Uno von Troil

1746–1803.

Ärkebiskop.

Uno Trolius, senare Uno von Troil, föddes i Stockholm. Efter teologistudier i Uppsala företog von Troil 1770–1773 en lång utlandsresa i Europa och besökte då även Island. Hans reserapport därifrån skildrade han i verket Bref rörande resa till Island. Boken blev mycket uppmärksammad och översattes till tyska, engelska och franska.

von Troil prästvigdes 1773 och gjorde tack vare goda förbindelser med Gustav III snabb karriär. Han blev ärkebiskop vid 40 års ålder och intresserade i sitt arbete främst för fattigvård och undervisningsväsende.

von Troil ivrade också för allmänkyrkliga frågor och utgav 1793 Förslag till kyrkosånger till kyrkosånger för Svenska församlingen och Förslag till ny kyrkohandbok, vilkas båda präglades av hans strävan att modernisera det svenska språkbruket.

Som forskare i kyrkohistoria utgav han verket Skrifter och handlingar till upplysning i svenska kyrko- och reformations-historien (5 band, 1790-91).

Uno von Troils ”Självbiografi och reseanteckningar” finns publicerade i den av Henrik Schücks och Oscar Levertins utgivna Svenska memoarer och brev.

von Troil satt vid Gustav III:s dödsbädd och höll senare likpredikan över honom.

 

Gravplats: 0104-0225

Toppbild: Uno von Troil, målning Lorens Pasch den yngre. Foto: Valda tidsbilder ur Amiral Carl Tersmedens memoarer av Ann Margret Holmgren, Stockholm 1925 / Wikimedia Commons. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Karta laddas, vänta …

Jan “Moltas” Erikson

1932–1988.

Psykiatriker, radio- och TV-underhållare.

Jan ”Moltas” Erikson föddes i Uppsala och fick sitt smeknamn i Uppsala domkyrkas gosskör.

Han blev särskilt känd för sin medverkan i Hasse Alfredsons och Tage Danielssons Mosebacke Monarki samt På minuten. Erikson gjorde även några mindre roller på film.

Moltas Erikson, “även husfar gör nytta hemma”, Uppsala november 1963. Foto: Uppsala-Bild / Upplandsmuseet.

Moltas Erikson, Uppsala 1967. Foto: Uppsala-Bild / Upplandsmuseet.

Han var också verksam som psykiater vid Ulleråkers sjukhus i Uppsala. Erikson var även sommarpratare i Radio vid ett flertal tillfällen.

”Moltas” Erikson ligger begravd tillsammans med föräldrarna, vilka hade sybehörsaffären Hultmans eftr. vid Svartbäcksgatan. 

 

Gravplats: 0103-0198B

Toppbild: Jan Erikson, okänt år. Foto: Från privat samling. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Karta laddas, vänta …

Johan Henrik Schröder

1791-1857.

Arkeolog, numismatiker, universitetsbibliotekarie.

Redan under sina studieår fick Schröder uppdraget att biträda vid förtecknandet av biskop Carl Nordins stora handskriftsamling till Uppsala universitetsbibliotek. 1815 blev Schröder filosofie magister vid Uppsala universitet och docent i litteraturhistoria.

Schröder engagerades även i arbetet med utgåvorna av äldre svenska urkunder Scriptores rerum Suecicarum medii aevi (tre delar, 1818, 1828, 1871-1876). Han intresserade sig också för fornsaker och konst och företog flera resor genom landet för att uppteckna samlingar och arkiv samt att beskriva fornlämningar och dokument.

Numismatiken var ett särskilt intresse som Schröder ägnade sig åt och 1820 blev han prefekt för Uppsala universitets myntkabinett och senare chef för universitetets museum för nordiska fornsaker. Schröders kunskaper inom bokväsendet ledde till att han också anlitades vid katalogisering och utökande av flera privatbibliotek.

1830 blev Johan Henrik Schröder universitetsbibliotekarie i Uppsala och i augusti 1841 överfördes boksamlingarna från Gustavianum till det nybyggda universitetsbiblioteket Carolina Rediviva. Bibliotekets personal, universitets- och studentnationsvaktmästare, lärare och studenter deltog i kärrtransporterna uppför Odinslund.

Schröders kontakter med privata boksamlare och hans många förvärvsresor i Europa bidrog till utöka Uppsala universitetsbibliotek med en ansenlig mängd rariteter.

 

Gravplats: 0104-0247

Toppbild: Johan Henrik Schröder, oljemålning från 1840 av Johan Gustaf Sandberg. Foto: UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Karta laddas, vänta …

Finn Malmgren

1895–1928.

Forskningsresande, meteorolog, hydrolog.

Finn Malmgren föddes i Göteborg. 1912 skrevs Malmgren in vid Uppsala universitet där han sedermera tog en fil.kandexamen med matematik, fysik och kemi som huvudämnen.

Malmgren deltog senare i polarforskaren Roald Amundsens ishavsexpedition som assistent åt vetenskapsmannen Harald Ulrik Sverdrup.

Ombord på fartyget Maud lämnade de Nome i Alaska sommaren 1922 för att, efter att ha tillbringat tre och halvt år i packisen, återvända till Alaska i augusti 1925. Tillsammans lyckades de samla in ett stort forskningsmaterial och åtskilliga observationer.

1927 disputerade Malmgren på en avhandling om havsisens egenskaper. Senare blev Malmgren docent i meteorologi.

Finn Malmgren, maj 1925, framför det magnetiska observationsfältet. Foto: Stockholms universitet.

Finn Malmgren, maj 1925 vid sin rimfrostregistrator. Foto: Harald Ulrik Sverdrup / Stockholms universitet.

Vid nordpolsexpeditionen med luftskeppet Italia 1928, kraschade det på isen norr om Spetsbergen. Efter en lång vandring, omkom Finn Malmgren och hans kvarlevor blev kvar på isen. Delar av expeditionen räddades av den ryska isbrytaren Krassin.

Malmgrens namn finns på Västmanlands-Dala nations gravplats och en staty av honom, utförd av skulptören Nils Sjögren, restes 1931 i Börjeparken intill Västmanland-Dalas nation. Institutionen för geovetenskaper vid Uppsala universitet utdelar vart tredje år ett pris till hans minne för “insatser gällande arktiskt forskning”.

 

Gravplats: 0136-1508

Toppbild: Finn Malmgren, 1928. Foto: Wikimedia commons. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Karta laddas, vänta …

Johan von Bahr

1860–1929.

Borgmästare i Uppsala.

Johan von Bahr föddes i Stockholm och blev sedermera borgmästare i Uppsala.

Efter avlagd hovrättsexamen i Uppsala 1883, blev von Bahr auditör vid Upplands regemente 1885, vice häradshövding 1886 och 1891 ombudsman vid Uppsala universitet. 1915 blev han borgmästare i Uppsala.

På hans initiativ, planterades den sedermera så kallade ”von Bahrska häcken” i stadsdelen Löten norr om Heidenstams torg. Syftet med häcken var att skydda Uppsala mot nordanvinden.

Häcken är en kilometer lång och 100 meter bred och består huvudsakligen av barrträd. Planteringsarbetet, som blev klart 1910, utfördes av frivilliga skolungdomar som då samtidigt fick en praktisk lektion i naturkunskap.

 

Gravplats: 0112-0562

Toppbild: Johan von Bahr, Uppsala, 1896. Foto: Alfred Dahlgren / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Karta laddas, vänta …

Axel W Persson

1888–1951.

Arkeolog.

Axel W. Persson föddes i Kvidinge och var tidigt intresserad av arkeologi.

Perssons studier och intresse av det grekiska språket ledde till att han blev docent i grekiska språket och litteraturen 1915, i klassisk fornkunskap och antikens historia 1921. I Uppsala blev Persson professor i klassisk fornkunskap och antikens historia 1924.

Persson var ledare för framgångsrika utgrävningar i Grekland (Asine 1922–1930, Dendra och Midea 1926–1927, 1937 och 1939 och i Berbati 1936–1937) samt Turkiet (Milas 1938 och Labraynda 1948–1950).

Särskild uppmärksammad blev den oplundrade kupolgraven i Dendra med skatter från mykensk tid som grävdes ut 1926. Upptäckten betecknades som det största arkeologiska fyndet efter Tutankhamuns grav i Egypten. I graven vilade en kung, en drottning och en prinsessa. Därtill återfanns dyrbara gravgåvor såsom guldsvärd och skålar av ädla metaller. Fynden från kupolgraven hamnade på Atens nationalmuseum. Perssons resultat publicerades i vetenskapliga monografier såsom The Royal tombs at Dendra near Midea (1931). Det verket anses som en klassiker.

Tillsammans med sin maka gjorde han under andra världskriget en viktig humanitär insats för Grekland i Röda Korsets tjänst.

Efter andra världskrigets slut, gjorde Persson nya utgrävningar. I Labraynda var målet att hitta ursprunget till den minoiska kulturen. Emellertid återfanns en tempelplats för klassisk och romersk tid. Strax därefter, avled Persson av ett slaganfall.

Mellan 1924–1951 var Axel W. Persson professor i klassisk fornkunskap och gjorde genom sina fynd, sitt författarskap och sina föredrag den klassiska arkeologin känd och uppskattad i Sverige. Persson belönades med Övralidpriset.

Persson betraktades vid sin död som en av världens ledande arkeologer. Han är också far till Viktor Persson, mer känd som Bok-Viktor.

 

Gravplats: 0310-0273

Toppbild: Axel W. Persson, troligen 1924. Foto: Museum Gustavianum. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Karta laddas, vänta …

Alfred Dahlgren

1861-1908.

Fotograf.

Alfred Dahlgren lärde sig fotografyrket i Tyskland och hos fotograf Dahllöf i Stockholm. 1890 etablerade han egen ateljé på Dragarbrunnsgatan 48 i Uppsala där han var verksam som porträttfotograf.

Uppsala stadsfullmäktige beslutade 1901 att staden skulle fotodokumenteras och Dahlgren fick uppdraget att ta de 350 bilderna som skulle levereras i två inbundna album.

På vardagarna arbetade han i ateljén och tidiga söndagsmorgnar när staden var folktom gick han ut för att ta sina bilder. Efter ett år överlämnades fotografierna i album till stadsfullmäktige.

Nybron i Uppsala, smyckad i samband med Linnéjubileet 1907. Foto: Alfred Dahlgren / UUB.

Kälkåkning genom kung Jans port vid slottet i Uppsala, ca 1890. Foto: Alfred Dahlgren / UUB.

1908 fick han i uppdrag att komplettera dokumentationen med bilder på stadens utkanter och gårdsinteriörer från gamla stadsgårdar. Samma år avled dock Alfred Dahlgren och hans sista bilder kom därför att överlämnas av hans änka.

Sammanlagt 540 glasnegativ finns i Upplandsmuseets ägo och de två albumen med fotografierna finns på Uppsala stadsbibliotek. Fotografierna är en anmärkningsvärd kulturhistorisk skatt.

 

Gravplats: 0125-1150B

Toppbild: Alfred Dahlgren ca 1900. Foto: UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Karta laddas, vänta …

Hans Rosling

1948-2017.

Läkare, forskare och folkbildare.

De fyra första åren bodde Hans Rosling i stadsdelen Luthagen och därefter flyttade familjen till Svartbäcken i Uppsala. Efter studentexamen studerade Rosling statistik och medicin vid Uppsala Universitet. Intresset för folkhälsovetenskap ledde, under en resa i Asien 1972, till en kurs i socialmedicin vid St. Johns Medical college i Bangalore i Indien.

Efter läkarexamen 1975 och arbete som AT-läkare i Hudiksvall, utbildade han sig vidare och skaffade sig kompetens i tropikmedicin vid Uppsala universitet 1977.

Under åren 1979-1981 arbetade makarna Rosling i Nacala Porto i norra Mocambique, där Hans var distriktsläkare och hustrun Agneta barnmorska. I Nacala-distriktet utbröt 1981 en epidemi, av en i landet tidigare okänd spastisk förlamningssjukdom, med över 1 500 drabbade, varav flest kvinnor och barn. Förlamningarna var kopplade till en mycket påver och synnerligen ensidig kost bestående av en giftig form av maniok (kassava).

Rosling beskrev sjukdomen i sin doktorsavhandling och gav den namnet Konzo. Detta betyder ”bundna ben” på det kongolesiska språk där sjukdomen en gång tidigare beskrivits 1938. Under 1980-talet skedde ett flertal Konzoutbrott i andra afrikanska länder.

Under åren 1983­-1996 verkade Rosling som lärare och forskare vid Uppsala universitet i samarbete med flera universitet i Afrika och Asien. Han utnämndes 1997 till professor i internationell hälsa vid Karolinska Institutet i Stockholm.

1999 började Rosling föreläsa med en ny sorts animerade bubbeldiagram som visade världens socioekonomiska tillstånd och utveckling över tid. Programmet hette Trendalyzer och hade utvecklats av hans son och sonhustru, med vilka han tillsammans grundade stiftelsen Gapminder.

Med föreläsningarna gjordes komplicerad statistik om världens utveckling begriplig för allmänheten, beslutsfattare och opinionsbildare. Föreläsningarna spreds via Webb och TV över hela världen, och regeringar och organisationer anlitade honom som föreläsare och rådgivare.

Rosling ägnade sitt yrkesliv åt global hälsa, globala hälsoproblem, och hur dessa är relaterade till fattigdom. Med övertygelsen om att förnuft och kunskap förbättrar världen och att vi med det kan utplåna den extrema fattigdomen och minska koldioxidutsläppen, poängterade Rosling att det är den rikaste miljarden av jordens befolkning som först och främst måste minska koldioxidutsläppen eftersom de står för hälften av dem.

Hans Roslings memoarer Hur jag lärde mig förstå världen, skriven tillsammans med journalisten Fanny Härgestam, utgavs postumt 2017 och Factfulness, skriven i samarbete med Ola och Anna Rosling Rönnlund utkom 2018.

 

Gravplats: 0116-0836B

Toppbild: Hans Rosling, pressfoto. Foto: Stefan Nilsson / Gapminder.org. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Karta laddas, vänta …

Yngve Svalander

1920-1989.

Konstnär.

Yngve Svalander studerade på Slöjdföreningens skola, Konstakademien och även i utlandet. Han arbetade främst som tecknare och grafiker och var sedan 1950-talet tecknare i Upsala Nya Tidning.

Han skapade “Kajan” som 1962 började leverera en daglig kommentar på tidningen kåserisida. Inspirationen kom från kajorna som kretsade kring domkyrkotornen. Denna kråkfågel blev tidningens signum och publicerades i mer än 24 år, sex dagar i veckan.

Svalander har även illustrerat ett flertal böcker, exempelvis Tore Vretmans Menu (1956) och utgivit sagoboken Ballongresan.

Yngve Svalander finns representerad i H.M. Konung Gustav VI Adolfs samling, Uppsala Universitetsbibliotek samt Borås museum.

 

Gravplats: 0130-0030B

Toppbild: Yngve Svalander, Uppsala 1965. Foto: Uppsala-Bild / Upplandsmuseet. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Karta laddas, vänta …

Viktor Persson

1918–2000.

Antikvariatsbokhandlare.

Viktor Persson, med smeknamnet “Bok-Viktor”, var en känd antikvariatsbokhandlare och en välkänd Uppsalaprofil. Viktor Persson bodde på Övre Slottsgatan i Uppsala och i den lilla lägenheten delade han utrymmet med sina akvarier och många böcker.

Han etablerade, med stöd av sin far arkeolog Axel W Persson, på 1950-talet ett antikvariat på Drottninggatan 3 nära Politiska knuten kallat Bokfenix, vilket blev en träffpunkt för bokvänner och studenter. Detta ledde att Persson sedermera blev känd som “Bok-Viktor” och på flera sätt levde han upp till namnet då han dels hade en diger samling, dels visste precis var böckerna var placerade.

Viktor Persson i sitt bokantikvariat på Drottninggatan i Uppsala. Foto: Rolf Nodén. Hämtad från en almanacka tryckt av RK tryck 2003.

Viktor Persson i sin “andra” Bokfenix. Foto: Från privat samling.

Persson gav ut en del skämtböcker och annan kuriosa i miniformat på eget förlag och bästsäljaren var Svenska invektiv (1963), en svordomsförteckning som under tre år såldes i sju upplagor.

I maj 1980 brann det 1700-talshus som inhyste antikvariatet ned, dock undkom de mest värdefulla böckerna lågorna. Bokfenix flyttade så småningom till hörnet Skolgatan-Rundelsgränd.

 

Gravplats: 0310-0274

Toppbild: Viktor Persson utanför sitt antikvariat på Drottninggatan i Uppsala, troligtvis 1950-1960-tal. Foto: Från privat samling. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Karta laddas, vänta …