Johanne Grieg Cederblad

1901–1979.

Författare, föredragshållare.

Johanne Grieg Cederblad föddes i Bergen i Norge.

1933 bosatte hon sig i Uppsala och var mycket engagerad i folkbildning. Hon arbetade även med äldreomsorg och patienter på psykiatriska sjukhus. Grieg Cederblad var även barnboksförfattare och föredragshållare.

Grieg Cederblad var även översättare av svensk skönlitteratur till norska under tiden från när hon kom till Sverige till slutet av 1940-talet. Jobbet hade hon fått av sin bror Harald (grundare, storägare och vd i Gyldendal Norsk Forlag). Hon skrev också artiklar i Alle Kvinners Blad.

Johanne Grieg Cederblad och Bothild Fredriksson granskar klädesplagg som samlats in av Svenska Norgehjälpen. Bilden är publicerad i UNT 1940. Foto: Paul Sandberg / Upplandsmuseet.

Minnesfest för Nordahl Grieg i Stockholm 1944. På bilden syns, från vänster: läroverksadjunkt Carl Cederblad, Uppsala, fru Johanne Grieg Cederblad, minister Bull, Sigurd Hoel och teaterchef Hans Jacob Nielsen. Foto: Riksarkivet Norge.

Under krigsåren och under den tyska ockupationen av Norge var Grieg Cederblad mycket aktiv i Norge-hjälpen. 1946 blev hon tilldelad Haakon VII:s Frihetskors för sitt arbete.

 

Gravplats: 0110-0498A

Toppbild: Johanne Grieg Cederblad, 1958. Foto: Från privat samling. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Jan “Moltas” Erikson

1932–1988.

Psykiatriker, radio- och TV-underhållare.

Jan ”Moltas” Erikson föddes i Uppsala och fick sitt smeknamn i Uppsala domkyrkas gosskör.

Han blev särskilt känd för sin medverkan i Hasse Alfredsons och Tage Danielssons Mosebacke Monarki samt På minuten. Erikson gjorde även några mindre roller på film.

Moltas Erikson, “även husfar gör nytta hemma”, Uppsala november 1963. Foto: Uppsala-Bild / Upplandsmuseet.

Moltas Erikson, Uppsala 1967. Foto: Uppsala-Bild / Upplandsmuseet.

Han var också verksam som psykiater vid Ulleråkers sjukhus i Uppsala. Erikson var även sommarpratare i Radio vid ett flertal tillfällen.

”Moltas” Erikson ligger begravd tillsammans med föräldrarna, vilka hade sybehörsaffären Hultmans eftr. vid Svartbäcksgatan. 

 

Gravplats: 0103-0198B

Toppbild: Jan Erikson, okänt år. Foto: Från privat samling. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Johan Henrik Schröder

1791-1857.

Arkeolog, numismatiker, universitetsbibliotekarie.

Redan under sina studieår fick Schröder uppdraget att biträda vid förtecknandet av biskop Carl Nordins stora handskriftsamling till Uppsala universitetsbibliotek. 1815 blev Schröder filosofie magister vid Uppsala universitet och docent i litteraturhistoria.

Schröder engagerades även i arbetet med utgåvorna av äldre svenska urkunder Scriptores rerum Suecicarum medii aevi (tre delar, 1818, 1828, 1871-1876). Han intresserade sig också för fornsaker och konst och företog flera resor genom landet för att uppteckna samlingar och arkiv samt att beskriva fornlämningar och dokument.

Numismatiken var ett särskilt intresse som Schröder ägnade sig åt och 1820 blev han prefekt för Uppsala universitets myntkabinett och senare chef för universitetets museum för nordiska fornsaker. Schröders kunskaper inom bokväsendet ledde till att han också anlitades vid katalogisering och utökande av flera privatbibliotek.

1830 blev Johan Henrik Schröder universitetsbibliotekarie i Uppsala och i augusti 1841 överfördes boksamlingarna från Gustavianum till det nybyggda universitetsbiblioteket Carolina Rediviva. Bibliotekets personal, universitets- och studentnationsvaktmästare, lärare och studenter deltog i kärrtransporterna uppför Odinslund.

Schröders kontakter med privata boksamlare och hans många förvärvsresor i Europa bidrog till utöka Uppsala universitetsbibliotek med en ansenlig mängd rariteter.

 

Gravplats: 0104-0247

Toppbild: Johan Henrik Schröder, oljemålning från 1840 av Johan Gustaf Sandberg. Foto: UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Finn Malmgren

1895–1928.

Forskningsresande, meteorolog, hydrolog.

Finn Malmgren föddes i Göteborg. 1912 skrevs Malmgren in vid Uppsala universitet där han sedermera tog en fil.kandexamen med matematik, fysik och kemi som huvudämnen.

Malmgren deltog senare i polarforskaren Roald Amundsens ishavsexpedition som assistent åt vetenskapsmannen Harald Ulrik Sverdrup.

Ombord på fartyget Maud lämnade de Nome i Alaska sommaren 1922 för att, efter att ha tillbringat tre och halvt år i packisen, återvända till Alaska i augusti 1925. Tillsammans lyckades de samla in ett stort forskningsmaterial och åtskilliga observationer.

1927 disputerade Malmgren på en avhandling om havsisens egenskaper. Senare blev Malmgren docent i meteorologi.

Finn Malmgren, maj 1925, framför det magnetiska observationsfältet. Foto: Stockholms universitet.

Finn Malmgren, maj 1925 vid sin rimfrostregistrator. Foto: Harald Ulrik Sverdrup / Stockholms universitet.

Vid nordpolsexpeditionen med luftskeppet Italia 1928, kraschade det på isen norr om Spetsbergen. Efter en lång vandring, omkom Finn Malmgren och hans kvarlevor blev kvar på isen. Delar av expeditionen räddades av den ryska isbrytaren Krassin.

Malmgrens namn finns på Västmanlands-Dala nations gravplats och en staty av honom, utförd av skulptören Nils Sjögren, restes 1931 i Börjeparken intill Västmanland-Dalas nation. Institutionen för geovetenskaper vid Uppsala universitet utdelar vart tredje år ett pris till hans minne för “insatser gällande arktisk forskning”.

 

Gravplats: 0136-1508

Toppbild: Finn Malmgren, 1928. Foto: Wikimedia commons. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Margit Sahlin

1914-2003.

Präst, teolog, författare.

Margit Sahlin var en av Sveriges tre första kvinnliga präster och prästvigdes 1960 sedan Svenska kyrkan genom ett kyrkomötesbeslut öppnat portarna för kvinnliga präster och en ny lag tillkom 1958 och trädde i kraft 1959.

Dessförinnan hade hon skaffat sig en bred akademisk bakgrund samt disputerat i romanska språk om den kyrkliga dansen och folkdansvisan, La Carole médiévale et ses rapports avec l´église (Den medeltida dansen och dess kontakt med kyrkan). Redan 1940 är hon i sin avhandling tvärvetenskaplig.

Sahlin tog initiativ till bildandet av Katharinastiftelsen och var dess direktor under sammanlagt 34 år. Stiftelsen beskrivs som en mötesplats för samtal mellan kyrka och samhälle.

Sahlin var sekreterare i Svenska kyrkans centralråd 1945-1970 och utsågs till teologie hedersdoktor i Uppsala 1978.

På 1970-talet var hon även kyrkoherde i Engelbrekts församling i Stockholm. Hon utförde ett pionjärarbete genom bildandet av stiftskvinnoråd runt om i landet samt dess paraplyorganisation Kyrkliga kvinnorådet (idag kvinnor i svenska kyrkan). 1995 tog hon emot jämställdhetspris av jämställdhetsminister Marita Ulvskog.

Bland de flertal böcker Margit Sahlin skrivit kan nämnas Evangelisation (1947), Man och kvinna i Kristi kyrka (1950), Ordets tjänst i en förändrad värld (1959), Dags för omprövning (1980), Med Petrus (1982), Hurdan är Gud (1985), Den hemlighetsfulla boken. Att läsa bibeln idag (1994) och Jesus. Guds hemlighet (1999).

Margit Sahlin Akademin bildades 2015 och är plattform för meningsutbyte mellan forskning, samhälle, kultur, och kyrka i Margit Sahlins anda.

 

Gravplats: 0154-0137

Toppbild: Margit Sahlin vid sitt sommarhus i Dalarna, okänt år. Foto: Ulf Palm. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Johan von Bahr

1860–1929.

Borgmästare i Uppsala.

Johan von Bahr föddes i Stockholm och blev sedermera borgmästare i Uppsala.

Efter avlagd hovrättsexamen i Uppsala 1883, blev von Bahr auditör vid Upplands regemente 1885, vice häradshövding 1886 och 1891 ombudsman vid Uppsala universitet. 1915 blev han borgmästare i Uppsala.

På hans initiativ, planterades den sedermera så kallade ”von Bahrska häcken” i stadsdelen Löten norr om Heidenstams torg. Syftet med häcken var att skydda Uppsala mot nordanvinden.

Häcken är en kilometer lång och 100 meter bred och består huvudsakligen av barrträd. Planteringsarbetet, som blev klart 1910, utfördes av frivilliga skolungdomar som då samtidigt fick en praktisk lektion i naturkunskap.

 

Gravplats: 0112-0562

Toppbild: Johan von Bahr, Uppsala, 1896. Foto: Alfred Dahlgren / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Sonja Lyttkens

1919-2014.

Matematiker.

Sonja Lyttkens blev 1956 den andra kvinnan i Sverige med en doktorsgrad i matematik på en doktorsavhandling som behandlade harmonisk analys.

1963 blev hon landets första universitetslektor i matematik, en tjänst hon innehade till 1984. Lyttkens var också engagerad i arbetet med att förbättra kvinnors villkor i den akademiska världen.

Vid sidan av sitt arbete ägnade sig Lyttkens åt akvarellmålning och hade redan innan hon pensionerades haft flera utställningar. Hennes akvareller finns representerade hos Statens konstråd.

Så sent som 1986 publicerade Lyttkens ett arbete: General Tauberian Theorems Connected with a Theorem of Korenblum. Efter pensioneringen ägnade sig Lyttkens helt åt sitt akvarellmåleri.

 

Gravplats: 0327-2121

Toppbild: Sonja Lyttkens vid sjön Vin, okänt år. Foto: Från privat samling. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Rosalie Olivecrona

1823-1898.

Författare, kvinnosakskämpe.

Rosalie Olivecrona var en av pionjärerna inom den svenska kvinnorörelsen. Som samhällsdebattör och kvinnorättskämpe gjorde hon betydande insatser.

1857 publicerade Olivecrona ett antal artiklar i Aftonbladet under rubriken ”En ropandes röst i öknen”. Artiklarna försvarade Fredrika Bremers roman Hertha, som var ett inlägg i debatten om den ogifta kvinnans myndighet.

Tillsammans med Sophie Adlersparre startade hon Tidskrift för hemmet 1859 där hon publicerade en mängd texter. Internationellt hade hon flera uppdrag inom den växande kvinnliga offentligheten.

Olivecrona hade huvudansvaret för utställningen om kvinnlig slöjd vid världsutställningen i Wien 1873 och hade liknade uppdrag i Philadelphia, Paris och Chicago.

Rosalie Olivecronas skönlitterära författarskap påbörjades på 1840-talet med dikter och noveller i Göteborgs Handels- och sjöfartstidning under pseudonymen La Straniera. Diktsamlingen Skogsblommor utkom 1855 och sent i livet studien Mary Carpenter och hennes verksamhet (1887) och Spridda blad (1889).

 

Gravplats: 0104-0255

Toppbild: Rosalie Olivercrona, 1874. Foto: Bertha Valerius / Västergötlands museum. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Axel W Persson

1888–1951.

Arkeolog.

Axel W. Persson föddes i Kvidinge och var tidigt intresserad av arkeologi.

Perssons studier och intresse av det grekiska språket ledde till att han blev docent i grekiska språket och litteraturen 1915, i klassisk fornkunskap och antikens historia 1921. I Uppsala blev Persson professor i klassisk fornkunskap och antikens historia 1924.

Persson var ledare för framgångsrika utgrävningar i Grekland (Asine 1922–1930, Dendra och Midea 1926–1927, 1937 och 1939 och i Berbati 1936–1937) samt Turkiet (Milas 1938 och Labraynda 1948–1950).

Särskild uppmärksammad blev den oplundrade kupolgraven i Dendra med skatter från mykensk tid som grävdes ut 1926. Upptäckten betecknades som det största arkeologiska fyndet efter Tutankhamuns grav i Egypten. I graven vilade en kung, en drottning och en prinsessa. Därtill återfanns dyrbara gravgåvor såsom guldsvärd och skålar av ädla metaller. Fynden från kupolgraven hamnade på Atens nationalmuseum. Perssons resultat publicerades i vetenskapliga monografier såsom The Royal tombs at Dendra near Midea (1931). Det verket anses som en klassiker.

Tillsammans med sin maka gjorde han under andra världskriget en viktig humanitär insats för Grekland i Röda Korsets tjänst.

Efter andra världskrigets slut, gjorde Persson nya utgrävningar. I Labraynda var målet att hitta ursprunget till den minoiska kulturen. Emellertid återfanns en tempelplats för klassisk och romersk tid. Strax därefter, avled Persson av ett slaganfall.

Mellan 1924–1951 var Axel W. Persson professor i klassisk fornkunskap och gjorde genom sina fynd, sitt författarskap och sina föredrag den klassiska arkeologin känd och uppskattad i Sverige. Persson belönades med Övralidpriset.

Persson betraktades vid sin död som en av världens ledande arkeologer. Han är också far till Viktor Persson, mer känd som Bok-Viktor.

 

Gravplats: 0310-0273

Toppbild: Axel W. Persson, troligen 1924. Foto: Museum Gustavianum. [Bilden är beskuren]
Klicka här för en obeskuren bild

 

 

Jane Miller Thengberg

1822-1902.

Seminarielärare.

Jane Miller Thengberg föddes i Greenock, Skottland och efter faderns död flyttade modern med sina två barn tillbaka till Sverige.

Miller Thengberg bedrev pedagogiska studier i Sverige och utomlands och undervisade som guvernant i Stockholm 1845-1852. En kort tid var hon också guvernant i Skottland.

1853 flyttade hon till Uppsala där hon snart träffade sin blivande make, bibliotekarien och läraren vid katedralskolan Pehr Adrian Thengberg.

Miller Thengberg var starkt engagerad i frågan om flickors utbildning. Med stöd av sin man Adrian Thengberg, P. D. Atterbom, Malla Silfverstolpe och Gunnar Wennerberg grundade hon en flickskola 1855 med namnet Klosterskolan.

Undervisningen bedrevs i den byggnad på nuvarande Klostergatan. Skolan fick snabbt rykte om sig att vara landets bästa flickskola. Huset har sina rötter i den medeltida bebyggelsen och ligger i kvarteret norr om det gamla klosterområdet.

När Miller Thengberg åtta år senare rekryterades som föreståndare för Högre lärarinneseminariet, med övningsskola i Stockholm, hade 130 flickor hunnit få skolundervisning i huset.

Hon var också en av initiativtagarna till Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala.

Jane Miller Thengberg ligger begravd på Västgöta nations gravplats som tillkom genom en donation av makarna Adrian Thengberg (död 1859) och Jane Miller Thengberg. Hon betalade såväl det långa järnstaketet som gjutningen av det skulpterade lejonet utfört av bildhuggaren W. Hoffman.

 

Gravplats: 0119-1013

Toppbild: Jane Miller Thengberg, Stockholm 1870. Foto: W. A. Eurenius & P. L. Quist / UUB. [Bilden är beskuren]
Klicka här en obeskuren bild