Bilden är publicerad i Upsala Nya Tidning 29 april 1933. Foto: Paul Sandberg / Upplandsmuseet.

1907 bildades att särskilt bolag för konfektionen med namnet AB Hjalmar Söderberg. Sonen Erik Söderberg tog över ledningen av företaget 1933 och på 1940-talet uppgick antalet anställda i företaget, som då hade filialfabriker i Lövstabruk och Örbyhus, till mellan 500-600 personer. 1958 försattes företaget i konkurs.

Hjalmar Söderbergs hustru Elin (1861–1933) hedrades av sonen med en kvinnoskulptur som pryder gravplatsen. Skulpturen är utförd av konstnären Arvid Knöppel och illustrerar bibelordet i Psalt. 126:5 ”De som så med tårar skola skörda med jubel. De gå åstad gråtande och bära sitt utsäde; de komma åter med jubel och bära sina kärvar”.

 

Gravplats: 0131-1366

Toppbild: Fabrikör Hjalmar Söderberg, Uppsala 1903. Foto: Anders Larsson / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Carl Wolrath

1863–1926.

Järnhandlare, företagare.

Carl Wolrath föddes i Eksjö. Senare i livet flyttade han till Uppsala och fick anställning vid Öbergs järnaffär vid Svartbäcksgatan 16 (affären flyttade senare till nr. 21).

Wolrath gifte sig med handlarens dotter 1894 och övertog sedermera firman 1901. Affären fick då namnet Wolrath & Co. 1941 flyttade firman något närmare Stora Torget till Svartbäcksgatan 14.

AB Wolrath & Co, Svartbäcksgatan, Uppsala augusti 1940. Foto: Paul Sandberg / Upplandsmuseet.

AB Wolrath & Co:s järnaffär på Svartbäcksgatan 14, Uppsala november 1941. Foto: Paul Sandberg / Upplandsmuseet.

Wolrath var mellan 1905–1922 ledamot av stadsfullmäktige och ingick i Drätselkammaren 1919.

 

Gravplats: 0138-1556

Toppbild: Carl Wolrath, Uppsala 1905. Foto: Heinrich Osti / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Anders Strandberg

1862–1930.

Handlare, företagare.

Anders Strandberg kom som 13-åring till Uppsala och började arbeta som bodbiträde.

1885 startade Strandberg en manufakturaffär vid Stora Torget. Affären inrymdes senare i hörnhuset (byggt 1905) vid Drottninggatan i det så kallade Strandbergska huset. Huset var det första i staden med hiss, centralvärme och elektricitet. Samma år drev Strandberg, som socialt och tekniskt intresserad, fram ett elektricitetsverk för staden.

Stora torget i Uppsala 1901-1902, vy mot Kungsängsgatan. Vid fotograferingstillfället inrymdes Anders Strandbergs sybehörshandel. Hörntomten ägdes och bebyggdes av Olof Rudbeck d.ä. Det inrymde ett postkontor fram till 1715. Husen revs 1934. Foto: Alfred Dahlgren / UUB.

Stora torget med det Strandbergska huset (byggt 1905) till höger, 29 april 1911. Vid tillfället firades Svenska veckan som en manifestation för att gynna svensk industri. Foto: Okänd fotograf / UUB.

Strandberg var ledamot av stadsfullmäktige 1899–1930, verkställande ledamot av drätselkammaren 1916–1928 samt även landstingsman och medlem av Sjukhusdirektionen vid Akademiska sjukhuset. Han var också medlem av Borgerskapets äldste.

 

Gravplats: 0102-0123

Toppbild: Anders Strandberg, Uppsala, 1897. Foto: Heinrich Osti / UUB. [Bilden är beskuren] Public domain
Klicka här för en obeskuren bild 

 

 

Henrik Wilhelm Söderman

1829–1901.

Grosshandlare, företagare.

Henrik Wilhelm Söderman från Österbybruk blev vid 14 års ålder lärling hos skräddaren Nyblom i Uppsala.

Senare öppnade Söderman kryddkramhandel och mjölbod och köpte även jord i Rasbo (sju gårdar blev tillsammans egendomen Henriksberg), följt av bränneriet i Lejstabro.

Husbehovsbränningen förbjöds 1855 och 1860 övertogs bränneriet vid Fabriksgatan 4 i Svartbäcken av Frans Otto Törnlund och Söderman. De hade tillräckligt med skattelagd jord för att påbörja brännvinsbränning.

”Brännvinspengar” blev en stor del av stadens inkomstkälla och finansierade också mycket av Uppsalas industrialisering. Exempel är Bayerska bryggeriet och Upsala Ångkvarn, vilka köptes av Söderman och Törnlund. Uppsala Ångkvarn med kvarn, jästfabrik och brännvinsbränneri var vid sekelskiftet 1900 stadens största arbetsplats.

Centrala Uppsala, med murarna kring Fyrisån, tillkom under perioden 1860–1890 och finansierades av brännvinsförsäljning och beskattning. På 1860-talet fanns 29 försäljningsställen och 27 utskänkningsställen för alkohol i Uppsala.

Söderman var ledamot av stadsfullmäktige 1875–1878 och 1883–1900 samt ledamot av drätselkammaren och byggnadsnämnden.

Gravstenen torde vara den största på kyrkogården i fråga om tyngd och volym och lär ha sprängts ut från en berghäll i Vaksala.

 

Gravplats: 0124-1125

Toppbild: Henrik Wilhem Söderman, Uppsala ca 1878. Heinrich Osti / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Martin Edlund

1884–1955.

Företagsledare.

Martin Edlund växte upp i Börje utanför Uppsala. Som tonåring kom Edlund till sin farbror Gustaf Edlund som ägde kvarnen vid Vasksala torg.

1914 blev Edlund vd i Uppsala Valskvarn som farbrodern köpt upp och utökade verksamheten genom kontrakt med Skellefteåbagaren Karl Lundström, som på Edlunds förslag saluförde Uppsalabolagets mjöl under namnet Vasa med landsfaderns bild på förpackningarna.

Lundström startade senare Wasabröd i Filipstad. 1917 började den initiativrike Edlund tillverka Vasa ångpreparerade havregryn och havremjöl.

Senare köptes Holmgrens ättiksfabrik som förvandlades till Uppsala Ättiksfabrik AB med bland annat senap som huvudprodukt. Det bytte sedan namn till Slotts AB.

Från Tyskland hämtades den tekniskt begåvade ingenjören Bruno Knebel (som blev produktionschef) och Edlund lyckades få världspatent på sitt slutna system för tillverkning av biologisk ättiksprit.

1936 grundade Edlund dessutom Uppsala sidenväverier med en uppmärksammad barnkrubba för de anställdas barn. Han startade också barnkolonin i Örsand (mittemot Skokloster) och var ledande inom Barnens Dagsrörelsen.

 

Gravplats: 0150-2038

Toppbild: Martin Edlund, oljemålning. Foto: Från privat samling. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Henrik Gahn

1820–1874.

Kemist, industriman, uppfinnare.

Henrik Gahn genomgick Falu bergsskola 1841–1842 och var elev vid Jernkontoret 1842–1848. Han blev senare direktör för ett bly- och silververk i Boda (Rättvik) och ägnade sig åt skogsaffärer, lantbruk och kemiska experiment.

1867 startade Gahn en kemisk-teknisk fabrik vid Stora torget i Uppsala med bläck, blanksvärta och det av Gahn uppfunna desinfektionsmedlet Aseptin som produkter. Gahns uppfinningar hade stor del i företagets framgångar.

Företaget hade många andra kemisk-tekniska produkter och var känt för sitt tvålsortiment. Fabriken låg från 1899 i kvarteret Gudrun, på Kålsängsgränd 4 i Uppsala.

Företaget fortlevde efter Gahns bortgång under namnet Henrik Gahns AB i andra lokaler och 1964, köptes företaget upp av Barnängen som lade ner fabriken 1968.

Tvålpaketering i fabriken, Uppsala 1917. Foto: UUB.

Fabrikspersonalen, Uppsala 1917. Foto: UUB.

Gravplats: 0140-1608

Toppbild: Henrik Gahn, 1870-tal. Foto: Heinrich Osti / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Sixtus Janson

1883–1957.

Fabrikör, idrottsledare.

Sixtus Janson var med om att bilda idrottsföreningen Thor och flera andra lokalföreningar i Uppsala, exempelvis Uppsala kanotsällskap och Upsala segelsällskap. Janson var också med vid bildandet av Upplands idrottsförbund 1912 och var dess ordförande i fem år.

Tillsammans med Albin Lindqvist och J. E. Friberg övertog han 1906 Upsala kontorsbokfabrik vid Drottninggatan 6. 1917 flyttades verksamheten till Svintorget, dagens Kungsängstorg, där Janson bodde med sin familj.

På riksplanet blev han invald i styrelserna för flera specialförbund inom Riksidrottsförbundet som Cykelförbundet, Friidrottsförbundet, Isseglingsförbundet och Svenska skidförbundet där han var ordförande 1922–1948. Sixtus Janson var också ledamot av Sveriges Olympiska kommitté och ledare för den svenska skidtruppen under fem olympiska vinterspel, från Chamonix 1924 till S:t Moritz 1948.

Sixtus Janson levde ett aktivt liv utöver arbetet med fabriken och idrotten. Hans passion var segling och han var även en flitig fotograf.

IF Thors idrottsmän 1906 uppställda vid sin idrottsplats söder om Uppsala slott. Sixtus Janson tredje från vänster. Foto: Folkrörelsearkivet för Uppsala län.

Upsala kontorsboksfabrik troligtvis 1950-tal, Kungsängstorg i Uppsala. Familjen Janson hade lägenhet högst upp i fabriken. Byggnaden revs omkring 1970. Foto: Folkrörelsearkivet för Uppsala län.

Gravplats: 0108-0417

Toppbild: Sixtus Janson i Kungliga Svenska Segelsällskapets mössa 1907. Foto: Östling, Uppsala / Folkrörelsearkivet för Uppsala län. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Ester Bobeck

1889–1974.

Egenföretagare.

Ester Bobeck kallades ”Uppsalas tobaksdrottning” och startade tobakshandel först 1908 på Östra Ågatan 27. Anmärkningsvärt är att Ester Bobeck gjorde detta vid 18 års ålder. Bobeck gifte sig 1914 med officeren Otto Bobeck.

Hon hade en fallenhet för affärer och drev den första butiken ensam, vilken kom att bli en träffpunkt för Uppsalas studenter. Studenterna kom till Bobecks butik för att röka cigarr och diskutera.

Fyra år senare, på Östra Ågatan 59 i ”Sju helvetes gluggar”, öppnades den andra butiken som drevs fram till 1935 då huset revs. Butiken låg bra placerad eftersom Flustret, Akademiska sjukhuset och regementena vid Polacksbacken låg i närheten. Likaså låg Uppsala hamn intill. I samband med rivningen av huset sparades tobaksbutiken en tid i den så kallade sjunde gluggen.

Ester Bobecks (då Ericsson) första tobaksbutik på Östra Ågatan 27 i Uppsala. Foto: Från privat samling.

“Sjunde gluggen” på Östra Ågatan 59 i Uppsala 1936. Foto: Gunnar Sundgren / Upplandsmuseet.

1964 etablerades tobaksaffär på Fyris torg i Fenixhuset. Då övertogs Carl Perschel Barowiaks tobakshandel.

Under de verksamma åren öppnades butiker även på Dragarbrunnsgatan 26, Kungsängsgatan 8, Drottninggatan 8 och på Skolgatan 8. Bobeck var även en av de första medlemmarna i Tobakshandlarnas riksförbund och tilldelades 1964 med förbundets guldmedalj.

 

Gravplats: 0102-0136

Toppbild: Ester Bobeck i butik, okänt år. Foto: Från privat samling. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Adolf Nyman

1866–1921.

Cykelfabrikör.

Adolf Nymans far Anders Nyman startade 1873 en finmekanisk verkstad på Dragarbrunnsgatan 25 i Uppsala och började på 1880-talet reparera cyklar med högt framhjul.

Första cykeln byggdes 1888 och kan anses vara Nymansbolagets första cykel. Efter faderns död 1889 övertogs rörelsen av änkan som överlät verkstaden till sönerna Adolf och Janne som började tillverka cyklar av märket Hermes och Crescent. Cykeltillverkningen utvecklades till en av stadens största industrier.

Verkstaden som gjordes om till aktiebolag 1889 med namnet Nymans verkstäder AB flyttade till kvarteret vid S:t Persgatan 28-30 och blev ett av Uppsalas största industriföretag med 1500 anställda på 1950-talet.

1947 ändrades namnet till Nymansbolagen som 1960 gick samman med cykelfabriken Monark i Varberg. Verksamheten i Uppsala upphörde 1963.

Gruppbild av personalen på AB Nymans verkstäder tidigt 1900-tal, tagen med fabriken i bakgrunden. Foto: Emil L:son Finn / Upplandsmuseet.

Montering av cyklar, AB Nymans Verkstäder, kvarteret Noatun, Uppsala 1939. Foto: Östlings foto / Upplandsmuseet.

Gravplats: 0146-1838

Toppbild: Adolf Fredrik Nyman, Uppsala, 1885. Foto: Heinrich Osti / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild