Manne (Gustaf Emanuel) Ihran övertog till en början sin fars, skräddarmästare Erik Ihrans affärsrörelse i Uppsala, men kom genom kontakt med konstnärerna Olof Thunman och Gusten Widerbäck att alltmer intressera sig för konstnärlig verksamhet.
Från vänster: Gusten Widerbäck, Olof Thunman och Manne Ihran, ca 1910-ca 1920. Fotograf: Okänd / UUB.
Teckning av Uppsala slott från 1914 gjord av Manne Ihran. Foto: UUB.
Hans motivkrets är helt bunden till Uppsala och dess omgivningar, exempelvis byggnader, bakgårdar, träd och hamnen.
Manne Ihran målade i sann nationalromantisk anda och stämningsbilderna av till exempel Stora Torget med Svedbergska huset från 1905 tillhör några av hans mest berömda verk.
Oscar Arpi föddes i Börstil i nordöstra Uppland 1824.
Arpi var dirigent för Allmänna sången 1852–1871 och för OD 1853–1854, samt också musiklärare vid Katedralskolan i Uppsala 1855–1876.
Han var Uppsala studentkårs ledare 1852–1871 och ledde Allmänna sången när kören erövrade första priset vid den internationella sångartävlingen för manskörer i paris 1867.
Oscar Arpi med taktpinne och stämgaffel, ca 1870. Foto: Heinrich Osti / UUB.
Konsertaffisch med Allmänna Sången från 1853. Foto: UUB.
Arpi var temperamentsfull, hade en teknisk musikbegåvning och en magnetisk och personlig dirigenttalang.
Robin Fåhræus föddes i Stockholm och var professor i patologi 1928–1955.
Med sina epokgörande undersökningar av de röda blodkropparnas suspensionsstabilitet (den så kallade sänkan) har Fåhræus nått internationell ryktbarhet.
I sin avhandling 1921, The SuspensionStability of the blood, beskrevs den hastighet varmed blodkropparna sjunker till botten i ett provrör och sänkningsreaktionen (SR, ”sänkan”) som en känslig om än ospecifik indikation på pågående sjukdomsprocesser i kroppen lanserades.
Tillsammans med The Svedberg bidrog Fåhræus till bestämningen av hemoglobinets molekylmassa.
Exempel på hans livslånga författarskap är böckerna Blodet i läkekonstens historia (1924) och Läkekonstens historia (1944–1950).
Fåhræus drev tillsammans med Anders Diös fram restaureringen av rikssalen på Uppsala Slott.
Toppbild: Robin Fåhraeus vid Universitetshuset, Uppsala 1955. Foto: Uppsala-Bild / Upplandsmuseet. [Bilden är beskuren] Klicka här för en obeskuren bild
Carl Axel Ekholm föddes i Sund i Östergötland och var Uppsala första stadsarkitekt 1878–1912.
Ekholm började sin utbildning vid Tekniska Elementarskolan i Norrköping innan han påbörjade arkitektstudier vid Konstakademin i Stockholm. Ekholm var tidigt inspirerad av nyrenässansen, vilket framöver kom att prägla många av de byggnader han ritade.
Efter att ha varit anställd vid olika arkitektkontor samt som stadsingenjör och byggmästare i Oskarshamn 1877, blev Ekholm stadsarkitekt i Uppsala. På 1870-talet blev det på grund av brandrisken förbjudet att bygga nya trähus och i Uppsala bestod stadsbilden till 75 procent av trähus.
Ekholm ritade omkring 150 byggnader i Uppsala under sin verksamma tid. Han skapade hus i olika stilar såsom nyrenässans, nybarock och jugend, varav flera står kvar. 2005 revs, trots protester, det så kallade Bodénska huset och flera andra 1800-talshus i kvarteret för lämna plats för det kritiserade Uppsala Konsert & Kongress.
Österplan 13 i Uppsala, byggt 1888. Foto: Okänd fotograf och okänt år / Upplandsmuseet.
Vaksalagatan i Uppsala år 1970. Stenhuset längst bort t.v. i bilden är Ekholms. Kvarteret rivdes för att ge plats åt Uppsala Konsert & Kongress. Foto: Ola Ehn / Upplandsmuseet.
Exempel på hus som Ekholm varit delaktig i, vilka fortfarande står är: Gästrike-Hälsinge nation (1880), Norrlands nation (1887–1889, fasaden mot Fyrisån av I.G. Clason), gamla Gravkapellet på Gamla kyrkogården i Uppsala (1882–1883), Österplan 13 (1888), Dragarbrunnsgatan 48 (1889), Flickskolan Magdeburg (1890) och Regnellianum (1891–1892).
Toppbild: Carl Axel Ekholm med familj 1899, hustrun Anna Ottilia Hildegard och dottern Signe Hedvig. Foto: Heinrich Osti / UUB. [Bilden är beskuren] Klicka här för en obeskuren bild
Anders Gustaf Ekeberg var son till skeppsbyggmästaren Joseph Eric Ekeberg och Hedvig Ulrica Kilberg.
1784 skrevs Ekeberg in vid Uppsala universitet där han bland andra, undervisades av Carl Peter Thunberg. Efter examen och studieresor, blev Ekeberg docent i kemi 1794.
Ekeberg blev 1799 invald i Kungliga Vetenskapsakademin. 1802 upptäckte han grundämnet tantal (Ta).
En explosionsolycka i början av 1800-talet, ledde till att Ekeberg blev blind på ena ögat.
En av de vetenskapliga upptäckter som Ekeberg gjorde var en metod för att tillverka ett starkt, klart och genomskinligt porslin. Hemligheten bakom metoden, tog han med sig i graven.
Vännerna ristade in hans namn på en stenpelare i kyrkogårdsmuren och tre ord på latin: Chemico (han var kemist) Amicitia (vänskapen) Memor (minnet) samt dödsåret med romerska bokstäver MDCCCXIII. Foto: Henrik Zetterberg.
Bilden föreställer Ekebergpriset som delas ut av Tantalum-Niobium International Study Center. Foto: TIC.
Som erkännande av Ekebergs banbrytande arbete, inrättades 2017 en utmärkelse av TIC (Tantalum-Niobium International Study Center), för att främja kunskapen och förståelsen för tantal. Utmärkelsen kallades för Anders Gustaf Ekeberg Tantalumpriset (”Ekebergpriset”) i hans minne.
Toppbild: Porträtt av Anders Gustaf Ekeberg ur Mellin, Gustaf Henrik (red.) 427 porträtter af namnkunniga svenske män och fruntimmer, Stockholm, 1847. Foto: LIBRIS-ID:1579474. [Bilden är beskuren] Klicka här för en obeskuren bild
Carl David af Wirsén föddes i Vallentuna och blev senare i livet docent i litteraturhistoria 1868 samt lektor i svenska och latin vid Högre Allmänna Löroverket i Uppsala 1870.
Wirsén gav ut Dikter (1876) och senare ytterligare sex volymer traditionellt idyllisk lyrik samt flertalet samlingar med religiösa dikter.
Kyrkogården i Uppsala förärades ett poem och Wirsén skrev texten till psalmen ”En vänlig grönskas rika dräkt” (Svenska psalmboken, psalm 201).
Wirsén valdes till ledamot av Svenska akademien 1879 och blev dess ständige sekreterare 1884. På sin post kom han med sin uttalade konservatism att inta en till samtida litteratur avvisande hållning.
Som litteraturrecensent i Post- och Inrikes Tidningar och i Vårt Land kunde Wirsén under många år ge uttryck för en reaktionär litteratursyn. Ett urval av hans recensioner finns i Kritiker (1901).
Henrik Wilhelm Söderman från Österbybruk blev vid 14 års ålder lärling hos skräddaren Nyblom i Uppsala.
Senare öppnade Söderman kryddkramhandel och mjölbod och köpte även jord i Rasbo (sju gårdar blev tillsammans egendomen Henriksberg), följt av bränneriet i Lejstabro.
Husbehovsbränningen förbjöds 1855 och 1860 övertogs bränneriet vid Fabriksgatan 4 i Svartbäcken av Frans Otto Törnlund och Söderman. De hade tillräckligt med skattelagd jord för att påbörja brännvinsbränning.
”Brännvinspengar” blev en stor del av stadens inkomstkälla och finansierade också mycket av Uppsalas industrialisering. Exempel är Bayerska bryggeriet och Upsala Ångkvarn, vilka köptes av Söderman och Törnlund. Uppsala Ångkvarn med kvarn, jästfabrik och brännvinsbränneri var vid sekelskiftet 1900 stadens största arbetsplats.
Centrala Uppsala, med murarna kring Fyrisån, tillkom under perioden 1860–1890 och finansierades av brännvinsförsäljning och beskattning. På 1860-talet fanns 29 försäljningsställen och 27 utskänkningsställen för alkohol i Uppsala.
Söderman var ledamot av stadsfullmäktige 1875–1878 och 1883–1900 samt ledamot av drätselkammaren och byggnadsnämnden.
Gravstenen torde vara den största på kyrkogården i fråga om tyngd och volym och lär ha sprängts ut från en berghäll i Vaksala.
Tycho Hedén var utbildad målare och även ombudsman i Svenska målareförbundet 1942–1954.
Hedén intresserade sig tidigt för politik och han var föreståndare för Folkets hus, ordförande i Uppsala arbetarekommun, ordförande i Uppsala läns socialdemokratiska partidistrikt 1920–1960, ledamot av stadsfullmäktige 1919–1959 samt ledamot av landstinget 1930–1962.
Under flera årtionden var Tycho Hedén en ledande politiker i Uppsala och inflytelserik i stadens arbetarrörelse.
Nya bostadsområden byggdes i Uppsala under Hedéns tid, vilket leddes av stadsarkitekten Gunnar Leche.
Fredrik Tamm föddes i Tveta i Södermanland och disputerade 1875 med en avhandling om svensk etymologi, vilket är läran om ords språkhistoriska ursprung och utarbetade Etymologisk svensk ordbok till och med bokstaven K.
Tamm ägnade sig särskilt åt etymologiska arbeten och svensk ordbindningslära. Under många år vikarierade Tamm för den sjuklige professorn i Svenska språket, Frits Läffler. Mellan 1883–1898 var Tamm vikarierande professor i svenska språket under sammanlagt tio år.
Uppsala universitet försökte inrätta en professur till Tamm, men det beviljades inte av Kungl. Maj:t, sannolikt för att det vid tiden redan fanns en professor i nordiska språk och en i svenska språket. 1897 fick Tamm i stället professors namn, heder och värdighet.
Strax därefter gick Tamms hustru bort och han drabbades av cancer i ansiktet. Operationen som gjordes medförde att hans tal blev kraftigt nedsatt.
På sin födelsedag, den 30 mars 1905 avled han och Nathan Söderblom höll griftetalet där det sades:
”Ingen kunde vara en bättre åhörare än han, detta vare sig det gällde roliga historier eller vetenskapliga föredrag, hvilka sednare han in i det sista troget besökte, hvar hälst de bjödos”.
Toppbild: Fredrik Tamm med sin fru Augusta Josefina Elisabeth Lundqvist, Uppsala 1894. Foto: Alfred Dahlgren / UUB. [Bilden är beskuren] Klicka här för en obeskuren bild
Gabriel Wilhelm Gillberg föddes i Tegelsmora i Uppland, blev borgare i Uppsala 1840 och var ombud för Uppsala borgerskap på riksdagarna på 1840-talet.
Gillberg restaurerade också sitt bostadshus vid Fyristorg (mellan Dombron och S:t Eriks gränd) i italiensk nyrenässans. 1935 togs den så kallade Gillbergska genomfarten upp vilket kunde avhjälpa stadens då svåraste trafikproblem.
Gillbergska huset vid Fyris torg, innan genomfarten byggdes 1934. Foto: Paul Sandberg / Upplandsmuseet.
Målning av körbanan innan invigningen 1935. Foto: Paul Sandberg / Upplandsmuseet.
I början av 1860-talet, blev Gillberg donator till Ultuna lantbruksinstitut. Han donerade en stor summa pengar till Akademiska sjukhusets nybyggnad. Det medförde att Gillberg tilldelades Kungliga Serafimermedaljen.
Efter sin död testamenterade Gillberg en stor del av sina tillgångar till Stiftelsen Gillbergska barnhemmet. Gillbergska barnhemmet grundades 1843 och låg först vid Tullgarn med flyttade sedan till Sysslomansgatan. Många av de intagna barnen var mycket unga och hade föräldrar som saknade förmåga att fostra sina barn.
Toppbild: Oljemålning av G. W. Gillberg. Förmodligen målad av Alexis Wetterberg 1858. På porträttet syns Serafimermedaljen. Foto: Henrik Zetterberg. Tavlan finns i Sveriges lantbruksuniversitets arkiv. [Bilden är beskuren] Klicka här för en obeskuren bild
