Anders Gustaf Ekeberg

1767–1813.

Kemist.

Anders Gustaf Ekeberg var son till skeppsbyggmästaren Joseph Eric Ekeberg och Hedvig Ulrica Kilberg.

1784 skrevs Ekeberg in vid Uppsala universitet där han bland andra, undervisades av Carl Peter Thunberg. Efter examen och studieresor, blev Ekeberg docent i kemi 1794.

Ekeberg blev 1799 invald i Kungliga Vetenskapsakademin. 1802 upptäckte han grundämnet tantal (Ta).

En explosionsolycka i början av 1800-talet, ledde till att Ekeberg blev blind på ena ögat.

En av de vetenskapliga upptäckter som Ekeberg gjorde var en metod för att tillverka ett starkt, klart och genomskinligt porslin. Hemligheten bakom metoden, tog han med sig i graven.

Vännerna ristade in hans namn på en stenpelare i kyrkogårdsmuren och tre ord på latin: Chemico (han var kemist) Amicitia (vänskapen) Memor (minnet) samt dödsåret med romerska bokstäver MDCCCXIII. Foto: Henrik Zetterberg.

Bilden föreställer Ekebergpriset som delas ut av Tantalum-Niobium International Study Center. Foto: TIC.

Som erkännande av Ekebergs banbrytande arbete, inrättades 2017 en utmärkelse av TIC (Tantalum-Niobium International Study Center), för att främja kunskapen och förståelsen för tantal. Utmärkelsen kallades för Anders Gustaf Ekeberg Tantalumpriset (”Ekebergpriset”) i hans minne.

 

Gravplats: 0101-0030

Toppbild: Porträtt av Anders Gustaf Ekeberg ur Mellin, Gustaf Henrik (red.) 427 porträtter af namnkunniga svenske män och fruntimmer, Stockholm, 1847. Foto: LIBRIS-ID:1579474. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Rune Hammarling

1936–1999.

Konservator.

Rune Hammarling tog korrespondenskurser i teckning och målning och gick som lärling hos konservator Alf Hedman i Gävle där han arbetade i 17 år.

1981 gick han en konservatorutbildning i Köpenhamn och startade två år senare egen verksamhet.

Hammarling har restaurerat medeltidsmålningar i en rad upplandskyrkor och även 1800-talsmålningarna i Uppsala domkyrka, universitetshusets aula, Carolina Rediviva, Geijersgården, samt ett antal studentnationer och slotten i Gävle och Västerås.

 

Gravplats: 0127-1201

Toppbild: Rune Hammarling gör konservatorarbete i Bälinge kyrka, Uppland, 1989. Foto: Rune Hammarling / Upplandsmuseet. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Carl David af Wirsén

1842–1912.

Författare, litteraturkritiker, poet.

Carl David af Wirsén föddes i Vallentuna och blev senare i livet docent i litteraturhistoria 1868 samt lektor i svenska och latin vid Högre Allmänna Löroverket i Uppsala 1870.

Wirsén gav ut Dikter (1876) och senare ytterligare sex volymer traditionellt idyllisk lyrik samt flertalet samlingar med religiösa dikter.

Kyrkogården i Uppsala förärades ett poem och Wirsén skrev texten till psalmen ”En vänlig grönskas rika dräkt” (Svenska psalmboken, psalm 201).

Wirsén valdes till ledamot av Svenska akademien 1879 och blev dess ständige sekreterare 1884. På sin post kom han med sin uttalade konservatism att inta en till samtida litteratur avvisande hållning.

Som litteraturrecensent i Post- och Inrikes Tidningar och i Vårt Land kunde Wirsén under många år ge uttryck för en reaktionär litteratursyn. Ett urval av hans recensioner finns i Kritiker (1901).

 

Gravplats: 0140-1606

Toppbild: Carl David af Wirsén, Stockholm ca 1880-ca 1890. Foto: Johannes Jaeger / UUB [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Henrik Wilhelm Söderman

1829–1901.

Grosshandlare, företagare.

Henrik Wilhelm Söderman från Österbybruk blev vid 14 års ålder lärling hos skräddaren Nyblom i Uppsala.

Senare öppnade Söderman kryddkramhandel och mjölbod och köpte även jord i Rasbo (sju gårdar blev tillsammans egendomen Henriksberg), följt av bränneriet i Lejstabro.

Husbehovsbränningen förbjöds 1855 och 1860 övertogs bränneriet vid Fabriksgatan 4 i Svartbäcken av Frans Otto Törnlund och Söderman. De hade tillräckligt med skattelagd jord för att påbörja brännvinsbränning.

”Brännvinspengar” blev en stor del av stadens inkomstkälla och finansierade också mycket av Uppsalas industrialisering. Exempel är Bayerska bryggeriet och Upsala Ångkvarn, vilka köptes av Söderman och Törnlund. Uppsala Ångkvarn med kvarn, jästfabrik och brännvinsbränneri var vid sekelskiftet 1900 stadens största arbetsplats.

Centrala Uppsala, med murarna kring Fyrisån, tillkom under perioden 1860–1890 och finansierades av brännvinsförsäljning och beskattning. På 1860-talet fanns 29 försäljningsställen och 27 utskänkningsställen för alkohol i Uppsala.

Söderman var ledamot av stadsfullmäktige 1875–1878 och 1883–1900 samt ledamot av drätselkammaren och byggnadsnämnden.

Gravstenen torde vara den största på kyrkogården i fråga om tyngd och volym och lär ha sprängts ut från en berghäll i Vaksala.

 

Gravplats: 0124-1125

Toppbild: Henrik Wilhem Söderman, Uppsala ca 1878. Heinrich Osti / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Tycho Hedén

1887–1962.

Politiker, målare.

Tycho Hedén var utbildad målare och även ombudsman i Svenska målareförbundet 1942–1954.

Hedén intresserade sig tidigt för politik och han var föreståndare för Folkets hus, ordförande i Uppsala arbetarekommun, ordförande i Uppsala läns socialdemokratiska partidistrikt 1920–1960, ledamot av stadsfullmäktige 1919–1959 samt ledamot av landstinget 1930–1962.

Under flera årtionden var Tycho Hedén en ledande politiker i Uppsala och inflytelserik i stadens arbetarrörelse.

Nya bostadsområden byggdes i Uppsala under Hedéns tid, vilket leddes av stadsarkitekten Gunnar Leche.

 

Gravplats: 0150-2047

Toppbild: Tycho Hedén, Uppsala 1954. Foto: Uppsala-Bild / Upplandsmuseet. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Fredrik Tamm

1847–1905.

Språkforskare.

Fredrik Tamm föddes i Tveta i Södermanland och disputerade 1875 med en avhandling om svensk etymologi, vilket är läran om ords språkhistoriska ursprung och utarbetade Etymologisk svensk ordbok till och med bokstaven K.

Tamm ägnade sig särskilt åt etymologiska arbeten och svensk ordbindningslära. Under många år vikarierade Tamm för den sjuklige professorn i Svenska språket, Frits Läffler. Mellan 1883–1898 var Tamm vikarierande professor i svenska språket under sammanlagt tio år.

Uppsala universitet försökte inrätta en professur till Tamm, men det beviljades inte av Kungl. Maj:t, sannolikt för att det vid tiden redan fanns en professor i nordiska språk och en i svenska språket. 1897 fick Tamm i stället professors namn, heder och värdighet.

Strax därefter gick Tamms hustru bort och han drabbades av cancer i ansiktet. Operationen som gjordes medförde att hans tal blev kraftigt nedsatt.

På sin födelsedag, den 30 mars 1905 avled han och Nathan Söderblom höll griftetalet där det sades:

”Ingen kunde vara en bättre åhörare än han, detta vare sig det gällde roliga historier eller vetenskapliga föredrag, hvilka sednare han in i det sista troget besökte, hvar hälst de bjödos”.

 

Gravplats: 0132-1406

Toppbild: Fredrik Tamm med sin fru Augusta Josefina Elisabeth Lundqvist, Uppsala 1894. Foto: Alfred Dahlgren / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Gabriel W. Gillberg

1801–1890.

Kryddkramhandlare, bryggare.

Gabriel Wilhelm Gillberg föddes i Tegelsmora i Uppland, blev borgare i Uppsala 1840 och var ombud för Uppsala borgerskap på riksdagarna på 1840-talet.

Gillberg restaurerade också sitt bostadshus vid Fyristorg (mellan Dombron och S:t Eriks gränd) i italiensk nyrenässans. 1935 togs den så kallade Gillbergska genomfarten upp vilket kunde avhjälpa stadens då svåraste trafikproblem.

Gillbergska huset vid Fyris torg, innan genomfarten byggdes 1934. Foto: Paul Sandberg / Upplandsmuseet.

Målning av körbanan innan invigningen 1935. Foto: Paul Sandberg / Upplandsmuseet.

I början av 1860-talet, blev Gillberg donator till Ultuna lantbruksinstitut. Han donerade en stor summa pengar till Akademiska sjukhusets nybyggnad. Det medförde att Gillberg tilldelades Kungliga Serafimermedaljen.

Efter sin död testamenterade Gillberg en stor del av sina tillgångar till Stiftelsen Gillbergska barnhemmet. Gillbergska barnhemmet grundades 1843 och låg först vid Tullgarn med flyttade sedan till Sysslomansgatan. Många av de intagna barnen var mycket unga och hade föräldrar som saknade förmåga att fostra sina barn.

 

Gravplats: 0103-0178

Toppbild: Oljemålning av G. W. Gillberg. Förmodligen målad av Alexis Wetterberg 1858. På porträttet syns Serafimermedaljen. Foto: Henrik Zetterberg. Tavlan finns i Sveriges lantbruksuniversitets arkiv. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Johan Fredrik Carlsson

1845–1922.

Smidesmästare.

Johan Fredrik Carlsson föddes i Mådra skogstorp i Almunge och etablerade sig som smidesmästare i den gamla f.d. kvarnsmedjan vid Akademikvarnen mitt i Uppsala.

När domkyrkan restaurerades på 1880-talet tillverkade Carlsson låsen till kyrkportarna. Som entreprenör engagerades han av Uppsala stad 1910 när gas- vatten- och avloppsledningarna skulle läggas i gatorna (J. F. Carlssons rörledningsaffär).

Johan Fredrik Carlson satt i stadsfullmäktige i 24 år, var en av huvudmännen i Uppsala Sparbank, ledamot av styrelsen för Gillbergska barnhusfonden och för Tekniska skolan, ledamot av Borgerskapets äldste och Gävle Handelskammare samt medlem i Uppsala Missionsförening.

 

Gravplats: 0130-1305

Toppbild: Johan Fredrik Carlsson, eventuellt år 1915. Foto: Okänd fotograf / Svenskt porträttarkiv (CC BY-SA 4.0). [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Martin Edlund

1884–1955.

Företagsledare.

Martin Edlund växte upp i Börje utanför Uppsala. Som tonåring kom Edlund till sin farbror Gustaf Edlund som ägde kvarnen vid Vasksala torg.

1914 blev Edlund vd i Uppsala Valskvarn som farbrodern köpt upp och utökade verksamheten genom kontrakt med Skellefteåbagaren Karl Lundström, som på Edlunds förslag saluförde Uppsalabolagets mjöl under namnet Vasa med landsfaderns bild på förpackningarna.

Lundström startade senare Wasabröd i Filipstad. 1917 började den initiativrike Edlund tillverka Vasa ångpreparerade havregryn och havremjöl.

Senare köptes Holmgrens ättiksfabrik som förvandlades till Uppsala Ättiksfabrik AB med bland annat senap som huvudprodukt. Det bytte sedan namn till Slotts AB.

Från Tyskland hämtades den tekniskt begåvade ingenjören Bruno Knebel (som blev produktionschef) och Edlund lyckades få världspatent på sitt slutna system för tillverkning av biologisk ättiksprit.

1936 grundade Edlund dessutom Uppsala sidenväverier med en uppmärksammad barnkrubba för de anställdas barn. Han startade också barnkolonin i Örsand (mittemot Skokloster) och var ledande inom Barnens Dagsrörelsen.

 

Gravplats: 0150-2038

Toppbild: Martin Edlund, oljemålning. Foto: Från privat samling. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Johan Bredman

1770–1859.

Astronom.

Johan Bredman, född i Oviken i Jämtland, blev docent i matematik 1801 och 1802 amanuens vid observatoriet.

Vid denna tid var observatoriet i sådant skick att det praktiska arbetet inte kunde utföras tillfredsställande. Samtliga instrument var från Celsius tid och redan vid slutet av 1700-talet ansågs observatoriet utdömt. Bredman var professor i astronomi 1811–1841 och även läroboksförfattare.

Han omnämns i Wennerbergs Glunterne angående ”en annan planet vars namn ej självaste Bredman vet” (Gluntarne nr.3 Uppsala är bäst). Av samtiden sades det att Bredman var en skicklig föreläsare och intresserad lärare.

Johan Bredman var Norrlands nations förste inspektor och välgörare och hedrades med nationens största gravsten. Han testamenterade pengar till observatoriet och till stipendier för norrlänningar och andra välgörande ändamål.

 

Gravplats: 0119-0995

Toppbild: Johan Bredman, oljemålning från 1841 av Carl Staaff. Foto: Wikimedia Commons. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild