Lasse Eriksson

1949–2011.

Artist, författare.

Lars ”Lasse” Eriksson föddes i Piteå, och flyttade i unga år till Uppsala.

Han inledde sin teaterkarriär på 1970-talet då han spelade med Panikteatern i Uppsala.

För TV-publiken blev Eriksson känd i början av 1980-talet med sina betraktelser samt som programledare i olika underhållningsprogram.

Eriksson var även känd som ståuppkomiker och gav också ut ett flertal böcker. Förutom sin medverkan i ett antal antologier gav han ut humoristiska böcker, exempelvis De norrbottniska satansverserna (2006) och I huvudet på en orolig komiker (2011).

Lasse Eriksson avled på scenen under en föreställning på Reginateatern i Uppsala.

 

Gravplats: 0157-0275

Toppbild: Lasse Eriksson, okänt år. Foto: Anders Tukler. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Otto von Friesen

1870–1942.

Språkforskare, runolog.

Otto von Friesen föddes i Kulltorps socken, Jönköpings län och hans viktigaste vetenskapliga arbeten behandlar runskriften.

1897 blev von Friesen docent vid i nordiska språk vid Uppsala universitet.

Han gav ut Om runskriftens härkomst (1906) och Rökstenen (1920) där han hävdade att den gåtfulla stenen handlar om en konflikt mellan östgötar och frisiska köpmän.

Under åren 1905–1936 var von Friesen professor i svenska språket, blev ledamot av Vetenskapsakademien 1928 och invald i Svenska Akademien år 1929.

 

Gravplats: 0106-0332

Toppbild: Otto von Friesen, Uppsala 1940-tal. Foto: Gunnar Sundgren / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Gusten Widerbäck

1879–1970.

Konstnär.

Gusten (Erik Gustaf) Widerbäck är Uppsalas och Upplandsslättens konstnär, dock föddes han i Södra Vi i Kalmar län.

Han började studera musik för Ruben Liljefors, men blev av Rubens bror Bruno uppmuntrad att ägna sig åt oljemålning som gav honom stöd och hjälp. Widerbäck fick sin formella utbildning på Konstakademien 1899 samt på Konstnärsförbundets skola 1900.

Efter konststudierna i Stockholm återvände Widerbäck till barndomsstaden Uppsala. Widerbäck flyttade 1918 till Årsta strax öster om Uppsala och bodde där till sin död 1970.

Under hela den 70-åriga konstnärskarriären avbildade han slätten och staden. Widerbäcks konst är präglad av nationalromantikens stämningsmåleri och han ägnade slätten, träden och husen en lyrisk uppmärksamhet.

Widerbäck umgicks mycket med Olof Thunman och Manne Ihran och hade utställningar i Uppsala, Gävle, Stockholm och Göteborg.

Strax före sin död donerade han ett stort antal skisser, teckningar, akvareller och gouacher till Upplands konstmuseum. Gusten Widerbäck finns representerad på Nationalmuseum, i Kalmar, Uppsala Universitetsbibliotek och Uppsala konstförening.

Litografi. Landskapsvy – Uppsala från söder med Uppsala slott och Uppsala domkyrka i bakgrunden. Gusten Widerbäck 1922. Foto: Olle Norling / Upplandsmuseet.

Gusten Widerbäck i arbete i Uppsala augusti 1958. Foto: Uppsala-Bild / Upplandsmuseet.

 

Gravplats: 0154-0142

Toppbild: Gusten Widerbäck, Uppsala 1945. Foto: Gunnar Sundgren / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Svante Arrhenius

1859–1927.

Fysiker, kemist.

Svante Arrhenius föddes på Wiks slott utanför Uppsala där fadern var förvaltare.

Han var en av sin tids främste naturforskare och fick som förste svensk nobelpriset i kemi 1903 för sina insatser gällande den elektrolytiska dissociationsteorin från 1887. Den förändrade totalt kemisternas föreställning om syror, baser och salter.

Från mitten av 1890–talet utvidgades Arrhenius intresse till geofysik och kosmisk fysik. Han betraktade sig som fysiker men hans främsta upptäckter berörde främst kemin.

Från 1905 var Arrhenius föreståndare för det av Vetenskapsakademiens samma år inrättade Nobelinstitut för fysikalisk kemi.

Även som populärvetenskaplig författare blev Arrhenius internationellt känd bland annat genom utgivandet av Världarnas utveckling (1906), Människan inför världsgåtan (1907), Smittkoppor och deras bekämpande (1930), Stjärnornas öden (1915) och Kemien och det moderna livet (1919).

 

Gravplats: 0152-0062

Toppbild: Svante Arrhenius, okänt år. Foto: Okänd fotograf / Tekniska Museet. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Rutger Sernander

1866–1944.

Botaniker.

Rutger Sernander blev docent i växtgeografi 1895 och senare professor i växtbiologi 1908–1931.

Hans forskningsområden omfattade växters spridningsbiologi, lavarnas biologi, skogsforskning, dendrologi, arkeologi liksom klimatets och växtvärldens utveckling i Skandinavien efter istiderna.

Sernander var en internationellt erkänd forskare och bland hans verk kan nämnas Den skandinaviska vegetationens spridningsbiologi (1901) och Zur Morphologie der Diasporen (1927).

Sernander skrev också om viktiga platser ur natur- och kultursynpunkt. Särskilt behandlades Uppland och Gamla Uppsala, Rickebasta träsk, Flottsund och även skriften om Uppsala Kungsäng som Gustav Sandberg fullbordade och gav ut.

Sernander förde en intensiv kamp för att bevara unika växtsamhällen, såsom Fiby urskog och Uppsala Kungsäng. Plattformen för naturskyddsarbetet blev Svenska Naturskyddsföreningen, vilken Sernander var med om att stifta 1909, samt var dess ordförande från 1917–1930.

Professor Sernander med studenter före 1944, Uppsala universitet. Foto: Paul Sandberg / Upplandsmuseet.

Professor Sernander på Upplands fornminnesförenings vårutflykt, Uppland 1936. Foto: Paul Sandberg / Upplandsmuseet.

Gravplats: 0149-1955

Toppbild: Rutger Sernander, Uppsala ca 1895. Foto: Heinrich Osti / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Adolf Nyman

1866–1921.

Cykelfabrikör.

Adolf Nymans far Anders Nyman startade 1873 en finmekanisk verkstad på Dragarbrunnsgatan 25 i Uppsala och började på 1880-talet reparera cyklar med högt framhjul.

Första cykeln byggdes 1888 och kan anses vara Nymansbolagets första cykel. Efter faderns död 1889 övertogs rörelsen av änkan som överlät verkstaden till sönerna Adolf och Janne som började tillverka cyklar av märket Hermes och Crescent. Cykeltillverkningen utvecklades till en av stadens största industrier.

Verkstaden som gjordes om till aktiebolag 1889 med namnet Nymans verkstäder AB flyttade till kvarteret vid S:t Persgatan 28-30 och blev ett av Uppsalas största industriföretag med 1500 anställda på 1950-talet.

1947 ändrades namnet till Nymansbolagen som 1960 gick samman med cykelfabriken Monark i Varberg. Verksamheten i Uppsala upphörde 1963.

Gruppbild av personalen på AB Nymans verkstäder tidigt 1900-tal, tagen med fabriken i bakgrunden. Foto: Emil L:son Finn / Upplandsmuseet.

Montering av cyklar, AB Nymans Verkstäder, kvarteret Noatun, Uppsala 1939. Foto: Östlings foto / Upplandsmuseet.

Gravplats: 0146-1838

Toppbild: Adolf Fredrik Nyman, Uppsala, 1885. Foto: Heinrich Osti / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Karl Gustaf Lennander

1857–1908.

Läkare, kirurg.

Karl Gustaf Lennander blev student i Uppsala 1875 och sedermera docent samt professor i kirurgi och obstetrik 1891.

Med honom inleddes den moderna bukkirurgin i Sverige och 1889 utfördes den första operationen vid peritonit (bukhinneinflammation) utgången från appendix (maskformiga bihanget). Resultaten presenterade Lennander 1902 då han också förordade tidig operation vid appendicit (blindtarmsinflammation). Lennander publicerade flera studier inom kirurgi och gynekologi.

Lennander blev ledamot av Vetenskapssocieteten i Uppsala 1893, Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg 1902 och Kungliga Vetenskapsakademien 1905. Lennanders stora förmögenhet testamenterades till en stipendiefond vid Uppsala universitet och till Svenska Läkarsällskapet.

Opertationskurs, hösttermin 1890. Professor Karl Gustaf Lennander (sittande i ljus rock närmast operationsbordet) med studenterna Lindblad, Segerstedt, Floderus, Strandman, Kaijser, Olsson, Wennerström, Didriksson, Bodinsson, Nilsson. Foto: UUB.

Läkare vid Akademiska sjukhuset 1889. Kring porträtten syns fotografier på Fyrisån, Akademiska sjukhuset, hamnen med Pumphuset och Anatomiska institutionen, Uppsala universitet, trapphuset i universitetsbyggnaden, Botaniska trädgården, vy mot Akademiska sjukhuset samt slottet och domkyrkan, Flustret. Foto: Heinrich Osti / UUB.

Gravplats: 0134-2133

Toppbild: Karl Gustaf Lennander, Uppsala ca 1880-ca 1890. Foto: Heinrich Osti / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Anders Jonas Ångström

1814–1874.

Fysiker.

Anders Jonas Ångström är mest känd som en av grundarna av den optiska spektroskopin.

Ångström var den förste som observerade vätets spektrum, en observation som låg till grund för Balmers formel och därmed utgjorde den experimentella grunden för Bohrs atomteori.

Ångström studerade solens spektrum ingående, framför allt de frauhoferska linjerna. Studien Recherches sur le spectre solaire (1868) innehöll en noggrann bestämning av våglängderna hos de fraunhoferska linjerna. Därtill gjorde Ångström regelbundna observationer på flera orter för att få underlag för en fullständig framställning av magnetiska förhållanden i Sverige.

Ångström var också den första som spektrometriskt undersökte norrskenet. Den av honom införda enheten för ljusvåglängd, motsvarande 0,1 nanometer, antogs som internationell enhet och fick namnet ångström.

Anders Ångström var professor i fysik 1858–1874 och valdes in i Vetenskapsakademien 1850.

1996 invigdes Ångströmlaboratoriet på Polacksbacken där en rad naturvetenskapliga discipliner med anknytning till fysik och kemi har fått sina forskningscentra.

 

Gravplats: 0113-0666

Toppbild: Professor A.J. Ångström, 1862. Foto: Mathias Hansen / UUB.  [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Måns von Rosenstein

1755–1801.

Militär, konteramiral.

Måns von Rosenstein, äldre bror till Carl, blev löjtnant vid arméns flotta 1774.

Mellan 1776–1778 tjänstgjorde han i den brittiska flottan och deltog i Sir Peter Parkers eskader i Västindien samt bevistade slaget vid Quessant mot Frankrike. Som fransk sjöofficer deltog Rosenstein i det amerikanska frihetskriget, blev tillfångatagen av sin tidigare chef amiral Parker, och förd till England.

Vid återkomsten till Sverige 1783 blev han sekundmajor vid arméns flotta. Rosenstein utmärkte sig särskilt i det första slaget vid Svensksund 24 augusti 1789. Han med sitt fartyg Oden lyckades hålla ryska flottan stången för att slutligen tvingas stryka flagg efter vilket han blev tillfångatagen.

Vid krigsslutet 1790 blev Rosenstein överste i armén och blev sju år senare konteramiral.

 

Gravplats: 0109-0462A

Toppbild: Måns von Rosenstein, målning av Per Krafft d ä. Foto: Svenskt biografiskt lexikon / Riksarkivet. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Henri Osti

1826–1914.

Fotograf.

Heinrich Osti, känd som Henri, föddes i Berlin och var son till en bandvävare från Italien.

Osti emigrerade som 26-åring till Sverige och 1856 började han sin fotografiska bana i Stockholm. Tre år senare öppnade han fotoateljé på Kungsgatan i Uppsala. Ateljén flyttade senare till skomakarmästare Sven Anders Häggs gård mellan Östra Ågatan och Gräsgränd (parken vid nuvarande Bangårdsgatan) och så småningom till Jervingska gården vid Kungsgatan 55.

Heinrich Osti var under många år stadens ledande fotograf och vann flera priser för sina fotografier och tillsammans med meteorolog Hugo Hildebrandsson fotograferade han även molnformationer i vetenskapligt syfte.

Hans samling av glasnegativ med 16 000 bilder utgör en bred dokumentation av dåtidens stadsbebyggelse och stadens befolkning. Samlingen är en anmärkningsvärd kulturhistorisk skatt som finns bevarad på Uppsala universitetsbibliotek.

 

Gravplats: 0108-0450

Toppbild: Heinrich Osti, Uppsala 1860. Foto: Heinrich Osti / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild