August Haglund vann burskap (fick rätt att idka borgerlig näring) 1862 och öppnade egen handelsaffär i Lodénska huset vid Stora torget.
När Uplandsbanken bildades blev han dess första bokhållare och var sedan bankkassör fram till sin pensionering. Haglund skrev dikter till familjehögtider och var musiker i Skarpskyttekårens orkester.
Mest känd är han för sin donation 1901 på 50 000 kr till en ny bro över Fyrisån vid Skolgatan. Bron kallas också idag ”Haglunds bro” och ersatte 1889 den tidigare bron som uppfördes på platsen.
Den tidigare bron flyttades norrut (till Odensgatan) och fick namnet ”Eddaspången” efter kvarteret Edda. Forsränningen på sista april brukar starta strax norr om Haglunds bro.
Lars Erstrand var ett av de stora namnen i svensk jazz under 1900-talet. Han blev ”Mister Swing” med jazzpubliken och var ett tungt namn inom både svensk och internationell jazz.
Han började spela piano men övergick till vibrafon efter att ha blivit influerad av vibrafonisten Lionel Hamptons spel i Benny Goodmans orkester.
Från 1960-talet och många år framåt samarbetade Erstrand med klarinettisten Ove Lind.
Det internationella genombrottet kom på 1970-talet då han spelade med Benny Goodman och senare med klarinettisterna Bob Wilber och ”Peanuts” Hucko.
Lars Erstrand framträdde också med Sven Asmussen och Alice Babs och spelade från 1990-talet tillsammans med Arne Domnerus samt i kvartetten Swedish Swing Society.
Frithiof Holmgren inrättade 1862 Sveriges första fysiologiska laboratorium och blev landets förste professor i fysiologi vid 33 års ålder. Han var även en samtidens mest framstående lärare vid Uppsala universitet.
Han blev som forskare ett världsnamn med upptäckten av näthinneströmmen i ögat.
Studierna av färgblindhet gjorde Holmgren internationellt känd och 1874 beskrev han sin metod att med olikfärgade ”sefirgarnsdockor”, det så kallade ullgarnsprovet, för att påvisa färgblindhet.
Metoden fick stor praktisk betydelse för personer i signaltjänst, exempelvis järnvägspersonal och sjömän. En tågolycka i Lagerlunda 1875 misstänktes bero på att en omkommen lokförare inte kunnat skilja på rött och grönt. Ingen hade tänkt på att färgseendet kunde ha betydelse för järnvägspersonalen.
Utrustningen som användes av Holmgren vid upptäckten av retinaströmmen, alltså näthinnans elektriska respons på ljusintryck. Utrustningen består av en spegelgalvanometer och en ljusfångare med ett urverk som driver spegeln. Foto: Medicinhistoriska museet i Uppsala.
Sefirgarnsdockor för utförande av testet av färgseende som utvecklades av Holmgren och som blev obligatoriskt för alla som skulle anställas inom järnvägs- och sjötrafiken. Foto: Medicinhistoriska museet i Uppsala.
En mer makaber studie som Holmgren företog inriktades på huruvida halshuggning var en smärtfri avrättningsmetod. Holmgren närvarade därför vid fyra halshuggningar för att undersöka metoden ur ett fysiologiskt hänseende.
Fallstudierna visade enligt Holmgren att halshuggning som metod uppfyllde kraven på smärtfrihet.
Holmgren deltog också i debatterna i Verdandi, och hans radikala hållning visade sig i hans diktamen till konsistoriets protokoll:
”Jag håller på tankens frihet såsom ett av människans dyrbaraste privilegier, och det universitet där tankefrihetens grundsats inte står främst, fyller enligt min mening icke sin uppgift. Att utbilda den studerade ungdomen till tänkande män, bör, enligt mitt förstånd, utgöra en av universitetets huvuduppgifter”.
Frithiof Holmgren betonade också vikten av fysisk fostran och bildade Studenternas skarpskytteförening, Studenternas gymnastikförening och var ordförande i folkdansföreningen Philochoros samt promotor i Uppsala simsällskap.
Åke Holm föddes i Norrtälje och blev senare i livet Sveriges främste araknolog (spindelforskare) och han ses som den moderna spindelembryonologins skapare.
Han gav ut en rad betydande arbeten inom embryologi och taxonomi och ledde forskningsresor till Abisko och Torneträskområdet, Östafrika, Spetsbergen, Grönland och Malaysia. Holms spindelforskning inriktades i synnerhet på den svenska fjällfaunan samt på faunan i Arktis och Östafrika. Ett av resultaten var att nya arter upptäcktes.
Åke Holm tillsammans med deltagare på en av forskningsresorna till Östafrika. Foto: Evolutionsmuseet i Uppsala.
Olle Hedberg som deltog på en av forskningsresorna till Östafrika. Foto: Evolutionsmuseet i Uppsala.
Åke Holm var museiintendent vid Zoologiska institutionen 1947–1975 och hade som intendent vid Zoologiska museet hand om samlingarna som sträcker sig från Linnés och Thunbergs tid.
Manne (Gustaf Emanuel) Ihran övertog till en början sin fars, skräddarmästare Erik Ihrans affärsrörelse i Uppsala, men kom genom kontakt med konstnärerna Olof Thunman och Gusten Widerbäck att alltmer intressera sig för konstnärlig verksamhet.
Från vänster: Gusten Widerbäck, Olof Thunman och Manne Ihran, ca 1910-ca 1920. Fotograf: Okänd / UUB.
Teckning av Uppsala slott från 1914 gjord av Manne Ihran. Foto: UUB.
Hans motivkrets är helt bunden till Uppsala och dess omgivningar, exempelvis byggnader, bakgårdar, träd och hamnen.
Manne Ihran målade i sann nationalromantisk anda och stämningsbilderna av till exempel Stora Torget med Svedbergska huset från 1905 tillhör några av hans mest berömda verk.
Olof von Nackreij föddes i Filipstad och blev student i Uppsala 1743.
Han var hovrättsråd i Göta hovrätt, landshövding i Halland, Kronobergs län och blev landshövding i Uppsala län 1782. 1778 upphöjdes Nackreij till friherre och tillhörde de ledande inom mösspartiet.
Början av friherrebrevet från 1778. Foto: UUB.
Vapenbilden från friherrebrevet. Foto: UUB.
Olof von Nackreij avled ogift på Uppsala slott 1783 och slöt därmed sin friherrliga ätt. Nackreij hade begärt att få bli begravd på Fattigkyrkogården som den kallades då.
Oscar Arpi föddes i Börstil i nordöstra Uppland 1824.
Arpi var dirigent för Allmänna sången 1852–1871 och för OD 1853–1854, samt också musiklärare vid Katedralskolan i Uppsala 1855–1876.
Han var Uppsala studentkårs ledare 1852–1871 och ledde Allmänna sången när kören erövrade första priset vid den internationella sångartävlingen för manskörer i paris 1867.
Oscar Arpi med taktpinne och stämgaffel, ca 1870. Foto: Heinrich Osti / UUB.
Konsertaffisch med Allmänna Sången från 1853. Foto: UUB.
Arpi var temperamentsfull, hade en teknisk musikbegåvning och en magnetisk och personlig dirigenttalang.
Robin Fåhræus föddes i Stockholm och var professor i patologi 1928–1955.
Med sina epokgörande undersökningar av de röda blodkropparnas suspensionsstabilitet (den så kallade sänkan) har Fåhræus nått internationell ryktbarhet.
I sin avhandling 1921, The SuspensionStability of the blood, beskrevs den hastighet varmed blodkropparna sjunker till botten i ett provrör och sänkningsreaktionen (SR, ”sänkan”) som en känslig om än ospecifik indikation på pågående sjukdomsprocesser i kroppen lanserades.
Tillsammans med The Svedberg bidrog Fåhræus till bestämningen av hemoglobinets molekylmassa.
Exempel på hans livslånga författarskap är böckerna Blodet i läkekonstens historia (1924) och Läkekonstens historia (1944–1950).
Fåhræus drev tillsammans med Anders Diös fram restaureringen av rikssalen på Uppsala Slott.
Toppbild: Robin Fåhraeus vid Universitetshuset, Uppsala 1955. Foto: Uppsala-Bild / Upplandsmuseet. [Bilden är beskuren] Klicka här för en obeskuren bild
Carl Axel Ekholm föddes i Sund i Östergötland och var Uppsala första stadsarkitekt 1878–1912.
Ekholm började sin utbildning vid Tekniska Elementarskolan i Norrköping innan han påbörjade arkitektstudier vid Konstakademin i Stockholm. Ekholm var tidigt inspirerad av nyrenässansen, vilket framöver kom att prägla många av de byggnader han ritade.
Efter att ha varit anställd vid olika arkitektkontor samt som stadsingenjör och byggmästare i Oskarshamn 1877, blev Ekholm stadsarkitekt i Uppsala. På 1870-talet blev det på grund av brandrisken förbjudet att bygga nya trähus och i Uppsala bestod stadsbilden till 75 procent av trähus.
Ekholm ritade omkring 150 byggnader i Uppsala under sin verksamma tid. Han skapade hus i olika stilar såsom nyrenässans, nybarock och jugend, varav flera står kvar. 2005 revs, trots protester, det så kallade Bodénska huset och flera andra 1800-talshus i kvarteret för lämna plats för det kritiserade Uppsala Konsert & Kongress.
Österplan 13 i Uppsala, byggt 1888. Foto: Okänd fotograf och okänt år / Upplandsmuseet.
Vaksalagatan i Uppsala år 1970. Stenhuset längst bort t.v. i bilden är Ekholms. Kvarteret rivdes för att ge plats åt Uppsala Konsert & Kongress. Foto: Ola Ehn / Upplandsmuseet.
Exempel på hus som Ekholm varit delaktig i, vilka fortfarande står är: Gästrike-Hälsinge nation (1880), Norrlands nation (1887–1889, fasaden mot Fyrisån av I.G. Clason), gamla Gravkapellet på Gamla kyrkogården i Uppsala (1882–1883), Österplan 13 (1888), Dragarbrunnsgatan 48 (1889), Flickskolan Magdeburg (1890) och Regnellianum (1891–1892).
Toppbild: Carl Axel Ekholm med familj 1899, hustrun Anna Ottilia Hildegard och dottern Signe Hedvig. Foto: Heinrich Osti / UUB. [Bilden är beskuren] Klicka här för en obeskuren bild
Gunnar Sundgren växte upp i en syskonskara på nio barn vid en liten järnvägsstation mellan Sala och Gävle.
Sundgren började på H.A.L. (Katedralskolan) i Uppsala 1913 och inackorderades i ett skolhushåll vid Maria Lindgrens bageri på Skolgatan 13.
Som 21-åring antogs Sundgren som elev hos Ellen Claeson, dåtidens ledande fotograf i Uppsala. 1928 öppnade han porträttateljé vid Östra Ågatan 29 och blev en av Uppsalas främste fotografer under 1940–1950-talen.
Gunnar Sundgren vid kameran ca 1969. Foto: Okänd fotograf / UUB.
Gunnar Sundgren med hunden Klumpen, stående på Dombron i Uppsala någon gång på 1950-talet. Foto: Okänd fotograf / UUB.
Porträttbilderna gjordes efter inträngande personlighetsstudier och Sundgren framställde även betydande miljö- och arkitekturbilder.I ateljén passerade flera kända personer, exempelvis Hugo Alfvén, Bror Hjort, Cora Sandel, Gösta Knutsson, Axel Hägerström, The Svedberg och Bo Setterlind.
Upplandsmuseet förvaltar cirka 300 000 negativ från Sundgrens produktion.Han framträdde i radio som en stark agitator för fotografi som separat konstform.
Under 1950-talet ledde Gunnar Sundgren guidade turer på Gamla kyrkogården i Uppsala. Vid gravplatsen finns en metallskulptur ”Mor och barn” av okänd konstnär.
Gunnar Sundgrens bevarade fotografier är en anmärkningsvärd kulturhistorisk skatt.
