Frithiof Holmgren

1831–1897.

Läkare.

Frithiof Holmgren inrättade 1862 Sveriges första fysiologiska laboratorium och blev landets förste professor i fysiologi vid 33 års ålder. Han var även en samtidens mest framstående lärare vid Uppsala universitet.

Han blev som forskare ett världsnamn med upptäckten av näthinneströmmen i ögat.

Studierna av färgblindhet gjorde Holmgren internationellt känd och 1874 beskrev han sin metod att med olikfärgade ”sefirgarnsdockor”, det så kallade ullgarnsprovet, för att påvisa färgblindhet.

Metoden fick stor praktisk betydelse för personer i signaltjänst, exempelvis järnvägspersonal och sjömän. En tågolycka i Lagerlunda 1875 misstänktes bero på att en omkommen lokförare inte kunnat skilja på rött och grönt. Ingen hade tänkt på att färgseendet kunde ha betydelse för järnvägspersonalen.

Utrustningen som användes av Holmgren vid upptäckten av retinaströmmen, alltså näthinnans elektriska respons på ljusintryck. Utrustningen består av en spegelgalvanometer och en ljusfångare med ett urverk som driver spegeln. Foto: Medicinhistoriska museet i Uppsala.

Sefirgarnsdockor för utförande av testet av färgseende som utvecklades av Holmgren och som blev obligatoriskt för alla som skulle anställas inom järnvägs- och sjötrafiken. Foto: Medicinhistoriska museet i Uppsala.

En mer makaber studie som Holmgren företog inriktades på huruvida halshuggning var en smärtfri avrättningsmetod. Holmgren närvarade därför vid fyra halshuggningar för att undersöka metoden ur ett fysiologiskt hänseende.

Fallstudierna visade enligt Holmgren att halshuggning som metod uppfyllde kraven på smärtfrihet.

Holmgren deltog också i debatterna i Verdandi, och hans radikala hållning visade sig i hans diktamen till konsistoriets protokoll:

”Jag håller på tankens frihet såsom ett av människans dyrbaraste privilegier, och det universitet där tankefrihetens grundsats inte står främst, fyller enligt min mening icke sin uppgift. Att utbilda den studerade ungdomen till tänkande män, bör, enligt mitt förstånd, utgöra en av universitetets huvuduppgifter”.

Frithiof Holmgren betonade också vikten av fysisk fostran och bildade Studenternas skarpskytteförening, Studenternas gymnastikförening och var ordförande i folkdansföreningen Philochoros samt promotor i Uppsala simsällskap. 

 

Gravplats: 0125-1141

Toppbild: Frithiof Holmgren, okänt år. Foto: Okänd fotograf / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Åke Holm

1909–1989.

Zoolog, museiintendent.

Åke Holm föddes i Norrtälje och blev senare i livet Sveriges främste araknolog (spindelforskare) och han ses som den moderna spindelembryonologins skapare.

Han gav ut en rad betydande arbeten inom embryologi och taxonomi och ledde forskningsresor till Abisko och Torneträskområdet, Östafrika, Spetsbergen, Grönland och Malaysia. Holms spindelforskning inriktades i synnerhet på den svenska fjällfaunan samt på faunan i Arktis och Östafrika. Ett av resultaten var att nya arter upptäcktes. 

Åke Holm tillsammans med deltagare på en av forskningsresorna till Östafrika. Foto: Evolutionsmuseet i Uppsala.

Olle Hedberg som deltog på en av forskningsresorna till Östafrika. Foto: Evolutionsmuseet i Uppsala.

Åke Holm var museiintendent vid Zoologiska institutionen 1947–1975 och hade som intendent vid Zoologiska museet hand om samlingarna som sträcker sig från Linnés och Thunbergs tid.

 

Gravplats: 0147-1877

Toppbild: Åke Holm, Torneträsk, 1969. Foto: Från privat samling. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Louise Stiernstedt

1878–1940.

Tecknare.

Louise Stiernstedt föddes i Uppsala och var tecknare och grafiker.

Efter att ha studerat vid Tekniska skolan 1895–1896 och vid Konstakademien i Stockholm 1897–1893, vidareutbildade Stiernstedt sig vid olika skolor i Italien och München.

Stiernstedt var en skicklig trä- och linoleumsnittare och hennes konst består av porträtt, landskapsmotiv och stilleben. Hon är representerad vid Nationalmuseum.

 

Gravplats: 0155-0220

Toppbild: Louise Stiernstedt, Landskapsskolan vid Konstakademin, Stockholm, 1898. Bakre raden: Helene Herslow, Astrid Kjellberg, Esther Salmson, Louise Stiernstedt, Mathilde Wigert, John Österlund, Manne Hallengren, Seth Nilsson. Främre raden: Herman Österlund, professor Per Daniel Holm, Hildur Hult.Foto: Okänd fotograf / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Manne Ihran

1877–1917.

Konstnär.

Manne (Gustaf Emanuel) Ihran övertog till en början sin fars, skräddarmästare Erik Ihrans affärsrörelse i Uppsala, men kom genom kontakt med konstnärerna Olof Thunman och Gusten Widerbäck att alltmer intressera sig för konstnärlig verksamhet.

Från vänster: Gusten Widerbäck, Olof Thunman och Manne Ihran, ca 1910-ca 1920. Fotograf: Okänd / UUB.

Teckning av Uppsala slott från 1914 gjord av Manne Ihran. Foto: UUB.

Hans motivkrets är helt bunden till Uppsala och dess omgivningar, exempelvis byggnader, bakgårdar, träd och hamnen.

Manne Ihran målade i sann nationalromantisk anda och stämningsbilderna av till exempel Stora Torget med Svedbergska huset från 1905 tillhör några av hans mest berömda verk.

 

Gravplats: 0107-0499B

Toppbild: Manne Ihran, ca 1900. Foto: Alfred Dahlgren / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Olof von Nackreij

1728–1783.

Hovrättsråd, landshövding.

Olof von Nackreij föddes i Filipstad och blev student i Uppsala 1743.

Han var hovrättsråd i Göta hovrätt, landshövding i Halland, Kronobergs län och blev landshövding i Uppsala län 1782. 1778 upphöjdes Nackreij till friherre och tillhörde de ledande inom mösspartiet.

Början av friherrebrevet från 1778. Foto: UUB.

Vapenbilden från friherrebrevet. Foto: UUB.

Olof von Nackreij avled ogift på Uppsala slott 1783 och slöt därmed sin friherrliga ätt. Nackreij hade begärt att få bli begravd på Fattigkyrkogården som den kallades då.

 

Gravplats: 0112-0610A

Toppbild: Olof von Nackreijs vapensköld från 1778. Foto: UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Oscar Arpi

1824–1890.

Dirigent, musiklärare.

Oscar Arpi föddes i Börstil i nordöstra Uppland 1824.

Arpi var dirigent för Allmänna sången 1852–1871 och för OD 1853–1854, samt också musiklärare vid Katedralskolan i Uppsala 1855–1876.

Han var Uppsala studentkårs ledare 1852–1871 och ledde Allmänna sången när kören erövrade första priset vid den internationella sångartävlingen för manskörer i paris 1867.

Oscar Arpi med taktpinne och stämgaffel, ca 1870. Foto: Heinrich Osti / UUB.

Konsertaffisch med Allmänna Sången från 1853. Foto: UUB.

Arpi var temperamentsfull, hade en teknisk musikbegåvning och en magnetisk och personlig dirigenttalang.

 

Gravplats: 0102-0131

Toppbild: Oscar Arpi, Uppsala ca 1865- ca 1880. Foto: Heinrich Osti / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Ragni Kjellberg

1901–1992.

Rektor.

Ragni Kjellberg var föreståndare för ”Magdeburg” (Elementarläroverket för flickor) och dess rektor 1942–1969. Hon var också ordförande i Fyrisgården och i Yrkeskvinnornas förening.

Till Kjellbergs minne instiftades en minnesfond i hennes namn för elever med konstnärlig begåvning.

 

Gravplats: 0155-0236

Toppbild: Ragni Kjellberg, tredje fr. v. Uppsala 1934 vid 17:de allmänna flickskolemötet i Uppsala. Publicerad i Upsala Nya Tidning. Fr. v. rektor Josef Lundén, fröken Karin Winroth och fru Ragni Kjellberg, rektor Sven Graners, rektor Karin Akselsson, rektorerna Martha Grönvall och Thyra Kullgren, samt undervisningsråden Nils Hänninger och August Johansson. Foto: Paul Sandberg / Upplandsmuseet. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Robin Fåhræus

1888–1968.

Medicine professor, patolog.

Robin Fåhræus föddes i Stockholm och var professor i patologi 1928–1955.

Med sina epokgörande undersökningar av de röda blodkropparnas suspensionsstabilitet (den så kallade sänkan) har Fåhræus nått internationell ryktbarhet.

I sin avhandling 1921, The Suspension Stability of the blood, beskrevs den hastighet varmed blodkropparna sjunker till botten i ett provrör och sänkningsreaktionen (SR, ”sänkan”) som en känslig om än ospecifik indikation på pågående sjukdomsprocesser i kroppen lanserades.

Tillsammans med The Svedberg bidrog Fåhræus till bestämningen av hemoglobinets molekylmassa.

Exempel på hans livslånga författarskap är böckerna Blodet i läkekonstens historia (1924) och Läkekonstens historia (1944–1950).

Fåhræus drev tillsammans med Anders Diös fram restaureringen av rikssalen på Uppsala Slott.

 

Gravplats: 0112-0547

Toppbild: Robin Fåhraeus vid Universitetshuset, Uppsala 1955. Foto: Uppsala-Bild / Upplandsmuseet. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

 

Anna-Ma Toll

1914–1997.

Socialarbetare, kurator, byrådirektör.

Anna-Ma Toll genomgick Socialinstitutet i Stockholm 1934–1936 och utbildades vid Röda Korsets sjuksköterskeskola 1936–1939.

Mellan 1941–1943 arbetade hon som kurator på pensionsstyrelsens kuranstalt i Korseberga samt som sjukhuskurator på Akademiska sjukhuset i Uppsala och var sjukhusintendent där mellan 1948–1953.

Toll deltog till räddningsarbetet i Ungern 1956 och i Skopje 1963 och var också under en period anställd vid Rädda Barnen och var byrådirektör vid SIDA 1968–1980.

 

Gravplats: 0108-0449B

Toppbild: Anna-Ma Toll, ca 1970 från Wennergren Center i Stockholm med personal från avdelningen Befolkningsbyrån. Foto: Pelle Stackman / SIDA. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Carl Axel Ekholm

1845-1932.

Arkitekt.

Carl Axel Ekholm föddes i Sund i Östergötland och var Uppsala första stadsarkitekt 1878–1912.

Ekholm började sin utbildning vid Tekniska Elementarskolan i Norrköping innan han påbörjade arkitektstudier vid Konstakademin i Stockholm. Ekholm var tidigt inspirerad av nyrenässansen, vilket framöver kom att prägla många av de byggnader han ritade.

Efter att ha varit anställd vid olika arkitektkontor samt som stadsingenjör och byggmästare i Oskarshamn 1877, blev Ekholm stadsarkitekt i Uppsala. På 1870-talet blev det på grund av brandrisken förbjudet att bygga nya trähus och i Uppsala bestod stadsbilden till 75 procent av trähus.

Ekholm ritade omkring 150 byggnader i Uppsala under sin verksamma tid. Han skapade hus i olika stilar såsom nyrenässans, nybarock och jugend, varav flera står kvar. 2005 revs, trots protester, det så kallade Bodénska huset och flera andra 1800-talshus i kvarteret för lämna plats för det kritiserade Uppsala Konsert & Kongress.

Österplan 13 i Uppsala, byggt 1888. Foto: Okänd fotograf och okänt år / Upplandsmuseet.

Vaksalagatan i Uppsala år 1970. Stenhuset längst bort t.v. i bilden är Ekholms. Kvarteret rivdes för att ge plats åt Uppsala Konsert & Kongress. Foto: Ola Ehn / Upplandsmuseet.

Exempel på hus som Ekholm varit delaktig i, vilka fortfarande står är: Gästrike-Hälsinge nation (1880), Norrlands nation (1887–1889), gamla Gravkapellet på Gamla kyrkogården i Uppsala (1882–1883), Österplan 13 (1888), Dragarbrunnsgatan 48 (1889), Flickskolan Magdeburg (1890) och Regnellianum (1891–1892).

 

Gravplats: 0128-1256

Toppbild: Carl Axel Ekholm med familj 1899, hustrun Anna Ottilia Hildegard och dottern Signe Hedvig. Foto: Heinrich Osti / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild