Efter studier vid Högre konstindustriella skolan och Scuola di tessitura i Milano var Greta Gahn chef och konstnärlig ledare för Handarbetets Vänner mellan 1931–1951.
Under krigsåren och tiden därefter, var det främst Gahn i samverkan med Alf Munthe som svarade för mertalet den monumentala textilkonsten i kyrkor och offentliga byggnader.
Hon var också tillsammans med Munthe delägare i Lekattgården, en verkstad för vävnad och broderi. Greta Gahns konstnärliga omdöme och tekniska kunnande fick avgörande betydelse för Munthes textila verk.
Toppbild: Greta Gahn, okänt år. Foto: Margit Karlson / Leksands lokalhistoriska arkiv. Leksands-kulturhus [Bilden är beskuren] Klicka här för en obeskuren bild
Maj Bring växte upp i Uppsala på Sysslomansgatan 8 och sedermera på Skolgatan. Hon studerade vid Vilhelmssons målarskola i Göteborg och vid Konstakademin och för Henri Matisse i Paris 1908–1910.
Bring drev själv en konstskola på Söder i Stockholm och var ordförande i Föreningen Svenska Konstnärinnor mellan åren 1949–1951. Bring målade bland annat landskap i modernistisk stil och arbetade senare med collage och paljetterade målningar.
Hennes självbiografi Motsols (1986) är i nyutgåva kompletterad med en stor mängd bilder ur hennes konstnärskap. I boken skildras Maj Brings konstnärsskap samt hennes möten i samtiden och tiden i Paris. Nyutgivningen har utförts genom Maj Brings Fonds försorg
Konstverk av Maj Bring finns representerade på Moderna museet, Nationalmuseum, Sahlströmsgården i Torsby, Aguelimuseet i Sala, Per Ekström museum i Mörbylånga och Borås museum.
2008 hedrades flera konstnärer med att gator och parker i Stockholm namngavs efter dem. I Sköndal är Maj Bring representerad.
Toppbild: Maj Bring, 1904. Foto: Hämtat från boken Maj Bring – Motsols. Memoarer och konst. 2007. [Bilden är beskuren] Klicka här för en obeskuren bild
Otto von Friesen föddes i Kulltorps socken, Jönköpings län och hans viktigaste vetenskapliga arbeten behandlar runskriften.
1897 blev von Friesen docent vid i nordiska språk vid Uppsala universitet.
Han gav ut Om runskriftens härkomst (1906) och Rökstenen (1920) där han hävdade att den gåtfulla stenen handlar om en konflikt mellan östgötar och frisiska köpmän.
Under åren 1905–1936 var von Friesen professor i svenska språket, blev ledamot av Vetenskapsakademien 1928 och invald i Svenska Akademien år 1929.
Ingegerd Beskow reste efter studier för Carl Wilhelmsson på Valands målarskola åren 1907–1909 till Paris, där hon blev elev till Henri Matisse och Maurice Denis.
Beskow var en skicklig akvarellist och målade även i olja i en dämpad, svart kolorit. Mellan 1926–1950 ställde hon ut sin konst i ett flertal större svenska städer. Motiven var ofta landskap, hämtade från städer såsom Stockholm, Uppsala, Växjö med flera.
Foto från 1943 vid Växjö gymnasiums 300-årsjubileum. På bilden syns Ingegerd Beskow och (förmodligen) biskopinnan Brilioth på väg in i domkyrkan. Foto: Yngve Andersson / Kulturparken Småland / Smålands museum.
Oljemålning på duk utförd av Ingegerd Beskow 1937. Målningen föreställer dåvarande Växjö domkyrka sedd från Ingelstadsvägen, med Karolinerhuset framför. Foto: Kulturparken Småland / Smålands museum.
Toppbild: Ingegerd Beskow målar på en av tavlorna vid utställningsarbete på Smålands museum 1944. Foto: Jan Erik Anderbjörk / Kulturparken Småland / Smålands museum. [Bilden är beskuren] Klicka här för en obeskuren bild
Gurli Taube arbetade som skrivbiträde på universitetsbiblioteket, blev bibliotekarie 1944, förste bibliotekarie 1953 och chef för kart- och planschavdelningen.
Taube publicerade en rad historiska arbeten, exempelvis Från gångna tiders Uppsala (1950) och Ett svunnet Uppsala (1966).
Gurli Taube svarade också för de kulturhistoriska texterna i Ett bildverk om Uppsala (1954).
Toppbild: Gurli Taube när Gabriela Mistral kom på besök, Uppsala 1945. Foto: Uppsala-Bild / Upplandsmuseet. [Bilden är beskuren] Klicka här för en obeskuren bild
Gusten (Erik Gustaf) Widerbäck är Uppsalas och Upplandsslättens konstnär, dock föddes han i Södra Vi i Kalmar län.
Han började studera musik för Ruben Liljefors, men blev av Rubens bror Bruno uppmuntrad att ägna sig åt oljemålning som gav honom stöd och hjälp. Widerbäck fick sin formella utbildning på Konstakademien 1899 samt på Konstnärsförbundets skola 1900.
Efter konststudierna i Stockholm återvände Widerbäck till barndomsstaden Uppsala. Widerbäck flyttade 1918 till Årsta strax öster om Uppsala och bodde där till sin död 1970.
Under hela den 70-åriga konstnärskarriären avbildade han slätten och staden. Widerbäcks konst är präglad av nationalromantikens stämningsmåleri och han ägnade slätten, träden och husen en lyrisk uppmärksamhet.
Widerbäck umgicks mycket med Olof Thunman och Manne Ihran och hade utställningar i Uppsala, Gävle, Stockholm och Göteborg.
Strax före sin död donerade han ett stort antal skisser, teckningar, akvareller och gouacher till Upplands konstmuseum. Gusten Widerbäck finns representerad på Nationalmuseum, i Kalmar, Uppsala Universitetsbibliotek och Uppsala konstförening.
Litografi. Landskapsvy – Uppsala från söder med Uppsala slott och Uppsala domkyrka i bakgrunden. Gusten Widerbäck 1922. Foto: Olle Norling / Upplandsmuseet.
Gusten Widerbäck i arbete i Uppsala augusti 1958. Foto: Uppsala-Bild / Upplandsmuseet.
Svante Arrhenius föddes på Wiks slott utanför Uppsala där fadern var förvaltare.
Han var en av sin tids främste naturforskare och fick som förste svensk nobelpriset i kemi 1903 för sina insatser gällande den elektrolytiska dissociationsteorin från 1887. Den förändrade totalt kemisternas föreställning om syror, baser och salter.
Från mitten av 1890–talet utvidgades Arrhenius intresse till geofysik och kosmisk fysik. Han betraktade sig som fysiker men hans främsta upptäckter berörde främst kemin.
Från 1905 var Arrhenius föreståndare för det av Vetenskapsakademiens samma år inrättade Nobelinstitut för fysikalisk kemi.
Även som populärvetenskaplig författare blev Arrhenius internationellt känd bland annat genom utgivandet av Världarnas utveckling (1906), Människan inför världsgåtan (1907), Smittkoppor och deras bekämpande (1930), Stjärnornas öden (1915) och Kemien och det moderna livet (1919).
Rutger Sernander blev docent i växtgeografi 1895 och senare professor i växtbiologi 1908–1931.
Hans forskningsområden omfattade växters spridningsbiologi, lavarnas biologi, skogsforskning, dendrologi, arkeologi liksom klimatets och växtvärldens utveckling i Skandinavien efter istiderna.
Sernander var en internationellt erkänd forskare och bland hans verk kan nämnas Den skandinaviska vegetationens spridningsbiologi (1901) och Zur Morphologie der Diasporen (1927).
Sernander skrev också om viktiga platser ur natur- och kultursynpunkt. Särskilt behandlades Uppland och Gamla Uppsala, Rickebasta träsk, Flottsund och även skriften om Uppsala Kungsäng som Gustav Sandberg fullbordade och gav ut.
Sernander förde en intensiv kamp för att bevara unika växtsamhällen, såsom Fiby urskog och Uppsala Kungsäng. Plattformen för naturskyddsarbetet blev Svenska Naturskyddsföreningen, vilken Sernander var med om att stifta 1909, samt var dess ordförande från 1917–1930.
Professor Sernander med studenter före 1944, Uppsala universitet. Foto: Paul Sandberg / Upplandsmuseet.
Professor Sernander på Upplands fornminnesförenings vårutflykt, Uppland 1936. Foto: Paul Sandberg / Upplandsmuseet.
Adolf Nymans far Anders Nyman startade 1873 en finmekanisk verkstad på Dragarbrunnsgatan 25 i Uppsala och började på 1880-talet reparera cyklar med högt framhjul.
Första cykeln byggdes 1888 och kan anses vara Nymansbolagets första cykel. Efter faderns död 1889 övertogs rörelsen av änkan som överlät verkstaden till sönerna Adolf och Janne som började tillverka cyklar av märket Hermes och Crescent. Cykeltillverkningen utvecklades till en av stadens största industrier.
Verkstaden som gjordes om till aktiebolag 1889 med namnet Nymans verkstäder AB flyttade till kvarteret vid S:t Persgatan 28-30 och blev ett av Uppsalas största industriföretag med 1500 anställda på 1950-talet.
1947 ändrades namnet till Nymansbolagen som 1960 gick samman med cykelfabriken Monark i Varberg. Verksamheten i Uppsala upphörde 1963.
Gruppbild av personalen på AB Nymans verkstäder tidigt 1900-tal, tagen med fabriken i bakgrunden. Foto: Emil L:son Finn / Upplandsmuseet.
Montering av cyklar, AB Nymans Verkstäder, kvarteret Noatun, Uppsala 1939. Foto: Östlings foto / Upplandsmuseet.
